821 Djurskydd—Djäkne 822 ren 1890. Karaktären av verklig villastad har man sökt för all framtid trygga dels genom själva stadsplanen, dels genom bestämmelser i byggnadsordningen. 1900 blev villastaden D. själv ägare till aktiemajoriteten inom Djursholms ab., och 1926 övertog staden samtliga aktier i bolaget. D. blev köping 1901 (1,383 inv. 1900) och stad 1914. I det med stor kostnad restaurerade gamla slottet inrymdes först Djursholms samskola, vilken emellertid 1910 inflyttade i en ståtlig och modernt inredd egen byggnad. Slottet disponeras nu huvudsakligen av den kommunala förvaltningen. — Litt.: K. E. Renqvist, ”D., vår hembygd” (1940). Djurskydd. Till skyddande av husdjur och andra djur, som hållas i fångenskap, föreskriver en lag 1944 om d., att sådant djur skall behandlas väl och om möjligt skyddas mot lidande. — Kastrering el. kupering av svans å häst må endast företagas av veterinär och kupering endast för botande av sjukdom el. vanart. Kastrering av annat djur, som uppnått 4 mån. ålder, och kupering av svans å annat djur, som uppnått 2 mån., må likaledes endast utföras av veterinär, öron på hund må ej kuperas. Utan Medicinalstyrelsens el. Konungens tillstånd må djur icke användas för vetenskaplig forskning el. dyl., om därvid tillgripes operation el. b loda vtappning. — Hälsovårdsnämnden i orten övar i samverkan med polismyndigheten och veterinär tillsyn över djurens vård och behandling. Djurskyddsföreningar, sammanslutningar, som ha till ändamål att få djurens rätt till mild och god behandling från människors sida erkänd, i lag värnad och av alla respekterad. Sådana föreningar ha bildats i de flesta civiliserade länder. I Sverige var lektor A. L. Nordwall i Strängnäs den förste, som offentligt bragte djurskydd på tal. Den första svenska d. stiftades 1869 i Göteborg av prof. A. W. Malm och kallades Småfåglarnas vänner. 1870 bildades i Strängnäs av Nordwall en d. med mera omfattande program än denna. Svenska allmänna djurskyddsföreningen stiftades år 1875 av rektor P. A. Siljeström m. fl., och ur denna utbröts 1885 som en särskild förening Svenska allmänna kvinnoföreningen till djurens skydd. På initiativ av prinsessan Eugenie kom 1882 till stånd Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet. Föreningarnas antal uppgår numera till omkr. 80, spridda över hela landet. Några av dessa ha anställt djurskyddsinspektörer med polisbefogenhet. Flertalet svenska d. sammanslöt sig 1897 till Sveriges djurskyddsföreningars riksförbund för att vinna större enhetlighet i arbetet. Riksförbundets strävanden ha gått ut på att sammanhålla och sammanföra de lokala d. och att representera dem i de fall, då gemensam aktion är nödvändig, t. ex. i lagstiftningsfrågor m. m. Ombud från de lokala föreningarna hålla vart tredje år konferens. Till djurskyddsrörelsens befrämjande utgivas åtskilliga tidskrifter, t. ex. Djurvännernas tidning Djurskyddet (Riksförbundets organ), Djurens rätt (Nordiska samfundets organ), Sydsvenska djurskyddet och De värnlösas vän (tidskr. för ungdom). Ett världsförbund till skydd för djuren och emot vivisektionen bildades i Paris 1900, och sedan dess ha djurskyddskongresser hållits 1903 i Frankfurt a. M., 1906 i Hälsingborg, 1909 i London, 1911 i Köpenhamn, 1913 i New York, 1927 i London och 1929 i Wien. Djursland, D y r s 1 a n d, halvö i Kattegatt på Jyllands ö. kust. S. delen, Mols, uppdelas av Æbeltoft vig och Kalö vig i mindre halvöar, ss. Helgenæs m. fl. D. genomdrages av ett nätverk av flacka dalsänkor, fordom- farbara vattenleder. Sjön Kolindsund, den sista återstoden av dessa, torrlädes 1874—79. Djursten, fyrplats och mistsignalstation på v. sidan av Gräsö, 4 km n. n. v. om öregrund. Djurström (eg. Strandberg), Erik Vilhelm, skådespelare, teaterledare och översättare (1787—1841). Han debuterade på Djurgårdsteatern och anställdes sedermera vid Stålbergska sällskapet, vars ledare han blev vid Stålbergs död 1819 och som han senare efter änkan övertog och gjorde till landsortens främsta. D. var mindre betydande som skådespelare än som ledare och översättare. Han höll repertoaren högt och framförde flera av romantikens odödliga mästerverk, långt innan de nådde Stockholm. Hans versöversättningar, för sin tid överlägsna, verka ännu i dag märkvärdigt levande. Några, samlade han i ”Dramatisk blomsterkrans”, I—IV (1828—31). — D:s andra hustru, Hedvig Charlotta Hoffman (1807—77), var en av sin tids vackraste och talangfullaste skådespelerskor men liksom D. alltför patetisk. Djurstärkelse, se Glykogen. Djursätra, kurort i Värsås socken, Västergötland, mellan Skövde och Hjo. Djurö, socken i Värmdö skeppslag i Uppland, Stockholms län; 77,34 km2, 1,094 inv. (1951). Socknen, som ligger i Stockholms skärgård, omfattar ö. delen av Fågelbrolandet, Vindö (19,85 km2), Djurö (5,35 km2), som genom ett smalt näs sammanhänger med Vindö, Runmarö, Harö, Sandö (2 km2) m. fl. öar, de flesta små-kuperade, i v. skogiga, mot ö. allt mer kala. 541 har åker. Fisklägena Sandhamn, Runmarö och Harö hade tillsammans 26 yrkes- och 76 binärings fiskare 1945. Djurhamn påön Djurö var under vasakonungarna en ofta anlitad krigs-hamn. Kyrkan av trä invigdes 1683. Ingår i Djurö och Nämdö pastorat av Stockholms stift, Värmdö kontrakt; bildar tills, m. socknarna Mö ja och Nämdö storkommun D.; 167,29 km2, 1,822 inv. (1951)- Djurö, ö i Vänern, ö.s.ö. om Värmlandsnäs, tillhör jämte en del smärre öar och holmar (D. skärgård) Torsö sn i Västergötland. På öns nordspets D. fyrplats och mistsignalstation. Djäkne (lat. diäconus; jfr diakon), diakon; förr namn på lärjunge i lärdomsskolornas högre klasser. Om djäknelivet se Sam. ödmann,