845 Dohrn—Doktor 846 ror, baletten ”Der Schleier der Pierette” (1910), 2 symfonier, en piano- och en violinkonsert, 3 stråkkvartetter, en cello- och en violinsonat samt en rad pianostycken. Hans rapsodier, en del kammarmusik samt operan ” Vo j vodens torn” (1922) och ”Variationer för piano och orkester över en barnvisa” (op. 25) ha vunnit stor popularitet. Dohrn [dårn], Anton, tysk zoolog (1840 —1909). Han blev 1867 doc. i Jena och anlade 1872—74 den zoologiska stationen i Neapel, som under hans ledning blev den mest betydande av dylika anstalter. I sina skrifter behandlade D. kräftdjurens embryologi, de lägsta ryggradsdjurens anatomi och släktskapsförhållanden samt Medelhavets havsspindlar. D’Ohsson [dåså']. i)Ignatius Mourad-gea D., diplomat, historieskrivare (1740—1807). Av armenisk härstamning blev D. 1768 drago-man vid svenska beskickningen i Konstantinopel, adlades 1780 på gr. av sina förtjänster som sådan, blev 1791 legationsråd och var 1795—99 Sveriges minister i Turkiet. Av hans historiska arbeten märkes främst ”Tableau général de 1’empire othoman” (3 bd, 1787—1820). 2) Abraham Constantin M o u r a d-gea D., den föreg:s son, diplomat, lärd (1779 —1851). Han var född i Konstantinopel, kom 1798 till Sverige och tog 1799 kansliexamen i Uppsala, anställdes vid utrikesexpeditionen s. å., blev attaché i Paris 1801, legationssekreterare där 1805, i Berlin 1807, Sevilla 1808 och Paris 1810 samt var chargé d’affaires där 1811—dec. 1812. Han var envoyé i Haag 1817—34 samt i Berlin och Dresden 1834—50. D., som först var katolik, blev 1815 luteran. Han blev frih. 1828. D. var en skicklig diplomat och känd lärd. Han studerade kemi och mineralogi under Ber-zelius. Mera ansedd är D. dock som historiker. Han utgav 1820 3:e delen av faderns huvudarbete och skrev ”Des peuples du Caucase” (1828) samt ”Histoire des mongols” (4 dir, 1834—35; ny uppl. 1852), ett mycket anlitat arbete. Doihara, Kenji, japansk militär (1883— 1948), började som inf.-officer och kom snart in i generalstaben. D. hade från 1918 under ett par decennier sin huvudsakliga verksamhet i n. Kina, där han blev allmänt känd som ledare av ett vittgrenat spionerinät samt av en intensiv propaganda för Manchuriets lösgörande från Kina. Sedan Manchuriet i sak blivit lydrike under Japan från 1932, blev D. chef för Kuan-tung-arméns underrättelseväsen och fortsatte med motsvarande verksamhet betr, infogandet av de 5 nordprovinserna kring Peking under japanskt välde, vilket slutl. 1937 ledde till utbrottet av kriget mellan Kina och Japan. Därefter gjorde D. en tid trupptjänst som fördel -ningschef samt blev 1941 generalinspektör och chef för de japanska arméflygstridskrafterna. D. arresterades i sept. 1945 av amerikanarna. Han dömdes till döden 1948 och avrättades. Doisy [däl'si], Edward Adelbert, amerikansk biokemiker (f. 1893), prof, i medicinsk kemi vid univ. i S:t Louis. D. lyckades 1939 framställa två något olika K-vitami-ner, Kt ur luzernfrö och K2 ur fiskmjöl, i’ ren, kristallinisk form och redan s. å. syntetiskt ett med det naturliga vitaminet identiskt K-vitamin, av stor betydelse vid behandlingen av blöd-ningssjukdomar, framför allt blödningar hos nyfödda barn. Jämte dansken Henrik Dam, K-vitaminets upptäckare, erhöll D. nobelpriset 1943 ”för renframställningen och fastställandet av den kemiska naturen samt för den syntetiska framställningen av detta vitamin”. Doketi'sm (av grek. dokei'n, synas), den teori, som helt el. under vissa restriktioner förnekar Kristi fulla mänsklighet, särsk. att han ägt en verklig mänsklig kroppslighet. Mot denna åskådning fingo redan några av N. T:s skrifter anledning att kämpa. Den fick i den gamla kyrkan rätt stor utbredning, företrädesvis inom gnosticismen. Även bland de kathariska rörelserna under 1000- och noo-talen hade denna åskådning talrika anhängare. Dokka, älv i s. Norge, se Randsfjorden. Doktor (lat. do'ctor, lärare, av docére, lära, undervisa), person, som genom avlagd licentiatexamen samt författande och försvar av en gradualavhandling erhållit högsta lärdomsgraden inom en akademisk fakultet; i allmänna språkbruket även praktiserande läkare. — En övergång till ordets bruk som titel bildade den gamla beteckningen av i synnerhet kyrkofäderna såsom doctöres ecclèciae. Under medeltiden blev sedan ordet en hederstitel för åtskilliga filosofer, företrädesvis skolastiker. Sålunda var do'ctor ange'licus attribut för Tomas från Aquino, do'c-tor seräphicus för Bonaventura, do'ctor subtilis för J. Duns Scotus o. s. v. Fr. o. m. universitetens upprättande kom ordet d. att beteckna högsta akademiska lärdomsgraden inom varje fakultet. I Sverige benämndes före 1878 innehavare av doktors grad i fil. fakulteten magister. D. utnämnas (”kreeras”) av univ. och fakulteter (dock äger K. m:t rätt att utnämna teol. d.), ofta under särsk. högtidliga ceremonier (promotion). Som tecken på doktorsvärdighet användas numera: inom alla 4 fakulteterna gyllene ring Teol. dr (Uppsala) Teol. dr (Lund) Tekn. dr Doktorsringar.