Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - *Vång - *Vånga - Vårsta - Väckmedel - *Väderlekstjänst - *Väderstad—Skänninge—Bränninge järnväg - *Väg - Vägbataljon - Väggeologi - *Väghållningsskyldighet - Väglaboratoriet - *Väglag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1345
Vång—Väglag
1346
* Vång, sydsvenskt ord med betydelsen
»inhägnad (åker)jord», »hemmajord», ingår även,
kanske med en äldre betydelse »fält», »äng»,
i ortnamnet Vånga. En avledning därav är
Vänge.
* Vånga. 2. Litt.: O.P. Thaning, »Studier i V.
sockens bebyggelseutveckling» (i Ymer 1937).
Vårsta, se Diakonis sa, suppl.
Väckmedel, se A n a le p t i k a och
Upplivande medel, suppl.
‘Väderlekstjänst, se även
Underrättelsetjänst, suppl.
‘Väderstad—Skänninge—Bränninge
järnväg införlivades 1934 med Mellersta
Östergötlands järnvägar. I samband därmed
ned-lades trafiken på bandelen
Väderstad—Skänninge med undantag för viss godstrafik.
‘Väg. De uteslutande för motortrafik
avsedda autostradorna ha korsningar i
skilda plan med järnvägar och andra v.
Anslutningar och tillfarter utbildas synnerligen
rationellt. De byggas för mycket hög
hastighet, vilket ställer stora krav på fri sikt, stora
kurvradier i plan och kraftig sänkning av
backkrön. De stora arbeten (broar, höga
bankar m. m.), som betingas härav, göra
autostradorna till mycket dyrbara byggnadsverk.
Hittills ha dylika vägar byggts endast i
Italien och Tyskland. De tyska riksvägarna
(Reichsautobahnen) ha två breda körbanor,
en för vardera trafikriktningen, skilda av en
bred, vanl. rabatt. De ingå i ett planerat
stort vägnät mellan landets viktigaste orter
(se Tyskland, suppl., sp. 1201—02 och
karta, sp. 1203—04). Typiskt för dessa v.
är, att de ledas utanför och förbi städer
o. a. samhällen.
I andra länder har man sökt lösa den
starka och hastiga motortrafikens problem på
andra sätt, t. ex. genom uppdelning av
kör-trafiken på två banor, anläggning av
gång-och cykelbanor, rationell utbildning av
vägskälen (jfr Trafikplats, suppl.) samt
planskilda korsningar med järnvägar och
viktigare v.
Jan. 1937 funnos i Sverige 1,290 km v.
med permanent beläggning, 1,275 med
halv-permanent beläggning och 81,660 km
grusvägar. Användningen av dammbindande
medel på grusvägar har ökats: hygroskopiska
salter 28,500 km, sulfitlut 1,800 km och
oljor 460 km. Siffrorna gälla landsbygdens
allmänna vägnät. N. v. M.
Vägbataljon ingår i krigsorganiserad svensk
armékår för vägarbeten inom
armékårområdet. V. är indelad i stab och vägkompanier.
Väggeologi, den gren (den yngsta) av den
praktiskt tillämpade geologien, vilken
omfattar de geologiska faktorernas betydelse för
vägväsendet. Då vägarna vila på samt till
största delen äro uppbyggda av naturliga
jord- och bergartsmaterial, bli dessas
geologiska beskaffenhet av väsentlig betydelse för
den moderna vägtekniken. V :s huvudobjekt
tillhöra två grupper: den underliggande
mar
kens (undergrundens) samt de för
vägbyggnad använda naturliga jord- och
bergartsma-terialens egenskaper. Till den första gruppen
hör tjälbildningen, som orsakar betydande
skador och trafikstörning, under pågående
tjälning genom utvidgning av den frysande
vägkroppen, under smältningen genom
uppmjukning av vägkropp, resp, vägbana. Det
andra problemet gäller olika bergartstypers
lämplighet för beläggningar, lämpligaste
sammansättning av väggrus etc.
V . uppkom successivt i samband med den
av motortrafikens genombrott orsakade starkt
ökade betydelsen av och påkänningen på
vägarna, tidigast i U. S. A., där redan före
världskriget geologisk sakkunskap anlitades
för vägtekniska ändamål. I U. S. A. finnas
sedan mitten av 1930-talet flera för
vägväsendet arbetande undergrundsexperter inom i
det närmaste samtliga delstater jämte till
federala organ knutna forskare. Sverige är
det fönsta europeiska land, som utvecklat v.
Hösten 1926 inleddes ett alltjämt bestående
samarbete mellan dåv. Svenska väginstitutet
(nu Statens väginstitut) och Sveriges geol.
undersökning på initiativ av den senares chef,
A. G a v e 1 i n (se d. o.), stategeologen S.
Johansson m. fl. för lösande av det
vägtekniska tjälproblemet. Härigenom ha de
delvis mycket komplicerade processerna vid
tjälbildningen klarlagts samt de mest praktiska
systematiska motåtgärderna mot tjälens
skadeverkningar kunnat utformas. Verksamheten
har sedermera kommit att omfatta flera andra
uppgifter, främst berörande grusvägbanorna,
för vilkas lämpligaste sammansättning och
underhåll normer uppställts, varjämte
regionala undersökningar av
grus-bindjordsföre-komster för vägändamål verkställts. För
närvarande är verksamheten avsedd att
inryckas som en särskild väggeologisk avd.
vid Statens väginstitut. — Litt.:
Sammanfattande arbeten saknas. För v. i Sverige se
ett 30-tal avh. och uppsatser av G. Beskow
i Medd. från Svenska Väginstitutet, Sv.
Väg-fören:s Tidskrift etc. 1927—36. För v. i
U. S. A. se uppsatser i Public Roads. G. B-w.
‘Väghållningsskyldighet. I
överensstämmelse med 1934 års riksdagsbeslut
utfärdades 7 juni 1934 lag om allmänna vägar och
lag om vägdistrikt. 15 juni 1935 förordnade
K. m:t om indelning av rikets landsbygd i
vägdistrikt. Distrikten äro nu 168. Genom k.
kung. 8 juli 1936 ha meddelats bestämmelser
om vägdistriktsbokföring, 30 april 1936 om
vägnämnd (för prövning av vissa
ersättningsfrågor) och 22 jan. 1937 om vägmärken (se
Trafikanordningar, suppl.). Schg.
Väglaboratoriet, ett 1924 inrättat, till
Statens provningsanstalt anslutet laboratorium
för provning av gatu- och vägmaterial. V.
inrymmer även fryslaboratorium för provning
av byggnadsmaterials motståndsförmåga mot
köld och av tjälskjutande jordarter. R. Schl.
‘Väglag. I överensstämmelse med 1934 års
XXIII. 43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
