Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Polarexpeditioner - Sydpolarexpeditioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
327
Polarexpeditioner
328
en isfri fjälltopp vid inlandsisens rand sedan dess
heter Gaussberg. Färdens största betydelse ligger
i dess årslånga geofysiska observationer. Den
engelska expeditionen med ”Discovery” 1902—04
under R. F. S c o 11 s ledning var stort anlagd.
Efter att ha följt Rossbarriären så långt österut,
att man upptäckte Kung Edvard VII:s land, gick
Scott i vinterkvarter i McMurdosundet på 770 49’
s. br., där expeditionen uppehöll sig i två år under
exceptionella naturförhållanden, särsk. vad vind
och temp. angår (ned till —56°). Längs ö.
randen av det höga Syd-Victorialand nådde Scott
med slädar söderut ända till 82° 17’ s. br. Under
en annan slädfärd utforskades det inre av
Syd-Victorialand, som innanför kustfjällen, i riktning
mot den magnetiska sydpolen, visade sig vara en
istäckt platå på mer än 2,000 m ö. h. Längre
söderut steg fjällranden med ända till 4,000 m höga
toppar. I Västantarktis övervintrade också den
svenska expeditionen 1901—03 under O 11 o N 0
r-denskj ölds ledning två gånger och kunde
trots många missöden, t. o. m. förlusten av sitt
fartyg ”Antarctic”, framlägga mycket värdefulla
geografiska, geologiska och paleontologiska
resultat. östkusten av Grahams land utforskades, och
landsammanhanget ända norrut till Ludvig Filips
land påvisades. På v. sidan av Grahams land
arbetade 1903—05 en fransk expedition under J. B.
Charcot med fartyget ”Le Franqais”. Charcot
fortsatte de Gerlaches undersökningar, kartlade
Palmerarkipelagen och Trinityön och övervintrade
vid Wandelön. Charcot fortsatte sina studier i
samma farvatten på en ny fransk sydpolsfärd
1908—10 med ”Pourquoi-pas?”. Långt söderut
upptäcktes Fallièrekusten och det påvisades, att
Alexander I:s land är en ö utanför denna kust.
Efter övervintring längre norrut, på
Petermann-ön, satte exp. åter kurs mot s. och upptäckte ett
nytt land, Charcot land, s. v. om Alexander I:s
land. Under tiden hade en ny engelsk expedition
under ledning av Ernest H. Shackleton
återupptagit arbetet i östantarktis (1907—09).
Från sitt vinterkvarter i McMurdosundet gjorde
Shackleton med tre följeslagare en framstöt mot
sydpolen. Efter 37 dagars färd på själva
Rossis-fältet lades kursen uppför Beardmoreglaciären
mellan höga fjäll till själva polarplatån, som
visade sig ligga på 2,700—3,000 m höjd. På
denna snövidd nådde gruppen ända till 88° 23’
s. br., innan den måste börja återresan, endast
178 km från sydpol en. Nya, s. delar av
fjällkedjan från Syd-Victorialand undersöktes, den högt
belägna snövidden s. därom upptäcktes och
bestegs. En annan slädgrupp under Davids ledning
bestämde den magnetiska sydpolens läge till 720
25’ s. br. och 1540 ö. Igd på platån v. om
Ross-havet. Från samma utgångspunkt,
McMurdosundet, startade den tredje engelska
sydpolsexpedi-tionen under R. F. Scotts ledning. Förutom att
genomföra ett stort upplagt arbetsprogram var
avsikten också att göra en ny framstöt mot
sydpolen. Scott själv med fyra följeslagare begav
sig söderut samma väg som Shackleton tagit.
Den 18/i 1912 nådde denna grupp fram till
sydpolen. Under den svåra hemfärden dog bl. a.
Scott. Redan 14/i2 1911 hade sydpolen uppnåtts av
Roald Amundsen med fyra följeslagare.
Med polarfartyget ”Fram” ankom han i jan. 1911
till Valbukten vid Rossbarriärens ö. ända, där
vinterstationen ”Framheim” upprättades. På
slädfärden till sydpolen fann Amundsen en passage
till polarplatån på Axel Heibergglaciären längre
söderut än Beardmoreglaciären. Amundsens tält
vid sydpolen blev en månad senare funnet av
Scott. På kusten av Adélie land gjorde Douglas
Mawsons expedition två övervintringar 1911—
13 under enastående svåra väderleksförhållanden.
En grupp av Mawsons expedition övervintrade
1912 2,000 km längre åt v., vid kusten av
Drottning Marys land. En tysk forskningsexpedition
med fartyget ”Deutschland”, ledd av W.
Filch-ner, trängde 1911—12 in i Weddellhavet, där
den fann så mycket isfritt vatten, att Filchner
lyckades komma längre söderut än någon
annan i detta hav, näml, till 77°45’ s. br.
Inlandsisens rand fastställdes här (Luitpolds land).
Längst in avslutas Weddellhavet, efter Filchners
iakttagelser att döma, av ett isfält, liknande det
i Rosshavet. ”Deutschland” drev med isen
norrut i Weddellhavet under ett år, tills den • kom
loss på 6o° s. br. På samma sätt gick det med
Shackletons nästa expedition, som företogs till
Weddellhavet 1914—16 med ”Endurance”. Planen
var att tränga fram till det isfält, som Filchner
hade funnit, för att sedan övertvära Antarktis
och nå Rosshavet. På detta sätt ville han avgöra,
om östantarktis var skilt från övriga Antarktis
längs en linje från Syd-Victorialand till
Weddellhavet, el. om det fanns kontinentalt sammanhang
mellan Väst- och östantarktis. Shackleton nådde
också fram till en tidigare oupptäckt del av
Wed-dellhavets ö. sida (Cairds kust), blev sittande fast
i isen, drev mot n., förlorade sitt fartyg i okt. och
uppnådde med småbåtar i april 1916 Elefantön
bland Syd-Shetlandsöarna, varifrån han fortsatte
i båt till Syd-Georgien och hämtade undsättning.
Från 1920-talet ändrade den antarktiska
forskningen karaktär. För det första förde valfångstens
uppsving till ökat intresse för biologiska och
oceanografiska studier i de delar av de
Antarktiska haven, i vilka fångsten försiggår. Från
brittisk och norsk sida utsändas expeditioner för
att studera valbeståndens storlek och valens
biologi. Särsk. kunna nämnas de brittiska
expeditioner, som ”Discovery”-kommittén utsänder sedan
1925, samt de norska ”Norvegia”-expeditioner
sedan 1927. För det andra började i och med att
flygmaskiner kommo i bruk en ny epok i den
geografiska utforskningen av Antarktis. Den
förste, som använde sig av flyg i Antarktis, var Sir
Hubert Wilkins, som 20/i2 1928 gjorde en
flygning från Deceptionön söderut längs ö. sidan
av Grahams land, där Nordenskjöld 25 år tidigare
hade försökt tränga fram med släde. Från
flygplanet ansåg sig Wilkins kunna konstatera, att
Grahams land bestod av en grupp öar, skilda av
isfyllda, från v. till ö. gående sund
(”Caseyka-nalen”, ”Stefanssonsundet” m. fl.). Nästa sommar
kunde Wilkins under en ny flygning 29/i2 1929
påvisa, att Charcot land är en ö. De norska
forsk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
