Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - *Kyrkoegendom - *Kyrkofonden - *Kyrkofullmäktige - *Kyrkoherde - *Kyrkohistoria - *Kyrkoråd - *Kyrkorätt - Kyrkosångens vänner - Kyrkosångsrörelsen - *Kyrkparad - *Kyrkslaviska - *Kyrkvärd - Kyser, Hans Bruno Franz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1123
Kyrkofonden—Kyser
1124
uppskattats till omkring 6,500 (k. prop. 197,
1926, s. 26). Om kyrkors jord inräknas, torde
antalet få sättas betydligt högre. Fråga om
friköp prövas av Kammarkollegium, men betr,
område, som blivit eller anses böra bli
planlagt för bebyggande, skall kollegiet
underställa frågan K. m:ts prövning. Någon
verklig rätt såsom enl. ensittarlagen (se d. o.) till
friköp tillkommer ej lägenhetshavare på
kyrklig jord, och vid försäljning kan i motsats
mot nämnda lag jämkning ske av områdets
gränser. De beslutande myndigheterna ha
därför rätt fria händer. Antalet enl. 1927
års lag friköpta lägenheter torde (1936)
överstiga 2,500. Lagen har på detta sätt
fått stor social betydelse. — Upplåtelse
under tomträtt av tomt på till kyrklig
jord hörande område, som i stadgad
ordning blivit planlagt för bebyggande, må äga
rum, där konungen för särskilt fall finner
skäligt att medge sådant. Bestämmelsen
torde ej ännu ha vunnit tillämpning. Se även
Biskopsbord, Boställen, E k r e
galet, Klockarboställe,
Kyrkofonden, Mast- och storverksträd
och Prästlön, alla i suppl. Schg.
♦Kyrkofonden. Genom ny lag om
kyrkofond 30 aug. 1932 (jfr Boställen, suppl.)
samt i sammanhang därmed verkställd
ändring i 1910 års lag om reglering av
prästerskapets avlöning ha nya grunder införts för
finansieringen av prästerskapets
lönereglering. K:s inkomster ha beskurits till
pastoratens förmån, samtidigt som maximigränsen
för pastoratens utdebitering minskats från
60 till 20 öre per skattekrona. Till mötande
av de behov k:s sålunda ökade belastning
medfört har införts en ny skatt, allmänna
kyrkoavgiften, som ingår till k.
Denna utgöres av varje pastorat i förhållande
till det antal skattekronor, för vilket
för-samlingsavgifter, där så erfordras, skola
erläggas till pastoratet. Dess grundavgift
utgör 15 öre för skattekrona. K. m:t
bestämmer årl. huru stor del av grundbeloppet, som
skall uttagas för året (1936 11 öre). K:s
bidragsskyldighet till pastoraten är beroende
på pastorats egen uttaxering och på den
beräknade inkomsten, »normalavkastningen»,
av dess löneboställen. Schg.
♦Kyrkofullmäktige. Ang. 1930 års
lagstiftning se Kommun, suppl.
♦Kyrkoherde. Om k:s ordförandeskap i
kyrkostämma och kyrkoråd enl. lag om
för-samlingsstyrelse 6 juni 1930 se Kommun,
suppl.
♦Kyrkohistoria. Bland nyare
sammanfattningar märkas »Handbuch der
Kirchenge-schichte» (ny uppl. 1923 ff.) och Hj.
Holmquist, »Kyrkohistoria» (3 bd, 1922—27; med
omfattande litt.-anv.). I Finland ha de folkliga
fromhetsrörelserna 1929 ff. blivit föremål för
en rad undersökningar av L. Takala, I.
Sa-lonen (Salomies), T. Krook och W. Schmidt.
Bland yngre forskare, som lämnat bidrag till
svenska kyrkans historia, märkas E.
New-man, H. Pleijel, G. Westin och S.
Kjöller-ström. Av samlingsverket »Svenska kyrkans
historia», utg. av Hj. Holmquist och H.
Pleijel, föreligga bd 3 (Hj. Holmquist,
»Reformationstidevarvet 1521—1611», 1933) och
5 (H. Pleijel, »Karolinsk kyrkofromhet,
pie-tism och herrnhutism 1680—1772», 1935).
E. Nwn.
♦Kyrkoråd, se även Kommun, suppl.
♦Kyrkorätt. Litt.: G. Wetterberg,
»Handbok i kyrkolagfarenhet» (1928; 3:e uppl.
1933, suppl. 1935); Y. Brilioth, »Svensk
kyr-kokunskap» (1933).
Kyrkosångens vänner, se S v e n s k a
kyrkosångens vänner.
Kyrkosångsrörelsen har till främsta
syftemål att organisera kyrkokörerna stiftsvis
till främjande av kyrkosången och
gudstjänstlivet. K. har sitt ursprung i Uppsala,
där Ärkestiftets kyrkosångsförbund bildades
1922. Linköpings stift följde 1923, och nu
finnas förbund eller liknande
sammanslutningar i alla stift samt i Stockholm.
Stiftsförbunden äro vanl. organiserade i nära
samband med stiftsstyrelsen, ofta med biskopen
eller domprosten som ordf., och åtnjuta i de
flesta fall en stiftskollekt. De sammanslöto
sig 1925 till Sveriges
kyrkosångsförbund, som ledes av ett centralråd, vars
förste ordf, var docent G. Lindberg vid
Uppsala univ. Förbundet, som nu räknar omkr.
9,000 aktiva medl., utger tidskr.
Kyrkosångs-förbundet och har startat utgivandet av en
serie kyrkliga hymner.
Vanl. vartannat år hållas större
kyrko-sångshögtider för hela, mindre för
olika delar av stiftet. Dessutom anordnas
kurser och kyrkosångsdagar för präster,
organister och körledare med föredrag,
diskussioner och övningar i liturgiska och
kyrkomusi-kaliska ämnen. Vart tredje år anordnas en
rikskyrkosångshögtid, gemensam för alla
stiftsförbunden. Sådana högtider ha hållits i
Linköping (1927), i Örebro (1930) och i
Uppsala (1933), varvid antalet deltagande sångare
varit omkr. 1,000. Vid dessa
rikskyrkosångs-högtider har utom ett hymnprogram, vanl.
uppställt efter kyrkoårets tider, även
något större körverk med orkester kommit till
utförande. G. Lbg.
♦Kyrkparad. Begreppet användes nu icke
inom sv. armén.
♦Kyrkslaviska. Nyare litt.: N. van Wijk,
»Geschichte der altkirchenslavischen Sprache»
(1931 ff.). Grammatikor av P. Diels (2 dir,
1932—34), T. Lehr-Splawinski (1923; 2:a
uppl. 1930; på po.) m. fl.
♦Kyrkvärd. K. väljas numera av
kyrkorådet, ej av kyrkostämman.
Kyser [ky’zør], Hans Bruno Franz, tysk
författare (f. 1882), hörde i viss mån till
We-dekinds lärjungar (sorgespelen »Medusa»,
1910, och »Titus und die Jüdin», 1911). Han
har senare dämpat sitt patos, författat
sce
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
