Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - *Radioteknik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
537
Radioteknik
538
rande vid mottagningen.
Metoder finnas för att vid
mottagningen återställa
den naturliga dynamiken.
Dynamikregleringen sker
för hand el. automatiskt,
och dess ändamål är att
uppnå dels att även den
minsta ljudstyrkan
ligger tillräckligt högt över
störningsnivån, dels att
överbelastning med
åtföljande ljudförvrängning
ej förekommer ens vid
högsta ljudstyrka i
något steg i sändaren el.
mottagaren.
För att bereda utrymme
åt tillräckligt antal
radiosändare utan för stora
inbördes störningar ha flera
olika metoder försökts.
För telegrafi, särskilt på
korta vågor (i specialfall
även för rundradio), nyttjas riktad sändning
(se även Antenn, suppl., sp. 205). Detta
medför även stor energibesparing.
Multipel-telegrafering från samma sändare
förekommer även. Härvid nyttjas olika
modulerings-frekvenser för de olika telegrammen, som vid
mottagningen skiljas åt med elektriska filter.
Inom rundradio kunna olika stationer
tilldelas samma våglängd, om de ligga så långt
från varandra (minst 1,000 km), att en
mottagare inom den ena sändarens normala
mot-tagningsområde ej nämnvärt störes av den
andra. Frekvensavvikelser upp till 50 Hz
mellan sändarna kunna tillåtas. Enl. ett
annat system utsändes samma program
genom relativt närbelägna sändare på exakt
samma våglängd. Trots noggrann
synkronisering kunna störningar genom interferens
mellan sändarna förekomma. En metod, som
undertrycker ömsesidiga störningar, består i
att längs vanliga telefonledningar utsända
de högfrekventa strömmarna till abonnenter.
För kommersiell trafik kan man minska det
för en station erforderliga
våglängdsutrym-met genom att undertrycka bärvågen och
ena sidobandet och blott utsända det andra
(se bd 16, sp. 411; där uppges dock felaktigt,
att avståndet mellan sidovågorna är =
modu-leringsfrekvensen i st. f. dubbla
modulerings-frekvensen). Metoden medför även
effektbesparing.
Även inom mottagartekniken har ett antal
olika rör tillkommit, bl. a. rör med upp till
4—6 galler (jfr d. o., suppl.) utanför varandra
(h e x o d e r, ok to der). Gallren ha olika
funktioner: styrgallren föra
växelspänning och styra därigenom anodströmmen,
medan skärmgallren hållas på konstant
spänning och förhindra ej önskad
elektro-statisk växelverkan mellan anod och
styrgaller eller mellan två styrgaller. Närmast
Del av en stor radiosändare (Berlin).
anoden sättes ofta ett med katoden
förbundet galler, som oskadliggör emission av
sekundärelektroner från anoden. Andra rör
förses även med ett el. två tvåelektrodsystem
(dioder) för likriktning,
fadingkompensa-tion m. m. Katoderna utföras ofta för
indirekt upphettning genom en från den
emitte-rande ytan isolerad upphettningstråd, som för
undvikande av magnetiska störningar från
glödströmmen föres fram och åter genom
katoden. Flera serier av rör ha konstruerats
med i huvudsak samma elektriska
egenskaper men med olika glödströmskälla, ss. 4 V
växelström el. 180 mA likström (de senare
avsedda för seriekoppling av glödtrådarna i
flerrörsapparater). Om det emitterande
skiktet se även Glödelektrisk effekt,
suppl. Försök ha även gjorts med rör, i vilka
anoden bildar rörväggen och omger de övriga
elektroderna liksom i storsändarnas
vatten-kylda rör; i mottagare är dock luftkylning
till fyllest.
Batterier nyttjar man som strömkälla dels
i bärbara mottagare, som ha
specialkopplingar (»B-förstärkare»), för att minska
anod-strömsförbrukningen, dels i bilar, där även
anodspänningen tas från
ackumulatorbatteriet. Ström från detta omformas till
växelström i pendelomformare, upptransformeras
och likriktas. Eljest tas strömmen oftast från
belysningsnätet. För likriktning av
växelström nyttjas nu även torrlikriktare (se
Elektriska strömriktare, suppl.).
Allströmsapparater kunna arbeta
med både växelströms- och
likströmsanslutning och utföras enl. olika system, t. ex. med
en pendelomformare, som inkopplas vid
likströmsanslutning, eller fyra torrlikriktare i
Graetzkoppling (se Röntgenstrålning,
bild 11). I senare fallet blir omkoppling
överflödig och vid likströmsanslutning polariteten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
