Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - *Sverige - Sport och idrott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1043
Sverige (Sport och idrott)
1044
i Göteborg, idrottsparkerna i Malmö och
Norrköping, Olympia i Hälsingborg, Strömvallen i
Gävle och Eyravallen i Örebro.
Fotbollen kan sägas vara den svenska
nationalsporten, möjl. i konkurrens med
skidlöpningen, som trol. ligger främst i fråga om
antalet aktiva. 1896—1925 avgjordes tävlingen
om sv. fotbollsmästerskapet enl. cupsystem,
därefter inrättades serier (i tre divisioner),
som omfattas med stort intresse och årl.
samla omkr. 2 mill. åskådare, därav på
allsvenska serien 1,380,000 (1936). Framgångsrikaste
klubbar ha varit örgryte I. S., Göteborg
(13 mästerskap), Allmänna idrottsklubben
(A. I. K.), Stockholm (8), samt I. F.
Kamraterna, Göteborg, Göteborgs A. I. S.,
Djurgårdens I. F. och Helsingborgs I. F. Till 1
nov. 1937 har S. spelat 209 landsmatcher i
fotboll, därav 99 vunna, 32 oavgjorda och 78
förlorade. Såsom sekr. i Sv. fotbollsförbundet
1904—23 och ordf. 1923—37 har
telegrafkontrollör A. Johanson varit sportens drivande
kraft.
I fri idrott har S. vunnit en rad
internationella framgångar, därav 10 olympiska
guldmedaljer. Sin styrka har S. på grund av
svensk idrotts bredd haft i landsmatcher; av
32 sådana ha endast tre förlorats, två mot
Finland och en mot Norge. Särskilt
uppmärksammade ha tre segrar 1934, 1935 och 1937
över Tyskland varit. Bland de främsta aktiva
märkas spjutkastaren E. Lemming, löparna
J. Svanberg, N. Engdahl, E. Wide och S.
Pettersson samt diskuskastaren H.
Andersson, bland ledarna ingenjör Bo Ekelund, ordf,
i Sv. idrottsförbundet 1925—34. S i m n i n
g-e n var länge en av de bästa grenarna, och
särskilt i simhoppning och vattenpolo har S. gjort
stora insatser. Tillkomsten av Sportpalatset i
Stockholm (1934) samt åtskilliga moderna bad
i landsorten (t. ex. i Örebro och Eskilstuna) ha
medfört ökad aktivitet, vartill även bidragit
intensifierad propaganda från Sv.
livrädd-ningssällskapet (stiftat 1898) och
Riksföreningen för simningens främjande (stiftad 1935).
Bland S:s främsta simmare kunna nämnas
R. Andersson, E. Adlerz, H. Malmroth och
särskilt A. Borg. Dir. E. Bergvall, Sv.
simförbundets sekr. och ordf. 1904—32, har gjort
en banbrytande insats för sportens utveckling.
Bland kampidrotterna märkes
brottningen, som f. n. är S:s internationellt starkaste
gren, mycket tack vare det arbete, som
nedlagts av kapten E. Råberg, Sv.
brottnings-förbundets ordf, sedan 1918. I den långa
raden av storbrottare kunna nämnas C.
Johansson, C. Westergren, I. Johansson och R.
Svensson. Boxningen, som handhas av det
utom riksförbundet stående Sv.
boxningsför-bundet (stiftat 1919), är en ny sport, som
snabbt vunnit i popularitet. Svenska boxare
ha också nått god standard; av 43
landsmatcher ha 18 vunnits. Det främsta namnet har
varit tungviktaren H. Persson.
Fäktning-e n, stödd av Föreningen för fäktkonstens
främjande (stiftad 1904), är på frammarsch;
dess främsta aktiva ha varit N. Hellsten och
H. Drakenberg.
Skidlöpningen har på senare år
blivit en verklig folksport, som räknar utövare
i 10,000-tal. Även ’internationellt är den en
av S:s starkaste grenar. De största
tävlingarna inom landet äro sv. mästerskapen, som
fått karaktär av folkfester, samt Vasaloppet
(se d. o.; f. ggn 1922). Bland Sveriges
främsta skidlöpare kunna nämnas H. Hansson, P.
E. Hedlund, S. Utterström, E. Wiklund och
S. Eriksson. Drivande kraft är fabrikör S.
Janson, sedan 1922 Sv. skidförbundets ordf.
Skridsko sporten hade tidigt en
högkonjunktur. Trots att den sedan haft sådana
föregångsmän som U. Salchow, tio ggr
världsmästare, och hans efterträdare G. Grafström,
har den sedan haft svårt att nå samma
popularitet som tidigare.
Bandyn, vinterns stora bollspel, samlar
större intresse, särskilt landsmatcherna mot
Finland (hittills 19, därav 9 vunna), som äro
de stora evenemangen. Sedan 1931 spelas om
mästerskapet i serier; de främsta klubbarna
ha varit I. F. K., Uppsala (12 mästerskap),
vars ledande man, dr S. Almkvist, sedan
starten 1925 även varit Sv. bandyförbundets ordf.,
samt vidare A. I. K. och I. K. Göta,
Stockholm, Västerås S. K. och I. F. Göta, Karlstad.
Ishockey sport en, introducerad 1920,
är koncentrerad till huvudstaden, där den
samlar ett visst intresse.
Cykelsporten, sedan 1934 stödd av
Cykelfrämjandet, har stor utbredning.
Mälaren runt (sedan 1892) är dess klassiska lopp;
dessutom förekommer en mängd andra
landsvägstävlingar. A. W. Persson, R. Malm och
H. Morén kunna nämnas bland aktiva.
Ten-n i s s p orten med sitt centrum i
Tennisstadion och Alvikshallen, Stockholm, är främst
en högt skattad motionssport, K. Schröder
dess ende tennisspelare av internationell klasis.
Tyngdlyftningen har urgamla anor i
S. och synes på sistone åter gå framåt.
Utom riksförbundet stå många stora grenar,
däribland skytter öreisen (se S k
ytte v ä s e n), vars internationellt främsta namn
äro O. Ericsson, B. Rönnmark och T. Ullman.
Kungl. automobilklubben (K. A. K.,stiftad 1903)
och Svenska motor klubben och
motormännens riksförbund (se d. o.; förk. S. M. K. M.)
äro motorsportens
centralorganisationer. Dess främsta evenemang äro, sedan de
tidigare landsvägstävlingarna ställts på
avskrivning, Saxtorps Grand prix för
motorcyklar (instiftat 1930) och Rämens Grand
prix för bilar (instiftat 1931).
Hästsporten ledes av Jockeyklubben (stiftad 1889),
Sv. travsportens centralförbund (stiftat 1901)
och Sv. ridsportens centralförbund (stiftat
1912). Sedan förbudet mot vadhållning med
totalisator 1923 upphävts, har sporten rönt
starkt uppsving. De främsta banorna äro
Ulriksdal och Solvalla (Stockholm), Jägersro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
