Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - *Kollontaj, A. M. - Kollwitz, Käthe, f. Schmidt - *Kolmodin, Johannes Axel - Kolmule, Kolmun - Kolmården - Kolofonit - *Kolonat - *Kolonn - *Kolorimetri - Kolpino - Kolpulvereldning - Kolstad, Peder Ludvik - Kolsyresnö - Kolsäcken - Koltetraklorid - *Kolthoff, S. - Koltjugino
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1025
Kollontaj—Koltjugino
1026
*Kollontaj, A. M., är sedan 1930 minister i
Stockholm.
Kollwitz [kå’lvits], Käthe, f. Schmidt,
tysk grafiker och skulptris (f. 1867). Har
hämtat motiv till flera av sina mest gripande
etsningar, litografier etc. från
arbetarkvarteren i Berlins Norden, där hennes man har sin
läkarpraktik. Mycket bekanta äro serierna
»Vävarna» och »Från bondekriget», de av den
hårda kristidens upplevelser präglade
framställningarna »Arbetslöshet», »Det döda
barnet» samt träsnittssviterna »Krig» (1920—24)
och »Proletariat» (1925). K. har även
skulpterat: »Sörjande föräldrar» (granit,
Dixmui-dens soldatkyrkogård i Belgien, där en son
till K. ligger begraven), »Mor med barn» o. a.
K., som 1918 blev prof, i grafisk konst vid
konstakad., nödgades av politiska skäl
begära avsked 1933. — Litt.: A. Bonus, »Das
Käthe-Kollwitz-Werk» (1925). E. L-k.
*Kolmodin, Johannes Axel, dog 1933
e/io i Addis Abbeba. Han blev 1931 rådgivare
åt den abessinske kejsaren Haile Silassie.
Kolmule, Kolmun, se Torskfiskar,
sp. 493.
Kolmården, municipalsamhälle i Krokeks
socken, Östergötlands län, vid Bråviken.
Bildades 1 juli 1936 av Sandvikens
lastage-plats m. m. vid K:s ändstation på Stavsjö
järnväg. Orten hade 1931 413 inv.
Kolofonit, se Granat 1.
*Kolonat. Den försökskolonisation, som
staten anordnat på kronoparker i Norrland och
Dalarna, har sedan 1925 varit inriktad på
sanering av tidigare utlagda k.; nya dylika
ha ej tillkommit. F. n. (1936) finnas omkr.
475 k. upplåtna. I Norrbottens och
Västerbottens län ledes verksamheten av
kolonisations-nämnder, i övriga län av Domänstyrelsen. Se
även Egnahemsrörelsen, suppl. E.B-g.
*Kolonn. 2. Rotekolonn, plutonkolonn och
kompanikolonn förekomma numera icke i sv.
armén.
*Kolorimetri. Med nyare instrument
utfö-res k. vanl. utan jämförelselösning. Från en
lampa uttagas två strålar, av vilka den ena
sändes genom den lösning, som skall
undersökas. Lösningen befinner sig i en kyvett med
konstant el. mätbart reglerbar
skikttjocklek. Den andra strålen passerar genom en
anordning för mätbar försvagning (noggrant
reglerbar bländare, vridbara nicolprismor el.
dyl.). Strålarna förenas åter i ett
fotometer-okular, där de belysa var sin halva av
synfältet. I okularet kan man insätta färgfilter,
som genomsläppa täml. skarpt begränsade
spektralområden; vanl. väljer man ett
spek-tralområde, som starkt absorberas av
provlösningen. Försvagningsanordningen i andra
strålens väg inställes så, att synfältets
hälfter synas lika ljusa; man kan då beräkna
provets absorption för våglängdsområdet i
fråga. Koncentrationen kan beräknas efter
empirisk kalibrering av instrumentet med
lösningar av känd halt. Instrumenten bruka
förses med tillsatsinstrument för fotometriska
mätningar av växlande art (speglande och
diffus reflexion, genomskinlighet, opalescens
m. m.) samt för analys och syntes av
biandfärger enl. trefärgsmetoden. — En annan
metod för k. är att t. ex. med spärrskiktcell
objektivt mäta styrkan av det ljus, som
passerat genom provlösningen i en kyvett av
given tjocklek. Sv. B-r.
Kolpino [kåT-], industristad i
Leningrad-området, Sovjetryssland, 20 km s. ö. om
Leningrad; 31,000 inv. (1933). Rörvalsverk,
stålgjuteri, cellulosafabriker m. m.
Kolpulvereldning, en vid ångpannor och
ugnar tillämpad eldningsmetod, enl. vilken
pulverformigt bränsle (vanl. stenkol, brunkol
eller koks) inblåses i eldstaden medelst en
del av förbränningsluften (primärluften).
Bränslepulvret kan antingen framställas i en
central anläggning, bestående av koltork,
kvarn, sikt och bunker, från vilken pulvret
alltefter behov tillföres eldstäderna, eller ock
torkas och males bränslet i en framför
eldstaden uppställd kvarn, vars matning
regleras efter eldningsbehovet. Kolen nedkrossas
så långt, att endast 15—20 % (för brunkol
20—25 %) kvarstanna på en sikt med 4,900
maskor per cm2. Numera förbrännes
kolpulvret oftast antingen i virvelbrännare, i
vilka luft—bränsleblandningen medelst ett
system av ledskenor intimt blandas med
sekundärluften, eller ock i hörnbrännare, vanliga
rund- eller flackbrännare, insatta i de fyra
eldstadshörnen och riktade så, att
bränslestrålarna och sekundärluften sammanstöta i
eldrummet. Till följd av den höga
förvärm-ning och det låga luftöverskott, som brukas
vid k., är temp. i eldrummet mycket hög;
murverket måste därför skyddas medelst
kylelement, anordnade för vatten- eller
luft-kylning. Man kan anordna eldstäderna för
eldning med kolpulver enbart, eller ock
till-gripes k. som tillsatseldning vid eldstäder
med rosteldning, då det gäller att hastigt
öka ångmängden. K:s fördelar ligga främst
i att verkningsgraden blir högre och
skötseln smidigare än vid rosteldning; en
olägenhet är den vid förbränningen bildade
flygaskan. E. Hlr.
Kolstad [kåTsta], Peder Ludvik, norsk
politiker (1878—1932), från 1913 föreståndare
för Kalnes lantbruksskola. K. var
stortings-man (bondepartiet) från 1913,
odelstingspre-sident 1931 samt var statsminister och chef
för finansdep. maj 1931 till sin död. W-t K.
Kolsyresnö, se Kolsyra, sp. 1001.
Kolsäcken, se Södra korset.
Koltetraklorld, se Tetraklormetan.
*Kolthoff, S., lämnade 1933 Dramatiska
teatern. Hon har sedermera uppträtt
sporadiskt på Gösta Ekmans teatrar, bl. a. som
drottningen i »Hamlet».
Koltjugino [kaljtjo’-]. 1. Industristad i
Ivanovos industriområde, Sovjetryssland, 135
km s. v. om Ivanovo; 22,874 inv. (1933). Stora
XXTT. 33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
