Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litauisk konst - Lit de justice - Lit de parade - Liter - Literatmosfär - Litewka - Lithander, 1. Pehr - Lithander, 2. Edvard - Lithberg, Nils - Lithiasis - Lithospermum - Litium - Litografi el. stentryck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
817 Lit de justice—Litografi 818
största arbete var restaureringen av Vilnas
katedral, samt Verkai’ palats och Vilnas rådhus.
Målarskolans grundare i Vilna var Franz S m
ug-1 e v i c i u s (1745—1807). 1908 grundades
Konstsällskapet i Vilna, som insamlade folkkonst,
anordnade utställningar, grundade museer och
organiserade hjälp åt konstnärer. Under
självständighetstiden grundades en högre konstskola och konstlivet
blomstrade, tills den ryska ockupationen kom.
Många konstnärer i L:s nyare konsthistoria nådde
hög konstnärlig nivå. I första raden står M i k
o-lai Ciurlioni (1875—1911) med sina
symbolistiska och mystiska målningar. Som de yngre
generationernas ledare verkar J. V i e n o z i n
s-kis (f. 1886), den estetiska skolans grundare och
förkämpe. Den moderna expressionismen är
representerad av en orolig och temperamentsfull
konstnär, Adomas Galdikas (f. 1893). —
Litt.: P. Galauné, ”L’art lithuanien” (1934).
Lit de justice [li’ da syst^s], fr., kallades
under 1’ancien régime i Frankrike ett högtidligt
rättssammanträde och den därvid utövade
rättshandlingen. L. hölls vanl. i parlamentet i Paris,
varvid konungen, omgiven av sina stormän,
presiderade. L. gällde huvudsaki. inregistrering av
någon kunglig förordning (ordonnance) och
användes senare för att bryta parlamentets
motstånd mot sådana.
Lit de parade [li’ da para’d], fr., paradsäng;
bädd, på vilken liket av någon avliden framstående
person lagts till förevisning.
Liter, förk. 1, enhet för rymdmått inom
metersystemet, definieras som volymen av 1 kg
vatten vid +40. Dess storlek är mycket nära men
ej exakt lika med 1 dm3, i det att 1 1 = 1,000027
dm3. 1 1 = 10 deciliter (dl) =100 centiliter (cl)
= 1,000 milliliter (ml).
Literatmosfär, enhet för mekaniskt arbete el.
energi, är det arbete, som utföres vid en
volymökning av 1 liter under ett konstant tryck av 1
atm. 1 1 = 1,0133.109 erg = 101,33 joule. L. är en
arbetsenhet, som användes mycket inom den
fysikaliska kemien och värmeteorien.
Litewka [-tä’fka], förr i tyska och
österrikiska arméerna brukad lätt åtsittande rock med
vanl. nedvikt krage och utan synliga knappar.
Litha’nder. 1) Pehr Emanuel L., affärsman,
politiker (1835—1913), öppnade vid unga år i
Göteborg egen affär, 1870 ombildad till
grosshandel i textilbranschen, som han upparbetade
till en av de största i riket. L. invaldes i F. K.
1885 (led. 1886—94, 1897—1908). Han var starkt
konservativ och framför allt ivrig tullskyddsvän.
Hans mest bemärkta insats som riksdagsman är
hans oförtrutna strävan för byggandet av de nuv.
riksdags- och riksbankshusen på Helgeandsholmen
samt för banklagsreformen 1897. L. utgav bl. a.
"Återblick öfver tjugofem riksdagar i F. K.
1886—1908” (1908) samt "Riksdagsminnen.
Anteckningar från åren 1888—1905” (1910).
2) Olof Axel Edvard L., den föreg:s son,
affärsman, politiker (1870—1944), inträdde efter
merkantil utbildning i faderns grosshandelsfirma,
blev delägare 1893 och vid firmans ombildning
till ab. 1905 dess förste verkst. dir.; som sådan
kvarstod han till 1940. L. var en framträdande
representant för den stridbara västsvenska
konservatismen och tillhörde som högerman A. K.
från 1912 till våren 1914 och 1915—26, F. K.
1926—28 samt ånyo A. K. 1929—40. Han intog
inom sitt parti en uppmärksammad men icke
ledande ställning, bekämpade ivrigt framför allt
statens monopol och påtalade missbruk vid deras
skötsel. Den restriktiva svenska
alkohollagstiftningen hade i L. sin största fiende.
Lithberg, Nils Jakob Mauritz,
folklivsforska-re, kulturhistoriker (1883—1934), fil. dr i Uppsala
1914 (”Gotlands stenålder”), anställd vid
Kulturhistoriska museet i Lund 1909—12, från sistn. år
vid Nordiska museet och fr. o. m. 1919 den förste
innehavaren av den till museet knutna Hallwylska
professuren i nordisk och jämförande
folklivs-forskning. Ett livsverk för L. blev bearbetningen
av materialet från restaureringen och
utgrävningarna vid slottet Hallwil i Schweiz, ett arbete,
som han påbörjade 1910 och vars resultat
föreligger i ”Schloss Hallwil”, (5 bd, 1924—32). L.
har lämnat talrika bidrag till kännedomen om
hemprovinsen Gotlands allmogekultur, men främst
ägnade han sina etnologiska studier åt den
folkliga kalendern. L. hyllades 1933 med en
festskrift, ”Gotlandica” ("Ymer” h. 2—3, 1933). —
Litt.: Minnesteckningar jämte bibliogr. i ”Rig”,
1934, ”Fataburen”, 1935, och ”Ymer”, s. å.
Lithfasis, stenbildning i njurar, urinvägar
m. m.
Lithospe’rmum, växtsläkte av fam.
Borra-ginaceae, har vita (sällan blå) blommor med
trattlik krona och väl utvecklade stödjeblad. I
Sverige växa två arter, båda upprätta örter med
strävhåriga blad. Den fleråriga, omkr. 5 dm höga
L. officinale, stenfrö, har vita, släta,
porslins-glänsande delfrukter och växer (mest på
kalkgrund) upp till Bohuslän och Gästrikland. Den
ettåriga, omkr. 3 dm höga L. arvense,
sminkrot, har gråbruna, rynkiga, matta delfrukter.
Roten har röd, avfärgande bark.
Li’tium (av grek. li’thos, sten), en envärdig
alkalimetall. Kem. tecken Li, atomnummer 3,
atomvikt 6,94. L:s spec. v. är 0,534 och smpt 1800.
L. förekommer allmänt utbrett i naturen, ehuru
i mycket små mängder, i flera olika mineral, ss.
petalit, lepidolit och turmalin. Metallen
upptäcktes 1817 av J. A. Arfwedson. Li-föreningar
färga lågan intensivt karminröd. L. hör till
alkali-metallernas grupp, och dess salter likna i stort
alkalimetallernas salter; dock äro litiumfosfat
och litiumkarbonat mycket svårlösliga i vatten.
Genom tillsats av några hundradels procent 1. till
aluminium kan denna metall göras betydligt
hårdare. Även lagermetaller kunna göras hårdare
genom tillsats av små mängder 1. Vissa av
sal-terna ha fått medicinsk användning vid
ledgångsreumatism.
Litografi (av grek. li’thos, sten, och gra’fein,
skriva) el. stentryck, dels en metod att
mångfaldiga skrift el. bild, dels en på sådant sätt
framställd reproduktion. L., som uppfanns på 1790-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
