Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Riksråd - Riksräkenskapsverket - Riksrätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
77 Riksräkenskapsverket—Riksrätt 78
arbetade på två avd., i början en för justitie-
och utrikesärenden och en för inrikes- och krigs-
saker men efter 1727 en för justitie- och inrikes-
frågor och en för krigs- och utrikesärenden. I
viktigare frågor samlades hela r. I allmänna
riksvårdande ärenden skulle rådet omrösta med
konungen, varvid han ägde endast två röster
samt utslagsröst vid lika röstetal. Även utnäm-
ningen av ämbetsmän blev med tiden helt be-
roende av rådets samtycke. Hur mäktigt än rå-
det var i förhållande till konungen, var dock dess
myndighet obetydlig vid sidan av ständernas.
Dessa tillsatte i själva verket riksråden och hade
rätt att granska deras förvaltning samt avsätta
dem på grund av brottsligt förfarande genom
dom el. också till följd av allmän misskötsel av
ämbetet genom s. k. licentiering. — Efter 1772
års statsvälvning fick konungen själv utse sina
r., vilkas antal skulle vara 17, och dessa voro
endast honom ansvariga för sina råd; av r. skulle
7 lagfarna ledamöter bilda Justitierevision och
utöva högsta domsrätten. Rådets ämbete var att
råda, ej regera, och konungen fattade själv be-
sluten, undantagandes vid högsta domsrättens ut-
övning, varvid konungen ägde 2 röster, samt vid
beslut om fred, stillestånd och förbund el. om
utrikes resa, då ett enhälligt råd kunde överrösta
monarken. Utvecklingen under Gustav III ledde
till ärendenas handläggning i växlande ”kabinett”
vid sidan av r., och genom 1789 års Förenings-
och säkerhetsakt tog konungen steget fullt ut: det
urgamla r. upplöstes och ersattes med Högsta
domstolen och en godtyckligt sammansatt konselj.
R. ersattes i 1809 års R. F. av statsrådet.
Litt.: ”Svenska r:s protokoll” (tiden 1621—
57, 17 bd, 1878—1929); L. Stavenow, ”Om r.-
valen under frihetstiden” (1890); K. G. West-
man, ”Svenska rådets historia till år 1306”
(1904); F. Lagerroth, ”Frihetstidens författning”
(1915); F. Almén, ”Gustav III och hans råd-
givare” (1940); L. Linnarsson, ”R:s licentiering”
(1943); H. Jägerstad, ”Hovdag och råd under
äldre medeltid” (1948).
I flera länder är riksråd namn på folk-
representationen el. delar av densamma. Om r. i
Danmark se nedan. — I kejsardömet Österrike
var r. (ty. Reichsrat) den från 1866 till revolu-
tionen 1918 existerande folkrepresentationen på
2 kamrar. — I Ryssland utgjorde r. 1802—1905
ett högsta rådgivande kollegium, som 1906 för-
vandlades till ett överhus vid riksdumans sida.
— I Tyska riket förekom enl. Weimarförfatt-
ningen ett r.; liksom det tidigare förbundsrådet
var det en hybrid mellan regeringskollegium och
överhus.
Riksrådet (da. rigsraadet) var i Danmark un-
der 1400—1600-talen ett begränsat urval av stor-
män, som tills, m. konungen styrde landet. Det
uppstod genom en hopträngning av danehoffet
och bestod före 1536 av både adliga och andliga
stormän, sedan blott av världsliga stormän. Dess
makt växte starkt på 1400-talet, och r. blev un-
der Fredrik I så gott som enväldigt. Grevefejden
och det luterska kungadömet tillbakaträngde r:s
inflytande, men de ekonomiska och politiska svå-
righeterna under Kristian IV och Fredrik II
stärkte det på nytt, och det nådde höjdpunkten
av sin makt 1645—60. Revolutionen 1660 stör-
tade r. till förmån för det kungliga enväldet
— 1854—66 bestod för rikets gemensamma ange-
lägenheter ett dels kunga-, dels folkvalt r., till
1863 i en, 1863—66 i två kamrar.
I Norge finnas spår av ett kungl. råd under
1200-talet. Som förmyndarstyrelse insattes det
f. ggn genom förordn. av 1302. Under unions-
tiden ökades r:s myndighet, men dess makt bröts
efter dess misslyckade försök under grevefejden
(i534—30 att skilja Norge från Danmark. 1536
—1660 var det konungen och danska rådet, som
styrde Norges angelägenheter.
Riksräkenskapsverket, som inrättades 1920
och sorterar under Finansdep., har till uppgift
att utöva den centrala kontrollen över statens
inkomster och utgifter samt över förvaltningen
av statsförmögenheten. Räkenskapsgranskningen
skall förutom den siffermässiga riktigheten även
avse överensstämmelsen med stater och författ-
ningar. R. verkställer central bokföring och av-
lämnar månatligen sammandrag till finansminis-
tern samt utarbetar vid budgetårets slut en bud-
getredovisning och en årsbok. R. uppgör och av-
slutar vidare rikshuvudboken samt avger förslag
till beräkning av statsverkets inkomster för kom-
mande budgetår. — R. är organiserat på budget-
byrån, finansstatistiska byrån och 3 revisions-
byråer.
Riksrätt, den särskilda domstol, inför vilken
ställas under tilltal: 1) statsrådsled. el. för till-
fället förordnad föredragande, om han finnes ha
uppenbarligen handlat emot rikets grundlag el.
allmän lag el. i övrigt missbrukat sin rådgivar-
ställning (R. F. §§ 38, 106); 2) led. av Högsta
domstolen el. Regeringsrätten, som finnes av
egennytta, vrångvisa el. försumlighet så orätt
dömt, att därigenom någon emot tydlig lag och
sakens utredda och behörigen styrkta förhållande
mist el. kunnat mista liv, personlig frihet, ära
och egendom (R. F. § 101). R. består av pre-
sidenten i Svea hovrätt såsom ordf., presiden-
terna i rikets kollegier samt vissa högre mili-
tära och civila ämbetsmän. — Anställande av
åtal emot statsrådsled. beslutes av konstitutions-
utskottet efter granskning av statsrådsprotokollen
el. på grund av anmärkningsanledning från riks-
dagen. Åtalet utföres av J O. I fråga om åtal
mot justitieråd el. regeringsråd är J. O. (i krigs-
domstolsmål M. O.) pliktig och J. K. berättigad
att ställa den felaktige under tilltal. — För justi-
tie- och regeringsråd gäller allmän lag, för stats-
råden dessutom ansvarighetslagen av 10 febr.
1810. Ingen äger ändra r:s dom, konungen dock
obetaget att göra nåd. Hittills har r. samman-
trätt 5 ggr, senast 1854, utan att dock straff
ådömts. Vid r. utkräves den juridiska minister-
ansvarigheten, vilken dock i det parlamentariska
styrelseskicket förlorat praktisk betydelse. —
Litt.: E. Fahlbeck, ”Riksrättsinstitutet i 1809 års
författning” (1924).
R. i Danmark (da. rigsretten) består enl.
grundlagen av 5 juni 1915 av Höjesterets medl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
