Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Läkarutbildning - Läkemedelsförråd - Läkemedelskontroll - Läkemedelstillverkning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
Läkemedelsförråd—Läkemedelstillverkning
20
erhålla vid Karol. inst. högst 50 med. stud,
tillträde varje termin, i Uppsala och Lund
högst 28, resp. 22. Anmäla sig flera sökande,
än platser finnas, antagas de sökande efter
vissa grunder, där bl. a. hänsyn tages till
studentbetygen och fyllnadsprövningarna.
Den moderna 1. tar i allt högre grad sikte
även på frambringande av läkare, rustade
för de anspråk, som ställas med hänsyn till
de sociala behoven. Av stor betydelse är den
allt större plats, som den »organiserade
medicinen» intager. Antalet tjänsteläkare med
ställning inom stat, kommun,
livförsäkringsföretag, andra större företag och sociala
inrättningar ökas ständigt, och utbildningen
måste i viss mån anpassas därefter.
Medicinen inriktar sig alltmera på att, vid sidan av
vården av de sjuka, främja hälsovården inom
landet på olika sätt, vilket kräver en
ingående kännedom om den mänskliga
organismen, dess reaktionssätt och behov, varvid
bl. a. hygieniska, bakteriologiska och
närings-fysiologiska frågor träda i förgrunden.
Medicinen kommer därför att till stor del bestå
av tillämpad fysiologi.
Utbildningen av läkare kan principiellt
uppdelas i tre delar: 1) Den grundläggande
läkarexamen, lika för alla, och med rätt till
utövande av läkaryrket (allmän praktik).
2) Specialutbildning för tjänsteläkare och
specialister. 3) Fortsättningskurser av olika
slag. Särskilt de senare få allt större
betydelse med hän«yn till den snabba utvecklingen
av de medicinska vetenskaperna, och det
har föreslagits, att dessa inom vissa gränser
göras obligatoriska och omhändertagas av de
statliga institutioner, som sörja för den
grundläggande undervisningen. U. v. E.
Läkemedelsförråd, se
Apoteksprivi-1 e g i u m, suppl.
Läkemedelskontroll. Apotekaren är
skyldig att ansvara för riktig och med etiketten
överensstämmande sammansättning av de
läkemedel han säljer. För sådana medel, som
upptagas i farmakopén, innehåller denna
provningsföreskrifter. I fråga om serum- och
vaccinpreparat, som tillhandahållas av
Statens bakteriologiska laboratorium, utövas
granskningen av särskild kontrollant.
Det stigande antalet icke-officinella
preparat, framför allt s. k. specialiteter
(läkemedel, som säljas i den förpackning, vari de
levererats av tillverkaren), har framtvingat
åtgärder för motsv. kontroll av dessa. 1923
organiserade de svenska apoteken
Apotekens kontrollaboratorium (se d.
o., suppl.) i Stockholm i detta syfte, och
sedan 1927 äger ett nordiskt samarbete rum
härvidlag. Sedan 1 juli 1934 gäller, att
specialitet ej må säljas i Sverige utan att vara
registrerad hos Medicinalstyrelsen, som vid
ansökan om registrering bl. a. skall ta
hänsyn till huruvida sammansättningen är
riktigt uppgiven, priset skäligt och den
före
slagna reklamen lämplig. Medicinalstyrelsen
biträdes vid granskningen av en
specialitets-nämnd, och förberedande prövning
verkställes genom Statens farmaceutiska
laboratorium. Åtskilliga specialiteter, därav många
av stor betydelse (t. ex. insulin och
digitalispreparat), kunna blott prövas i djurförsök
och jämföras till verkan med internationella
standardpreparat, som fastställts av en på
uppdrag av N. F:s hälsovårdskommitté
arbetande kommission. Ljd.
Läkemedelstillverkning. Alkemisternas
sökande efter »de vises sten», som kunde bota
sjukdomar, övergick i början av 1800-talet
till en strävan att ur naturligt material
framställa högaktiva ämnen av betydelse för
medicinen. Kininet, atropinet, morfinet och de
andra opiumalkaloiderna isolerades under
denna tid. På samma väg har en stor del av
den äldre medicinens läkemedel framkommit,
mjöldrygsextraktet, digitalispreparaten o. s. v.
Med den organiska kemiens utveckling i
Tyskland under senare delen av 1800-talet
erhölls en möjlighet att i stor skala
syntetisera redan kända läkemedel, ss. salicylsyra,
eter och kloroform för narkosändamål, och
organiska syntesprodukter befunnos vara
värdefulla för medicinen. Sålunda upptäcktes
det feberstillande antipyrinet (Knorr 1883),
huvudvärksmedlet fenacetin (Hinsberg 1887)
samt sömnmedlen veronal (Conrad 1882) och
sulfonal (Baumann 1886). Genom utbyggande
av denna grundstomme har ett stort antal
värdefulla läkemedel framkommit, bl. a.
bedövningsmedlen (novokain m. fl.) och de
organiska arsenikföreningarna (salvarsan,
Ehr-lich 1910), vilka vid insprutning läka och
förebygga syfilis, allsköns spirochetoser och
tropisk sömnsjuka.
En särskild och mycket viktig form av
lä-kemedelsframställning är produktionen av
sera och vacciner. Den utgör ett resultat av
den redan omkr. 1900 högt uppdrivna
bakte-riologien, som nu utvecklats starkt.
Med den fysiologiska kemiens utveckling
efter sekelskiftet följde framställningen av
vitaminer och hormoner. Vitaminrika
preparat ha uppfunnits, varigenom behovet av
vitaminer lättare tillfredsställes än enbart ge
nom födan. På denna väg har t. ex. engelska
sjukan, rachitis, väsentligt reducerats i de
moderna samhällena. Medan A- och B-vita
minerna fortfarande erhållas enbart ur
naturligt material, tillverkas syntetiskt C- och
D-vitamin nu redan i stor skala, det förra
genom en invecklad syntes från socker, det
senare genom bestrålning av steriner med
ultraviolett ljus. Den yngsta men icke minst
viktiga formen av 1. är
hormonframställningen. Ur färska körtlar från slaktboskap
framställas delvis i storindustriell drift de
högaktiva ämnena adrenalin, thyroxin, insulin
samt hypofys- och könshormoner i syfte att
ersätta en brist på dem vid människans s. k
insufficienssjukdomar. E. J-s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
