Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Poseidon - Poseidonios - Posen - Posen-Westpreussen - Position - Positionsartilleri - Positionsartilleriregementet - Positiv (musik) - Positiv - Positiv (grammatik) - Positiva tal - Positivism - Positiv rätt - Positron - Posityr, positur - Posse (fars) - Posse, släkt - Posse, 1. Knut Jönsson - Posse, 2. Göran Knutsson - Posse, 3. Arvid Arvidsson - Posse, 4. Betty (af Säby), född Ehrenborg - Posse, 5. Arvid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
421
Poseidonios—Posse
422
skrives honom. Bland hans tempel må nämnas de
asiatiska jonernas förbundshelgedom Panion på
udden Mykale samt Poseidontemplen i Kalaureia
och Paestum. Talrika festspel firades åt P.,
de förnämsta panionierna och isthmierna. I
konsten framställes P. under en typ, liknande
Zeus men vildare och oroligare, mera
naturbun-den. I Rom jämställdes P. med Neptunus.
Poseidonios, grekisk tänkare och forskare
(omkr. 135—51 f. Kr.), av syrisk börd från
Apameia, fr. o. m. 97 verksam på Rhodos. P.
efterträdde sin lärare Panaitios som den stoiska
skolans ledare och blev dess store förnyare. I
den gammalstoiska materialismen införde han ett
sprängstoff av platonsk-aristoteliska
tankegångar och orientalisk mystik. P:s rika alstring
spände över alla vetandets fält.
Posen [på’zan]. 1) F. d. provins i ö.
Preussen, genom Versaillesfreden 1919 till huvudsaklig
del avträdd till Polen (vojvodskapet Poznari);
28,989 km2, 2,099,831 inv. (1910; därav 61 °/o
polacker). — 2) Huvudstad i P.i), se Poznari.
Posen-Westpreussen, se Grenzmark
Posen-Westpreussen.
Position (lat. posi’tio), ställning, läge. —
Inom astronomien är p. benämning på en
himlakropps skenbara läge på himmelssfären, vanl.
angivet i rektascension och deklination.
Positionsartilleri, för strider om befästa
ställningar, ”positioner”, avsett tungt art., numera
benämnt tungt fältartilleri.
Positionsartilleriregementet började
uppsättas 1902 i ändamål att skapa ett för
ställnings-strid lämpat, tungt art. Reg. förlädes till
Stockholm. Genom 1925 års försvarsordning
samman-slogs reg. med Smålands art.-reg. till Smålands
armé-artilleriregemente.
Positiv, mus., urspr. benämning för större
orgel, sedermera för ett slags kammarorgel, i
Sverige numera namn på ett slags med vev
försedd liten portativ orgel (ty. Dreh-Orgel el.
Leierkasten), länge det populäraste instrumentet
för kringvandrande musikanter.
Positiv, verklig; bestämd; säker; avgörande;
jakande.
Positiv, gramm., se Komparation.
Positiva tal, tal större än noll.
Positivi’sm, den filosofiska ståndpunkt, enl.
vilken vetenskapen måste stanna vid det
”positiva”, det i erfarenheten givna, och avstå från
ohållbara och onyttiga metafysiska spekulationer
över en ev. bakomliggande verklighet el. tingens
väsen. P:s program utvecklades av Auguste
Comte. Nyare filosofer med positivistiskt
inriktad kunskapslära äro t. ex. Mach, Russell och
Wittgenstein. — Litt.: E. Kaila, ”Den mänskliga
kunskapen” (1939).
Positiv rätt, den juridiskt gällande rätten i
ett visst land, d. v. s. sammanfattningen av de
av denna stats faktiska maktorgan auktoritativt
upprätthållna rättsnormerna.
Positron [-å’n], elementarpartikel med
samma massa som elektronen och samma laddning
men med positivt tecken. P. upptäcktes 1932 av
C. D. Anderson. Se vidare Elektron.
Posityr, positür, (kropps)ställning.
Posse [på’-], ty., fars, burleskt lustspel.
Posse [på’-], gammal svensk frälsesläkt, vars
äldste säkert kände stamfar, riksrådet Jöns
Lage P., som nämnes 1434—73, bodde i
Dalsland. Om hans son Knut P. se P.i). Ätten
introducerades på Riddarhuset 1625. Två grenar
kvarleva, den ena grevlig 1706, den andra
fri-herrlig 1673.
1) Knut Jönsson P., militär, riksråd (d.
1500), deltog på Sten Sture d. ä:s sida i slaget
vid Brunkeberg 1471, riksråd 1473, mottog av
Sten Sture d. ä. flera viktiga uppdrag, erhöll
stora förläningar i Finland och var 1495
befälhavare på Viborg. Som sådan slog han s. å.
med kraft tillbaka ett ryskt anfall (”viborgska
smällen”).
2) Göran Knutsson P., den föreg:s
brorsons sonson, riksråd (1556—1616), deltog i 1581
och 1590 års strider mot ryssarna, hovjunkare
hos Johan III 1583, kammarråd 1590, riksråd
1591, råkade i motsättning till hertig Karl och
flydde 1597 ur Sverige till Polen, återvände 1598
med Sigismund, utlämnades efter slaget vid
Stångebro till hertig Karl, satt fängslad till 1603,
inlät sig i stämplingar med Sigismund och
flydde s. å. till Polen, där han var en av de svenska
emigranternas ledare. I Sverige förklarades han
1604 som riksförrädare, och hans gods indrogos.
3) Arvid Mauritz Arvidsson P., greve,
ämbetsman, politiker (1792—1850). Han var
1824—31 landshövding i Skaraborgs län och blev
1831 generaltulldir. På denna post gjorde sig
P. bl. a. känd för en moderat liberal
uppfattning av näringsfriheten. Under den politiska
krisen 1840 blev P. justitiestatsminister, men
då hans kompromisspolitik misslyckades, avgick
han redan s. å. 1844—45 förde han med
framgång lantmarskalksstaven och var 1845—48
riksmarskalk. 1846—48 var P. andra gången
justitiestatsminister men avgick under intryck av
marsoroligheterna. P. lämpade sig föga för
riksdagspolitiken, men han var en av sin tids
bästa administrativa förmågor.
4) Catharina Elisabeth (Betty) P. (af
Säby), f. Eh renborg, pedagog, författarinna
(1818—80). Under påverkan av Mathilda Foy
grundade P. i början av 1850-talet en
söndagsskola i Stockholm och efter en studievistelse
i England även ett lärarinneseminarium. 1856
blev hon g. m. Johan August Posse (1815—
65), som redigerade tidn. Väktaren, där hon
medarbetat. Liksom modern Anna Fredrica
Ehren-borg författade P. andliga sånger (av vilka
flera intagits i svenska psalmboken) och
upp-byggelseberättelser för barn (”Valda skrifter”,
6 h., 1879—83). — Litt.: Biogr. av N. Lövgren
(3 bd, 1913—14) och S.-Å. Rosenberg (1941).
5) Arvid Rutger Fredriksson P., brorson
till P.3), greve, politiker (1820—1901). Han
avlade 1840 hovrättsexamen i Lund, blev 1846
kanslist vid Hovrätten över Skåne och Blekinge och
1847 adjungerad led. av samma hovrätt. 1849
tog P. avsked ur statens tjänst, bosatte sig på
Charlottenlunds gods samt ägnade sig därefter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
