Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rodhe, 3. Emil - Rodhe, 4. Edvard - Rodhe, 5. Allan - Rodhe, 6. Knut - Rodhe, 7. Lennart - Rodin, Auguste - Rodinal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
149
Rodin—Rodinal
150
3) Gustaf Emil R., den föreg:s kusins son,
filolog och skolman (1863—1936), fil. dr och doc.
i engelska vid Lunds univ. 1897, lektor i Göteborg
1901—28; 1903—29 doc. i modern franska vid
Göteborgs högsk. R. hade som elementarlärare
och läroboksförf. stor betydelse för den modern-
språkliga undervisningen och utgav talrika läro-
böcker i tyska, engelska och franska. Han förf,
åtskilliga språkvetenskapliga arbeten, framför
allt rörande franska språket och grundade tidskr.
Moderna språk (1907).
4) Edvard Magnus R., son till R. 2), teo-
log (1878—1954), doc. i kyrkohistoria i Lund
1905, prästvigd 1906, teol. dr 1912, fil. heders-dr
1941; prof, i praktisk
teologi i Uppsala 1912,
i Lund 1919, dom-
prost 1923, biskop och
univ:s prokansler i
Lund 1925, emeritus
1948. R:s författar-
skap rörde sig särsk.
inom det senare årh:s
svenska kyrkohistoria
och på det praktiskt-
teologiska området.
Han har bl. a. utg.
”Kyrka och skola i
Sverige under 1800-ta-
let”, 1 (1908), ”Hen-
rik Schartau såsom predikant” (1909), ”Dop-
ritualet i svenska kyrkan efter reformationen”
(1910), ”Kyrkolag och kyrkohandbok” (1911),
”Schwedische Kirchenkunde” (1913), ”Kyrkan
och nykterhetsrörelsen” (1915), ”Studier i den
svenska reformationstidens liturgiska tradition”
(1917), ”Svenskt gudstjänstliv” (1923), ”Vår
svenska högmässa” (1924), ”Svenska kyrkan
omkr. sekelskiftet” (1930), ”Den religiösa libera-
lismen” (1935) och ”Geijer och samhället” (1942).
R. gjorde både som univ.-lärare och som stifts-
chef betydande insatser i det kyrkliga livet, bl. a.
som medl. av kommittéerna för utarbetande av
den nya evangelieboken, som antogs 1920, och för
revision av handboken 1925—26 samt för utred-
ning av kyrkomötesorganisationen 1944. Han var
1930—41 medl. av Svenska kyrkans missionssty-
relse och 1933—41 av den nya Sjömansvårds-
•styrelsen.
5) Alvar Elis (Allan) R., den föreg:s bror,
ämbetsman (f. 1882 11/ö), jur. kand. 1904, assessor
i Skånska hovrätten 1915, hovrättsråd 1918, revi-
sionssekr. 1919, biträdde i Justitie- och Jord-
bruksdep. 1915—19, med titeln envoyé chef för
rättsavd. i Utrikesdep. 1921—27, landshövding på
Gotland 1927—38, i Kristianstads län 1938—47.
R. var ordf, i internationella kommissionen för
handhavande av folkomröstningen i Saarområdet
1934—35, i b randsky ddsutredningen 1941 och blev
ordf, i Svenska brandskyddsfören. 1942.
6) Knut R., den föreg:s son, jurist (f. 1909
28/i’), fil. kand. 1932, jur. kand. 1935, jur. lic.
1941, jur. dr 1942, doc. i civilrätt i Uppsala 1941
—42, t. f. prof, i rättsvetenskap vid Handels-
liögsk. i Stockholm 1942—44, ord. där 1944, led.
av 1943 års domarutredning, sakkunnig hos lag-
beredningen 1944—46 ahg. fastighetsgränser. R.
har bl. a. utg. ”Gränsbestämning och äganderätts-
tvist” (1944) och ”Föreningslagen” (1952).
7) Olof Lennart R., sonson till R. 1), må-
lare (f. 1916 15/u), studerade vid Tekniska skolan
1934—36, för Rostrup-Böyesen i Köpenhamn
1936—38 och på Konsthögsk. till 1944. Från en
abstraherande verklighetsskildring, där han sökte
fånga en dynamisk, ogripbar rumsupplevelse,
”Sågverket” (1947), nådde R. vid slutet av 1940-
talet fram till en ren konkretisering av dynamisk
rörelse och komplicerade rumsspänningar i ett
måleri, kännetecknat av aggressiva former och cn
frän färgbehandling i tempera. R. har under de
senaste åren arbetat på dekorativa uppgifter, ss.
en utsmyckning i glaserat tegel i Östersunds post-
hus (fullbordad 1952) och en väggmålning i Nya
elementarskolan i Stockholm (Ängby).
Rodin [rådä’], Franqois Auguste René,,
fransk skulptör (1840—1917). Han studerade en
kort tid för Barye och var därefter 1864-—70
elev av och medhjälpare åt Carrier-Belleuse. 1871
—77 vistades R. i Bryssel, där han bl. a. biträdde
med dekorativ och figural utsmyckning av börs-
byggnaden. Återkommen till Paris, utställde han
på salongen 1877 en staty, ”Kopparåldern”, och
1880 ”Johannes Döparen predikar” (båda i brons
i Luxembourgmuseet). Från 1880 är den med ra-
sande kraft skildrade ”Stridens genius”, som stan-
nade vid skissen. Till detta skede höra även några
överlägsna porträttbyster, bl. a. Victor Hugo.
1889 avtäcktes hans staty över Bastien-Lepage i
Damvillers, en realistisk porträttframställning.
S. å. utställdes den stora gruppen ”Borgarna i
Calais”, som uppställdes i Calais 1895 till minne
av stadens hjältemodiga försvar mot engelsmän-
nen 1347. 1892 avtäcktes i Nancy Claude Lorrains
monument. Under dessa år arbetade R. på flera
andra större verk, däribland ”Helvetets port” med
en mängd relieffigurer och grupper ur Dantes
”Inferno” (beställd för Musée des arts décora-
tifs), på Victor Hugos monument, från början av-
sett för Panthéon, och på Balzacs staty, utställd
1898. Det grandiost tänkta verket, behandlat i yt-
terst summarisk formgivning — ett grovhugget
stenblock —, blev avvisat. Till storverken hör
även statyn ”Tänkaren” — urspr. en Dantebild,
som tillhörde helvetesporten, senare utförd naken
i litet format, därpå förstorad i monumentala
mått. ”Tänkaren” uppställdes 1904 framför Pan-
théons portik. Bland marmorverk från denna tid
märkes gruppen ”Kyssen” (1898; Luxembourg).
R:s område sträcker sig från den mest nog-
granna återgivning av den levande verkligheten
till fantasi och vision, från kulten av den sköna
sinnliga formen till skarp karaktärsanalys och
personligt skapande stil, skärpande av det bestäm-
mande, undertryckande av det oväsentliga. Han
är den mest betydande plastiske konstnären under
senare delen av 1800-talet. — Litt.: Monogr. av
Judith Cladel (1-903; ny uppl. 1908), R. M. Rilke
(2:a uppl. 1913; sv. uppl. 1920) och A. Liedholm
(1947). — Bilder se nästa sida.
Rodinäl, se Paraaminofenol.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
