Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konjugation - Konjugera - Konjunktion - Konjunktiv - Konjunktiva - Konjunktivit (konjunktivitis) - Konjunktur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
585
Konjugera—Konjunktur
586
varje grupp (som även kallas k.) de olika
formerna stå i huvudsakligen samma förhållande till
stammen eller basen och likformigt kunna
bildas ur denna. För varje k. uppställes ett
parad i gm el. mönsterverb med alla möjliga
former utförda. För att ej få för många k.
sammanföra läroböckerna under samma böjningssätt
verb med delvis olika bildning, så att man för
att kunna böja, konjugera, ett verb ej blott
behöver veta efter vilken k. det går utan
dessutom känna vissa s. k. grundformer;
sammanfattningen av dessa kallas verbets tema. En
dylik brokig k. är den s. k. 4:e i svenskan
(”oregelbundna”). De antagna k:s antal är,
redan inom vår språkätt, mycket växlande i olika
språk och olika uppställningar, t. ex. i sanskrit
io, i latin 4, i franska 3 el. 4, i svenska 3, 4,
5 eller flera. — För svenskan antagas numera
allmänt, efter Rydqvists föredöme, fyra k., näml.:
I. kalla, kallade, kallad, kallat;
II. döma, dömde, dömd, dömt; köpa, köpte, köpt, köpt;
välja, valde, vald, valt;
III. tro, trodde, trodd, trott;
IV. binda, band, bunden, bundit; bryta, bröt, bruten,
brutit o. s. v.
Efter den 1 :a, som urspr. omfattar
a-stammarna, gå ung. 5/e av alla sv. verb. Inom den 2:a,
som urspr. omfattar i-stammar (ofta
igenkännliga genom ”omljud”), blir ändeisen i
imperfektum och passivt particip olika, -d el. -t, alltefter
rotstavelsens slutljud. Verb med ”återgångsljud”
(d. v. s. utan omljud) i imperfektum, sådana som
välja, valde, spörja, sporde, bilda en
egen undergrupp. I fornspråket omfattade denna
k. 3 klasser: a) döma, dömde, med lång
rotstavelse b) v æ 1 i a, valde, med kort rotstavelse,
c) s t e i k i a, s t e i k t e, d. v. s. med k el. g i
rotstavelsen. 3:e k. med fördubblad (förlängd)
temakonsonant innehåller blott ett fåtal verb; den har
tillkommit i nysvenskan. I 4æ k., vars verb
understundom uppföras som oregelbundna, ingå
resterna av flera äldre k., och dess verb fördela sig
därför på 6 grupper: 1) b i n d a, b a n d, b u n d o,
bundit, 2) giva, gav, gå vo, givit, 3)
fara, for, for o, farit, 4) gripa, grep,
grep o, gripit, 5) bryta, bröt, bröt o,
brutit, 6) hålla, höll, h ö 11 o, hållit.
Alla dessa klasser förete dock även inom sig
olikheter. Dessa fyra k. äro sålunda även ur
vetenskaplig synpunkt motiverade. De tre första
innehålla de ”svaga” verben, som bilda
imperfek-tum genom ändelser, den 4æ innehåller de
”starka” verben, som bilda imperfektum genom
avljud. Under nyare tid växer i litteraturspråket
1 :a k. i omfång. Det naturliga samtalsspråket
gör numera ej någon skillnad mellan olika
personer och numerus. Ett fullständigt paradigm
för 2:a k. har följ, utseende:
A k t i v u m : P a s s i v u m :
Pres. ind. böjer böjes
,, konj. (böje) (böjes)
Imperf. ind. böjde böjdes
Imperativ (pres.) böj —
Inf. (pres.) böja böjas
Part. pres. böjande —
Supinum böjt Part. perf. böjd, böjt, böjda.
Pres. konj. och part, brukas endast i enstaka
talesätt, imperativ i pass, blott av deponentier.
För starka verb tillkommer ett särskil imperf.
konj. (bunde, gåve o. s. v.), som dock ej allmänt
brukas. — Svenskan visar sig i sin k., liksom i
deklinationen, som ett i hög grad analytiskt
(form-fattigt) språk. Däremot har ett latinskt verb
redan i aktivum 75 enkla former, därav blott några
få sinsemellan lika, och ett grekiskt har mer än
dubbelt så många fullkomligt skilda former samt
därjämte utom aktivum och passivum även ett
modus medium. Utom de allmänt kända
kategorierna (tempus, modus, numerus och person)
ha de slaviska språken ett rikt utbildat system
av ”aspekter” el. ”aktionsarter”, vartill i
grekiska, latinska (rom.) och germanska språk blott
finnas ansatser. I andra språkätter är k.
merendels helt annorlunda.
2) (Zool.) Se Befruktning, sp. 547.
3) (Biol.) Se Reduktionsdelning.
Konjugera, se Konjugation.
Konjunktion. 1) (Gramm) K. (b i n d e o r d)
är ett oböjligt ord (el. ordförbindelse), som
förenar satser el. satsdelar. K. indelas i
samordnande (koordinerande), som förbinda satsdelar,
huvudsatser el. bisatser av samma grad med
varann, och underordnande (subordinerande),
som inleda bisatser. Av de förra brukar man
särskilja kopulativa (t. ex. och), adversativa (men),
disjunktiva (eller) och konklusiva (ty), av de
senare finala (för att), kausala (emedan),
konse-kutiva (så att), koncessiva (ehuru), konditionala
(om, ifall), komparativa (såsom), temporala (när),
interrogativa (huruvida) och allmänt
underordnande (att).
2) (Astron) Se Aspekt 2).
Konjunktiv [el. vanl. kå’-], se Modus.
Konjunktiva (av lat. conju’ngere,
sammanbinda) el. b i n d e h i n n a, anat., se ögat.
Konjunktivlt (k on j un k t i v i t i s),
inflammation i ögats bindehinna.
Konjunktur (av lat. conjtZngere, förena),
sammanträffande av vissa omständigheter; den
tillfälliga utvecklingstendensen, särsk. inom det
ekonomiska livet; (tids- el. marknads-)läge (affärs-)
utsikter.
Nationalek. Stundom avses med k. läget i en
viss del av näringslivet, men i regel begagnas
uttrycket om de omständigheter, som påverka
näringslivet i dess helhet. K:s art avläses i
vissa statistiska uppgifter, vilka framför allt
ange prisnivå, räntenivå, utelöpande sedelmängd,
arbetslöshet och produktionsresultat.
Näringslivet har efter industrialismens
genombrott fått en stark dynamisk karaktär.
Framåtskridandet har haft ett rytmiskt förlopp, så att
under vissa år näringslivet präglats av en
forcerad verksamhet, högkonj unktur, som
alltid förr el. senare avbrutits av perioder med
stark minskad livaktighet, depression,
lågkonjunktur. Omslaget mellan hög- och
lågkonjunktur sker ofta under panikartade former,
då en kris säges ha utbrutit. Jämte
k.-väx-lingarna finnas även andra former av periodici-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
