Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blodomlopp - Blodpinkning - Blodplasma - Blodplättar - Blodpropp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
255
Blodpinkning—Blodpropp
256
ning tjänar även som drivkraft för
blodströmmen, i det de utspända kärlväggarna sträva att
sammandraga sig. En del av den vid
kammar-kontraktionen frigjorda energien magasineras i
kärlväggarna. Tack vare detta drives blodet i
riktning mot kapillärerna även mellan
pumpslagen. Blodströmmen mot kapillärerna blir på
detta sätt mer el. mindre kontinuerlig. Kärlens
kontraktionstillstånd regleras dels genom vissa
nerver, kärlnerverna, dels genom i blodet
cirkulerande ämnen, hormoner. Dansken A. Krogh
har visat, att även kapillärerna äga förmåga att
självständigt ändra sitt kontraktionstillstånd och
komma därigenom att spela en dominerande roll
i b:s och näringsutbytets fysiologi.
Lungornas väggar äro elastiska; tack vare
detta sträva lungorna att sammandraga sig. De
utöva härigenom en sugverkan på närliggande
delar. Genom denna sugverkan utvidgas de i
brösthålan löpande venerna, vilket i sin tur
åstadkommer en sugning av venblodet mot hjärtat.
Denna sugning är störst vid inandning, då
brösthålans volym ökas. Venerna äro likaledes
försedda med klaffar, som hindra tillbakaflöde.
Vid muskelrörelser, som sammantrycka venerna,
pressas därför venblodet i riktning mot hjärtat.
Kroppsrörelser främja blodomloppet.
Den hastighet, varmed blodet rör sig i
kärlen, är störst i artärerna, 10—50 cm, och venerna,
omkr. 20 cm i sek., minst i kapillärerna, omkr.
1 mm i sek. el. därunder. Den ringa hastigheten
i kapillärerna sammanhänger med den stora
sammanlagda genomskärningen av dessa,
jämförd med motsvarande ven el. artär. Blodets
omloppstid beräknas för människan till ungefär
1 minut.
Trycket i blodkärlen har uppmätts med skilda
metoder. Vid djurförsök införes en kanyl i
blodkärlet. Denna förbindes med en
kvicksilvermanometer, som anger blodtrycket. Det är
störst i aorta och de stora artärerna.
Blodtryckets storlek beror alltså på var det mätes. Man
talar därför, allt efter de olika kärlområdena,
om artärtrycket, ventrycket och kapillärtrycket.
Trycket i hj ärtkamrarna och de stora artärerna
motsvarar hos människan under hjärtats
sammandragning trycket av en 120—140 mm hög
kvicksilverpelare. Under hjärtats utvidgning
sjunker trycket till 80—90 mm kvicksilver. I
kapillärerna är trycket endast 6—14 mm, och
i venerna ligger det mellan + 5 och — 5 mm. I
lungkretsloppet är trycket betydligt mindre än
i stora kretsloppet och uppgår i lungpulsådern
till 30—60 mm. Under olika omständigheter kan
blodtrycket växla rätt betydligt. Såväl
artärernas som venernas väggar innehålla glatta
muskler; genom dessas sammandragning kan
kärlvolymen minskas, varvid trycket höjes; slappas
åter kärlmuskulaturen, sänkes blodtrycket. Jfr
även Blodtrycksmätning.
För hjärtats arbete är särsk. en gren av io:e
hjärnnerven, ”depressornerven”, av stor
betydelse. Den förgrenar sig i aortas vägg och
retas vid stark utspänning av denna, vilket
re-flektoriskt via hjärnan framkallar en minskning
av hjärtats minutvolym med stark
blodtryckssänkning som följd. Förändringarna i
kärlmusklernas kontraktionstillstånd regleras av två slags
nerver med motsatta verkningar: de
kärlförträng-ande och de kärlutvidgande. I allmänhet löpa
dessa båda slag av nerver tillsammans, men i
vissa fall äro de isolerade från varandra. De
kärlutvidgande nerverna för extremiteterna löpa
genom de bakre rötterna i ryggmärgen, under det
att de kärlförträngande nerverna löpa genom de
främre rötterna. Det från binjurarna bildade
adrenalinet åstadkommer även i ytterst små
mängder en kärlförträngning. Å andra sidan
kan en lokal anhopning av vissa
ämnesomsätt-ningsprodukter åstadkomma en kärlutvidgning.
En annan faktor, som kan höja blodtrycket i
artärerna, är en stegring av hjärtats verksamhet,
varigenom tillströmningen av blod till
kärlsystemet ökas. Förträngning och utvidgning av
artärer och vener spela en viktig roll för att reglera
blodtillflödet till de olika organen.
Artärpulsen uppkommer genom en
tryckhöjning i artärerna vid kamrarnas kontraktion.
Tryckhöjningen fortplantar sig med en
hastighet (6—9 m i sek.), som vida överträffar
blodströmmens hastighet. Lättast tillgänglig för en
undersökning av pulsen är radialisartären på
handlovens framsida. I kapillärerna kan pulsen
endast undantagsvis iakttagas. Venpulsen
uppträder endast i närheten av hjärtat och har sin
orsak i ett ökat motstånd för det till hjärtat
strömmande blodet vid förmakens kontraktion.
Blodpinkning, se Hematuri och Blodstallning.
Blodplasma, se Blod.
Blodplättar. 1) Dets. som trombocyter,
se Blod. — 2) Liksom blodpudding en maträtt,
beredd av svinblod, svagdricka, sirap, rågmjöl,
njurtalg, lök och kryddor. B. äro dessutom
tillsatta med mjölk.
Blodpropp. Under flera sinsemellan ganska
olikartade förhållanden händer det, att en liten
mängd blod redan under livet stelnar inuti ett
blodkärl el. i något av hjärtats rum. Den
stelnade blodmassan, som ju måste
tilltäppa ifrågavarande del av
kärlsystemet, kallas blodpropp
(t rom b). Vid skador å
blodkärlen uppträder b. regelbundet;
processen är i dessa fall
organismens vanliga sätt att hämma
en blödning. Dessutom
förekommer b. vid åtskilliga sjukdomar,
t. ex. åderbråck. Den närmaste
följden av b. i ett kärl är, att
strömmen därigenom helt el.
delvis avstänges. Gäller detta en
ven, får blodet från
ifrågavarande kroppsdel svårt att strömma
tillbaka till hjärtat;
blodstock-ning och svullnad uppträda.
Sitter b. i en pulsåder, blir
motsvarande kroppsområde
blodfat-tigt el. t. o. m. blodtomt och
kan hemfalla åt lokal död. Från
helt el. delvis
Blodpropp i en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
