Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - *Spanien - Inbördeskriget 1936—37 - Litteraturanvisningar - *Spaning - *Spannmål - Spannmålskreditfonden - *Spannmålslagerhus - Spannmålsreglering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Spaning—Spannmålsreglering
866
865
sattes 21 okt., varefter området i sin helhet
besattes av Francotrupperna.
Såväl under Bilbaooffensiven som senare
ha regeringstrupperna genom anfall både i
Aragonien och vid Madrid sökt lätta trycket.
Anfallen, som i regel utförts med svaga
krafter och till synes ganska planlöst, ha ej lett
till några resultat.
Vad de utländska hjälpsändningarna (jfr
ovan) beträffar, synes regeringssidan ha
kunnat räkna sig till godo främst rysk
krigsmateriel och ryska experter, franska
flygplan samt högst 30,000 frivilliga, mest
fransmän men även tyskar och 500—600
skandinaver, de flesta från Sverige. På
Francosidan torde ha insatts 40,000
italienare och 8,000 tyskar, av de senare ett
stort antal specialister särskilt på flyg och
luftvärn. Av särskild betydelse blev, att
italienska frivilliga utgjorde en del av
besättningen på Balearerna, vilkas värde som
flygbas är avsevärt. Materielinsatsen har varit
betydelsefullast i fråga om tyska och italienska
flygplan och stridsvagnar samt tyska
luftvärns- och pansarvärnskanoner. De
sammanlagda truppstyrkorna torde sommaren 1937 icke
ha överstigit 200,000 man under Franco och
250,000 man på regeringssidan, av vilka på
båda sidor dock blott omkr. 60 % lära ha varit
disponibla för egentlig fronttjänst. Antalet
flygplan torde i mars 1937 endast ha utgjort
omkr. 200 på vardera sidan (med 50 %
bombplan) men synes därefter ha ökats. C. A E.
Sjökriget kom att till en början
bestämmas därav, att båda parterna voro ung.
jämspelta. Regeringsflottan var överlägsen
i fråga om jagare och u-båtar, under det att
motståndaren genom att ha tillgång till bl. a.
två stora och moderna kryssare ägde en viss
överlägsenhet i artilleristiskt avseende.
Rebellerna lyckades att trots den till Malaga
koncentrerade regeringsflottan intill 5 aug.
1936 över Gibraltar sund från Marocko till
Algeciras överföra 3,000—4,000 man på 4
ångare. Därefter måste överskeppningen ske
medelst flygplan (jfr ovan), tills rebellernas
kryssare blivit så stridsberedda, att de i slutet
av sept. förmådde undandriva regeringens
jagare, av vilka en sänktes 29 sept.
Trupptransporterna över Gibraltar sund kommo därefter
åter i gång. Rebellernas brist på u-båtar
förklarar, att regeringsfartygen kunde röra sig
så fritt, att de vid några tillfällen kunde
beskjuta fiendens hamnar, ss. Ceuta (Marocko)
28 juli och 3 aug., Algeciras 7 aug. och
Tarifa 16 aug., samt från Mallorca besätta de
baleariska öarna Formentera och Ibiza.
Rebellernas flygstridskrafter åter företogo anfall
mot regeringens hamnar och sjöstridskrafter i
Medelhavet, varvid en jagare skadades 5 aug.
och slagskeppet »Jaime Primero» 13 aug.
1936. I Biscayaviken härskade rebellernas
fartyg, stödda på Ferrol, i stort sett
oinskränkt och medverkade vid erövringen av
Irün. Slagskeppet »Espana» sänktes dock där,
om på grund av flygangrepp eller mina är
oklart. Francoflottans småningom vunna
överlägsenhet har utnyttjats till blockad av
spanska nordkusten och av regeringshamnarna vid
Medelhavet ävensom till skydd för egen och
försvårandet av regeringens sjöfart och
tillförsel över havet. ö-g.
Litteraturanvisningar. F. Kriessmann, »Das
spanische Agrarproblem» (1934); J. B. Trend,
»The origins of modern Spain» (s. å.); E.
Her-nändez-Pacheco, »Sfntesis fisiogräfica de
Espana» (s. å.); P. Marland, »Les principes de
la constitution espagnole de 1931» (1935); C.
Gheude, »Espagne» (1936); E. A. Peers, »The
spanish tragedy 1930—1936» (s. å.); F.
Chris-tiansen, »Das spanische Volk» (1937); P.
Sjögren, »Bar Barbar» (s. å.). S. F.
*Spaning, se även
Underrättelsetjänst, suppl.
*SpannmåI, jfr även
Cereallabora-t o r i u m, suppl.
Spannmålskreditfonden, statlig lånefond,
ur vilken ekonomisk förening u. p. a. kan
erhålla lån för inköp av vete el. råg, som för
förvaring i avvaktan på lämpligt
försälj-ningstillfälle upplägges i lagerhus el. inom
lagerlokal. På föreningen ställas vissa
fordringar i ekonomiskt avseende. Vidare skall
den vara öppen endast för jordbrukare, men
alla jordbrukare inom verksamhetsområdet
skola ha möjlighet att erhålla medlemskap.
Lån beviljas av riksbanken efter därom gjord
ansökan (se Sv. FörfattningssamL, n:r 343,
1930, 365, 1932, 264, 1933, samt 284, 1935). Y.
*SpannmåIslagerhus. Staten har sålt s. i
Eskilstuna och Vara. Med anlitande av
spann-målslagerhusfonden ha fr. o. m. 1936 av
centralföreningar (se
Lantmannakooperation, suppl., sp. 1162) eller särskilda
lagerhusföreningar upprättats 30 s. Även de
sistnämnda ombesörja vanl. utom förvaring även
torkning, rensning, belåning och försäljning
av sina medlemmars spannmål. G. Rbg.
Spannmålsreglering, en av de s t ö d å t g ä
r-der för jordbruket (se d. o., suppl.),
som staten vidtagit under de senaste årens
jordbrukskris. S., som tillämpats sedan 1 sept.
1930, grundades till en början på
obligatorisk in mal ning (se d. o., suppl.) av svenskt
vete och av svensk råg vid framställning av
mjöl, inblandningstvång (se d. o., suppl.)
vid import av vete- och rågmjöl samt
fastställande av under konsumtionsåret med
lagringskostnaderna stigande minimipriser, som
kvarnarna skulle betala vid inköp av
brödsäd av viss kvalitet. Fr. o. m.
konsumtionsåret 1931—32 utbyttes de för varje månad
fastställda priserna mot ett
inlösningsförfa-rande, varigenom staten iklädde sig
inlös-ningsskyldighet. Inlösningen verkställdes
genom Svenska
spannmålsförening-e n u. p. a. (se d. o.). Denna kunde för att
under konsumtionsåret upprätthålla en i
förhållande till inlösningspriserna skälig pris-
XXIII. 28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
