Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hannibal ad portas - Hannibalsfejden - Hannikainen, 1. Ilmari - Hannikainen, 2. Tauno - Hanno (ärkebiskop) - Hanno (kartager) - Hannong - Hannover - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
863
Hannibal ad portas—Hannover
864
Ha’nnibal ad po’rtas (el. ante po’rtas), lat.,
”Hannibal (står) vid portarna”, om överhängande
(krigs-)fara. Jfr Hannibal.
Hannibalsfejden, namn på det gränskrig,
vilket 1644—45, som ett led i kriget mellan
Sverige och Danmark 1642—45, fördes i landskapen
vid svensk-norska gränsen med Hannibal
Sehe-sted som befälhavare på norsk sida.
Ha’nnikainen. 1) Toivo 11 m a r i H., pianist
och tonsättare (f. 1892), är sedan 1925 i:e lärare
i pianospel vid Helsingfors konservatorium och
sedan 1939 prof, vid Sibeliusakad. samt har
företagit talrika konsertresor i Europa. H. har
komponerat en pianosonat, en pianokvartett, en
pianokonsert, talrika solosånger och mindre
pianosaker samt musik till bl. a. sångspelet
”Slåtter-kalaset”.
2) Tauno Heikki H., den föreg :s bror,
violoncellist och dirigent (f. 1896), kapellmästare
vid Finska operan i flera repriser och 1927—39
vid Äbo stadsorkester. H. har gästdirigerat på
kontinenten och i Amerika, där han sedan 1941
är verksam; 1947 blev han 2:e dirigent vid
Chicagos symfoniorkester.
Hanno, ärkebiskop, se Anno.
Hanno, kartagiskt namn. 1) H., en
upptäcktsresande, företog på 400-talet f. Kr. med en flotta
en färd längs Afrikas västkust ung. till nuv.
Kamerun. En skildring därav är delvis bevarad
i grekisk övers., ”Periplus”. — 2) H. den s t
o-r e, fältherre, var ledare för det mot Hamilkar
och hans släkt fientliga fredspartiet i Kar tago
i slutet av 200-talet f. Kr.
Ha’nnong [fr. utt. anå’], berömd
keramikerfamilj i Elssas. Karl Franz H. (1669—1739)
grundade en fabrik i Strasbourg 1721, vars
verksamhet fortsattes av sonen Paul Anton H.
(1700—60). Denne fulländade tillverkningen av
de högt uppskattade Hannongfaj anserna.
Paul Anton H. igångsatte 1755 porslinsfabriken
i Frankental, mest känd för i klara färger målat
figurporslin.
Hannover [-nå’far]. 1) Förutv. provins i n. v.
Preussen, mellan Nordsjön, Elbe och Harz;
38,705 km2, 3,5 mill. inv. (1939), varav 83%
äro protestanter och 15% katoliker. Större
delen av H. ligger inom nordtyska låglandet.
Kustområdet innanför de sandiga Ostfrisiska öarna
samt nedre Elbe-, Weser- och Ems-dalarna
upptas av bördiga marskländer. Det inre är ett
kulligt landskap, bestående till stor del av
sandmarker, ss. den vida Lüneburgheden. V. delen
av H. har stora kärr- och torvmarker, särsk.
v. om Oldenburg och mellan Wesers och Elbes
nedersta lopp. Den bördigaste delen av slätten
utgöres emellertid av ett smalt bälte med
löss-avlagringar längst i s. vid foten av de
mellan-tyska bergen s. om linjen Hildesheim—Osnabrück.
Av dessa ligga inom H:s område v. Harz
(inom H. 928 m ö. h.) samt de lägre bergsryggarna
Deister (403 m), Süntel (437 m), v.
Teutobur-ger Wald och Solling (538 m). Inom H.
ligger också Leines bördiga sprickdal med
univ.-staden Göttingen. De viktigaste kulturväxterna
äro råg, havre, potatis, vete, vallväxter och
soc
kerbetor. Wesermünde, Emden och Leer äro
stora fiskehamnar. Järnmalm brytes i
omgivningarna av Osnabrück, Gross-Ilsede och Osning
samt stenkol kring Külf, Osterwald, Hilsrand,
Deister, Süntel, Osning och Osnabrück. De
viktigaste städerna äro huvudstaden H.2),
Osnabrück, Wesermünde, Hildesheim, Göttingen och
Emden. Industrien producerar maskiner,
textilvaror, livsmedel, möbler, socker o. s. v.
Historia. H:s egentliga historia börjar först
1569, då en yngre son till den welfiske hertigen
Ernst I av Braunschweig-Lüneburg, Vilhelm,
genom riksdelning med sin äldre bror Henrik
erhöll Lüneburg-Celle. Denne Vilhelm (d. 1592)
blev stamfader för den yngre linjen
Braunschweig-Lüneburg, som sedan kallades Hannover
och som regerade i H. till 1866 och i
Braun-schweig till 1918. Husets prestige ökades av
Ernst August (reg. 1679—98), som 1692
nådde den länge eftersträvade kurfurstvärdigheten
och genom sitt äktenskap med Jakob I:s
dotterdotter Sofia banade väg för sin son och
efterträdare, Georg Ludvig (reg. 1698—1727),
till Englands tron (1714). De båda länderna voro
sedan förenade i personalunion till 1837. Både
Georg I och Georg II (reg. 1727—60) kände
sig som tyskar, och i synnerhet den senare
förde en welfisk politik; under Georg III (reg.
1760—1820) trädde H. starkt tillbaka för
England. Förbindelsen med England invecklade
dessutom H. i sjuåriga kriget (1756—63) och
Na-poleonskrigen; så besattes landet 1803 av
fransmännen och 1806 av preussarna, tills det 1807
delvis och 1810 helt uppgick i det nyupprättade
konungariket Westfalen. På kongressen i Wien
(1814—15) återställdes H. som en i
personalunion med England förenad, självständig stat,
upphöjdes till konungarike och fick Ostfriesland
i utbyte mot Lauenburg. Under Georg IV
(reg. 1820—30) och Vilhelm IV (reg. 1830—
37) följde författningsstrider; under trycket av
julirevolutionen tillkom 1833 en ny författning i
liberal anda. När 1837 i Storbritannien kronan
genom kvinnlig arvföljd tillföll en brorsdotter
till Vilhelm IV, besteg dennes yngre bror den
67-årige styvsinte Ernst August (reg. 1837
—51) H:s tron. Han upphävde med stor
hänsynslöshet författningen av 1833, vilket ledde till
en ryktbar protest av sju professorer vid
Göttingens univ., men 1848 måste han utnämna en
frisinnad ministär och acceptera en fri
författning. Under hans son och efterträdare, den
blinde Georg V (reg. 1851—66), fortsatte
författ-ningsstriderna; konstitutionen upphävdes 1855,
och den reaktionäre ministern Borries styrde
enväldigt 1855—62. Welfernas gamla ovilja mot
Hohenzollern förde H. över på Österrikes sida i
Tysklands inre strid; 1866 ryckte preussiska
trupper in i landet. Kungahuset drog till
Österrike, och H. blev en preussisk provins. Ett
tyskt-hannoverskt el. welfiskt parti arbetade sedan med
ringa framgång för rikets återupprättande.
2) stad i Niedersachsen; 446,800 inv. (1950),
på båda sidor om Leine och dess biflod Ihme
i fruktbar omgivning vid slättens övergång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
