Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Länsman - Länsnotarie - Länspump - Länsresidens - Länsrörsystem - Länsskogvaktare - Länsstyrelse (Konungens befallningshavande) - Länstidningen - Länsträdgårdsmästare - Länsveterinär - Länsväsen, feodalväsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
251
Länsnotarie—Länsväsen
252
beteckning för Kronans underordnade,
förvaltande tjänstemän ute i orterna.
Länsnotarie, se Länsstyrelse.
Länspump, skeppsb., se Länsanordningar.
Länsresidens, landshövdings tjänstebostad.
Länsrörsystem, skeppsb., se Länsanordningar.
Länsskogvaktare, se Skogvaktare.
Länsstyrelse, före 1918 Konungens (K.
m :ts) befallningshavande, den högsta
förvaltningsmyndigheten över vart och ett av de
län, i vilka riket är indelat. Tills, bilda 1. den s. k.
1 an trege ringen och lyda under Inrikesdep.
Styrelsen över länet utövas av
landshövdingen. L. är indelad i två avd., landskansliet,
resp, landskontoret med en landssekreterare, resp,
landskamrerare som chef. Båda avd. bestå av ett
antal sektioner: landskansliet av en allmän, en
planerings-, en civilförsvars- och ev. en
socialsektion samt landskontoret av en kameral-, en
taxerings- och en uppbördssektion. För varje
sektion är en länsassessor (el. motsv. tjänsteman)
chef och föredragande. På landskansliet
tjänstgöra vidare länsnotarier och 1 a n d s
kansli s t e r, på landskontoret länsbok hållare
och landskontorister. I särskilda frågor
biträdes 1. av länsarkitekt, vägingenjör, i:e
provinsialläkare m. fl. specialutbildade
tjänstemän. Under 1. lyda länets magistrater,
stadssty-relser, poliskammare, landsfogde, häradsskrivare,
luftskyddschefer, landsfiskaler och fjärdingsmän
samt polisväsendets övriga tjänstemän i länet.
Enl. den för 1. gällande instruktionen har 1. till
uppgift att ”främja länets utveckling och dess
befolknings bästa”. L. är länets högsta
polismyndighet samt överexekutor för landsbygden
och stad under landsrätt, handlägger åtskilliga
frågor rörande riksdagsmannaval, förordnar om
böters förvandling, meddelar bestämmelser om
sammanläggning av straff samt tillser, att
laga-kraftvunna utslag i brottmål verkställas, utövar
tillsyn över kronohäkten och fängelser, fullgör
åtskilliga uppgifter rörande försvarsväsendet,
prövar och avgör frågor och tvister om
menigheters skyldigheter, prövar besvär över
kommunala myndigheters beslut, handlägger frågor om
byggnads- och brandväsendet i städerna,
övervakar fattigvården, handlägger en mängd ärenden
beträffande länets näringsliv, dess
kommunika-tionsväsen och bebyggelseplanering m. m.
De nu nämnda uppgifterna tillhöra i
huvudsak landskansliets handläggning. Vidare
har 1. att handlägga åtskilliga frågor av
kameral innebörd, föranstalta om den årliga
markegångssättningen, fullgöra en mängd
åligganden med avseende å skatters och vissa
allmänna avgifters erläggande, mottaga och
redovisa statsverkets från länet inflytande inkomster
och bestrida dess utgifter, utöva viss vård och
förvaltning av staten tillhörig fast egendom inom
länet m. m., allt uppgifter fallande inom
landskontorets handläggning. L:s beslut av allmännare
räckvidd och intresse offentliggöras i av 1.
publicerade länskungörelser. Landshövdingen,
som bär ansvaret för länets styrelse och
förvalt
ning, äger ensam beslutanderätt i alla de ärenden,
som föredragas för honom. Då hans ämbete är
ledigt el. han är förhindrad utöva sin tjänst,
tillkommer beslutanderätten landssekreteraren, resp,
landskamreraren var för sin avd. För fel el.
försummelse i tjänsten kunna landshövding,
landssekreterare och landskamrerare åtalas inför
vederbörande hovrätt, över l:s beslut kunna besvär
anföras hos K. m:t. — Lantregeringens
organisation erhöll fasta former genom 1634 års R. F.,
som uppdelade riket i län el. hövdingedömen med
en landshövding i spetsen. Den första
landshövdingeinstruktionen utfärdades 1635
och grundläde landshövdingens ställning som
konungens ställföreträdare i länet. Enl. 1687 års
instruktion fick landshövdingen, som tidigare vid
kronouppbörden biträtts av en 1 a n d s s k r i v
a-re, till sitt biträde en
landssekreterare, en landsbokhållare (titeln sedermera
ändrad till landskamrerare) samt en 1 a n t
räntmästare som chef för lantränteriet
för l:s ekonomiska uppgifter
(lanträntmästar-tjänsterna indrogos 1909).
Landshövdingeinstruktionen 1855 införde den nuv. uppdelningen i
lands-kansli och landskontor samt benämnde
landshövdingen Konungens
befallningshavan-d e och den under landshövdingens frånvaro av
landssekreteraren och landskamreraren
gemensamt förda styrelsen
landshövdingeäm-b e t e, vilka båda benämningar emellertid icke
upptagits i nuv. instruktion. — Litt.: O. Sörndal,
”Den svenska 1.” (1937); SOU, 1950:28.
Länstidningen, socialdemokratisk
eftermid-dagstidn., utg. i Östersund sedan 1924, daglig
sedan 1927. Red. var 1924—38 Nils Andersson, som
därefter kvarstod som politisk red. Nuv. red. är
sedan 1950 C. L. Josefson (f. 1907).
Länsträdgårdsmästare, se Trädgårdskonsulent.
Länsveterinär, se Veterinär.
Länsväsen, feodalväsen, beteckning för
det samhällsskick, som under medeltidens
blomst-ringsskede härskade i flertalet av Europas länder.
Båda termerna leda sitt ursprung från det
förhållandet, att de medeltida rikenas förvaltning
baserades på förläningen, länet, lat.
feu’-dum el. benefi’cium, vilket av
länsherren-monarken (i förhållande till sina underhavande
kallad senior, fr. seigneur) utdelades (förlänades
till 1 ä n t a g a r e n-tj änstemannen (vasallen) för
att av denne enl. vissa regler innehas och brukas.
L. fick sin första konsekventa utbildning i
Fran-kiska riket. För att åstadkomma ett tillräckligt
antal pansarklädda ryttare började redan tidigt
de frankiska regenterna att utdela gods — icke
blott tillhörande kronan utan också kyrkogods —
som län åt rikets stormän. Dessa blevo då
konungens vasaller (k ronvasaller) med
krigstjänstskyldighet till kronan. Som stormännen
sedermera av sina län utdelade underlän till andra
personer, uppstodo medelbara län och medelbara
vasaller (undervasaller). De största länen,
ss. provinser el. hertigdömen, innehades av s
torva s a 11 e r. Under århundradenas lopp utvidgades
länsområdet ofantligt, då en massa självägande
under den allmänna osäkerhet, mot vilken
stats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
