Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sitwell, Edith, Osbert och Sacheverell - Sivertsen, Sigurd - *Siwertz, S. - *Sixte - *Sixt von Armin, F. - *Siösteen, G. - Sjadrinsk - Sjagal, M. - Sjaginjan, Marietta Sergejevna - *Sjaljapin, F. I. - Sjaposjnikov, Boris Michajlovitj - Sjmelev, Ivan Sergejevitj - *Sjolochov, M. - *Sjonhem - Sjostakovitj, Dimitrij Dimitrijevitj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
785
Sivertsen—Sjostakovitj
786
day» (1926), monografier över Mozart (1932)
och Liazt (1934) m. m. — Litt.: R. L. Mégroz,
»The three S.» (1927); I. Balston, »Sitwelliana
1915—1927» (1928). R-n B.
Sivertsen, Sigurd, norsk författare (f.
1878), folkskollärare, har skrivit berättelser
från Nordnorge: »Strandbygg og værbu»
(1919), »Kasper Rise og hans hus» (1925) m. m.
♦Siwertz, S., har vidare gett ut romanen
»Lågan» (1932), »Två tidsdramer. Ett brott.
En hederlig man» (1933; uppf. 1934—35) och
komedien »Skönhet» (1936; uppf. s. å.),
novellsamlingen »Sista äventyret» (1935) och
»Jorden min hobby» (1936). — Monogr. av
S. Stolpe (i Verdandis Småskrifter 1933).
*Sixte, prins av Bourbon-Parma, dog 1934.
*Sixt von Armin, F., dog 1936.
♦Siösteen, G., avgick som Göteborgs
Handels- och Sjöfartstidnings
Londonkorrespon-dent 1934.
Sjadrfnsk [Ja-], stad i Tjeljabinskområdet,
Sovjetryssland, vid Tobols biflod Iset; 24,100
inv. (1933). Textilindustri och ångkvarnar.
Sjagal [JagaT], M., rysk målare, se C h
a-g a 11, M., suppl.
Sjaginja’n, Marietta S e r ge j e v n a,
rysk sovjetförfattarinna (f. 1888), av
arme-nisk börd, dotter till en docent i Moskva.
Debuterade före revolutionen med en del
symbolistisk, mystiskt religiös poesi men
deklarerade snart efter revolutionen i flera
romaner sin tillgivenhet för det ryska
proletariatet, bland vilket hon såsom
textilskollärarinna varit verksam, och sitt förakt för den
mindervärdiga intelligensen. 1931 utgav hon
en av de mest bekanta s. k.
industriromanerna, Hydrocentral, som med överväldigande
teknisk sakkunskap men betydligt mindre
litterär konstnärlighet skildrade tillkomsten
av en kraftstation nere i Armenien. A. Kgn.
♦Sjaljapin, F. I., gästade svenska operan
senast 1935.
Sjaposjnikov [Ja’poJnikof], Boris
Mi-chajlovitj, rysk militär (f. 1882). S. var
officer i tsararmén och befordrades under
världskriget till generalstabsöverste. 1918
inträdde han i röda armén, blev 1925 chef för
Leningrads militärdistrikt och
transporterades 1927 till motsv. befattning i Moskva. 1929
utnämndes S. till chef för den för
krigsmakten gemensamma staben, 1931 till chef för
Pri-Volgas militärdistrikt, 1932 till chef för
krigsakademien Frunze i Moskva och 1935,
med titel komandarm av l:a graden, ånyo
till chef för Leningrads militärdistrikt för
att i maj 1937 åter bli chef för ryska
krigsmaktens generalstab. Han blev 1930 led. av
kommunistiska partiet. C. A. E.
Sjmeiev [-ljo’f], Ivan Sergejevitj,
rysk författare (f. 1875), urspr.
statstjänsteman i landsorten. Som författare debuterade
S. efter första ryska revolutionen med några
arbeten med starkt demokratisk tendens.
Stor berömmelse vann hans ypperliga, till flera
språk översatta roman »Kypare!» (sv. övers.
1926), en av varm medkänsla med de
små i samhället buren skildring av en
kypares liv. Efter revolutionen flydde S. till
Krim, vars liv under borgarkriget han
skildrade i den skakande romanen De dödas sol
(1920), ett i sin ohöljda realism ohyggligt
men samtidigt raffinerat konstnärligt
monument över den ryska borgarkrigsperioden. I
Frankrike, där han sedan varit bosatt som
emigrant, har han publicerat en rad
skildringar av det gamla, förrevolutionära ryska
livet, särskilt livet i Moskvas köpmannamiljö,
som han genom födseln tillhör (Vårt eget,
1931, En pilgrimsfärd, 1935, o. a.), vilken
miljö han, med en rörande och gripande
kärlek till det förflutna, låter framträda i
förklarad dager. Sedan åtskilliga år är han
näst Bunin den ryska emigrantlitteraturens
främsta namn. A. Kgn.
♦Sjoiochov, M., avslutade 1933 med en
tredje del av sitt stora kosackepos Den stilla
Don (sv. övers. »Stilla flyter Don»); under
det att de första delarna av detta mäktiga
verk om kosacklivet före och under
världskriget karakteriserades av en i
sovjetlittera-turen sällsynt frihet från politisk tendens,
träder författaren i denna sista del helt över
på bolsjeviksidan. Ett slags fortsättning av
Den stilla Don utgör S:s samtidigt
publicerade roman Nyplöjd jord, skildrande
jord-brukskollektiviseringen i Donområdet.
Arbetet utgör det hittills obestritt främsta alstret
av den nutida ryska s. k. socialistiska
realismen (se Socialistisk realism, suppl.).
Hans rikt nyanserade människoskildringar,
hans teckning av den lilla kosackbyns liv
och förhållanden och framför allt hans
naturskildringar äro gjorda med stort
mästerskap. A. Kgn.
♦Sjonhem. Enl. k. br. 16 sept. 1932 skall
S. framdeles efter pastoratsreglering ingå i
Vänge, Buttle, Guldrupe, S:s och Viklau
pastorat.
Sjostakovitj [Jostakå’vitJ], D i m i t r i j D
i-mitrijevitj, rysk tonsättare (f. 1906). S.
utbildades vid konservatoriet i Leningrad
(1919—25), där han fortfarande är bosatt.
Han har redan
bakom sig en omfattande
och betydande
produktion, som ställt
honom i främsta
ledet bland
sovjetmu-sikens representanter.
Det verk, som
framför andra förskaffat
honom internationell
ryktbarhet, är operan
»Lady Macbeth från
distriktet Mzensk»
(1933; »Katerina Is-
mailova», Sthlm 1935). Vidare märkas
symfonier, baletter (»Den gyllene tidsåldern»), en
pianokonsert m. m. G. M.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
