Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - *Spanien - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
861
Spanien (Historia)
862
förk. C. E. D. A. Svängningen markerades vid
valen i nov. 1933, då socialisterna och den
borgerliga vänstern ledo ett kännbart nederlag.
Då höger- och centerpartierna, som nu kommo
till makten, härigenom stärktes i sin reaktion
mot vänsterns radikala sociallagstiftning,
utbröt i början av okt. 1934 en generalstrejk,
som på sina håll, bl. a. i Asturien, övergick till
ett formligt uppror, som endast med kraftiga
medel kunde slås ned. Denna seger gav
regeringen en tids yttre lugn. Men oppositionen
fick ny näring genom de stränga
repressalie-åtgärder, som vidtogos mot de upproriska.
Härtill kom, att den ekonomiska situationens
vanskligheter drogo med sig kännbara
lönesänkningar och stegrad arbetslöshet.
För att ge oppositionen större slagkraft
enades de missnöjda partierna 16 jan. 1936
om en gemensam aktion vid de till febr. s. å.
utlysta valen. Den nu bildade s. k. folkfronten
(Frente popolar) bestod av en del borgerliga
vänsterpartier, ss. republikanska vänstern
under Azana, republikanska unionen under
Mar-tfnez Barrio och den katalanska vänstern
under Companys samt de olika arbetarpartierna,
av vilka de viktigaste voro socialisterna
(sinsemellan starkt splittrade) och
kommunisterna. Vid valen besatte folkfronten majoriteten
av platserna i cortes, ehuru dess sammanlagda
röstetal var mindre än höger- och
centergruppernas. I april följde en konflikt mellan cortes
och presidenten Alcalå Zamora, vilken tvangs
att avgå. Han efterträddes av Azana, som
efter valet fungerat som ledare för en
borgerlig vänsterregering. Då arbetarpartierna till
en början undandrogo sig regeringsansvaret,
följde några borgerliga vänsterregeringar
under Quiroga och Giral. Dessa ministärer hade
emellertid svårt att vinna erforderlig
auktoritet. På egen hand gick folkmassan till
storms mot fängelserna och befriade de
politiska fångarna. Kyrkor och kloster brändes
och skövlades, och på sina håll togo de
jordhungriga bönderna initiativet till att
återupptaga den jordstyckningsprocess, som tidigare
påbörjats men avbrutits. I denna spända
situation inträffade sammanstötningar och
politiska attentat. När så 12 juli 1936 en
socialistisk officer och följande dag
monarkist-ledaren Sotelo (se d. o., suppl.) mördades, blev
detta signalen till ett militäruppror under
ledning av general F. Franco (se d. o., suppl.),
vilket utvecklade sig till ett långvarigt
inbördeskrig (se nedan, sp. 863 ff.).
Franco, vars anhängare kallade sig
nationalister, fick stöd icke blott i stora delar av
armén, flottan och flygvapnet utan också i
de mot folkfronten fientliga partierna —
centerpartierna, C. E. D. A., karlisterna och de
fascistiska s. k. falangisterna — och bildade en
nationell regering i Burgos, sedermera
förlagd till Salamanca, vilken hösten 1936 vann
Italiens, Tysklands och Portugals
erkännande. Han offentliggjorde ett
»nationalsyndi-kalistiskt» program, som till sin ideologi
vä
sentligen sammanfaller med den italienska
fascismens. I sept. 1936 avgick den
borgerliga vänsterministären Giral, som
efterträddes av en koalitionsregering på bred
folk-frontsbasis med den radikale socialistledaren
Largo Caballero som chef. Denna ministär
undergick sedan flera ombildningar; bl. a.
upptogos där även representanter för
anarko-syndikalisterna, vilka, sedan inbördeskriget
brutit ut, gåvo ett starkt men militärt täml.
ineffektivt stöd åt folkfrontens sak,
delvis under stark motsättning mot och
rivalitet med kommunisterna (sinsemellan starkt
splittrade). Slitningar dem emellan
framträdde särskilt i Katalonien, där de gamla kraven
på autonomi återupplivades och i stor
utsträckning förverkligades (se Katalonien,
suppl.), liksom i de baskiska provinserna och
i Aragonien. Nov. 1936 flyttade regeringen
till Valencia. Caballeros regering
efterträddes maj 1937 av en ny koalitionsregering —
utan representanter för
anarkosyndikalister-na — under ledning av centersocialisten J.
Negrin. I de av regeringen under
inbördeskriget behärskade delarna av S. genomfördes
en delvis ytterst radikal social revolution
med konfiskering av privategendom,
undertryckande (utom i de baskiska provinserna)
av religionsutövning o. s. v.
Inbördeskriget fick redan från början en
internationell aspekt på grund av att båda
parterna fingo stöd utifrån (se nedan, sp.
864), och detta stöd fördelade sig så, att det,
som kom regeringssidan till godo, fick en
»antifascistisk» karaktär, det motsatta en
»antikommunistisk». Då det befarades, att
inbördeskriget på grund härav skulle kunna leda
till en mera allmänt europeisk konflikt,
tillkom på franskt initiativ i sept. 1936 en
internationell överenskommelse, enl. vilken 27
stater — bland dem de 5 europeiska
stormakterna — förbundo sig att icke
intervenera i S., hindra tillströmningen av trupper
och krigsmateriel etc. Ett till London
förlagt noninterventionsutskott uppgjorde 1937
ett system för kontroll över in- och utförsel
över S:s gränser och farvatten. Kontrollen
till sjöss utövades till en början av
Frankrike, Storbritannien, Tyskland och Italien.
Men sedan tyska kontrollfartyg våren 1937
utsatts för angrepp, i åtm. ett fall bevisligen
av spanska regeringsstridskrafter, och
förslag om en mot Valenciaregeringen riktad
gemensam flottdemonstration av alla
kontrollmakterna avvisats av England och
Frankrike, förklarade sig Tyskland och Italien
hindrade att vidare deltaga i sjökontrollen.
Samtidigt upphävde Portugal och Frankrike
den internationella kontrollen av sina
landgränser till S. Sommaren 1937 hade hela den
internationella kontrollen av S:s farvatten
brutit samman. På engelsk-franskt initiativ
samlades i sept. s. å. en konferens i Nyon
mellan Medelhavs- och Svartahavsmakterna
för att få till stånd ett nytt kontrollsystem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
