Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rumänien - Författning och förvaltning - Rättskipningen - Vapen och flagga - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
323
Rumänien
324
kammare, vald för 4 år med 1 deputerad för var
40,000 :e medborgare. Till ord. session samman-
träder den 2 ggr om året och dessemellan till e. 0.
session på kallelse av sitt presidium. Den kan
i utomordentliga fall förlänga sina mandat. Till
dess befogenheter hör utom lagstiftningsmakten,
inkl, rätten att pålägga skatter, fastställa budget
och hushållsplan och att med 2/s majoritet re-
videra författningen helt el. delvis, även rätten
att till- och avsätta såväl sitt eget presidium som
regeringen. Presidiet består av 1 president,
2 v. presidenter, 1 sekr. och 13 medl. Flera av
dettas befogenheter äro sådana, som annars till-
komma en regering, ss. att sammankalla natio-
nalförsamlingen, benåda, utse representanter i
främmande land, utnämna ämbetsmän och ratifi-
cera traktater. I händelse av angrepp på den
rumänska folkrepubliken el. med denna i för-
svarsförbund förenade stater kan det, när natio-
nalförsamlingen ej är samlad, på regeringens re-
kommendation förklara krigstillstånd, över lag
är presidiet att betrakta som en kollegial stats-
chef. — Folkrepublikens högsta exekutiva och
administrativa organ är ministerkonsel-
j e n, som består av 1 ordf., 1 v. ordf., ordf, i
6 uppräknade förvaltande kommissioner samt
ministrarna. Ministrarna äro för sina åtgöranden
ansvariga för nationalförsamlingen, när den har
session, och däremellan för dess presidium.
R:s territorium är uppdelat på 18 regioner,
regionerna i distrikt och distrikten i städer och
landskommuner. Inom varje lokal enhet finnes
ett lokalt f o 1 k r å d, valt för 2 år, och en av
detta utsedd exekutivkommitté. En sär-
ställning intar den autonoma Magyariska regio-
nen.
Rättskipningen är ordnad med en kassations-
domstol (i Bukarest) samt 18 regionala domstolar
och folkdomstolar. I princip ingå lekmannado-
mare i alla domstolar. All enskild fri advokat-
verksamhet förbjöds från V4 1950, och advoka-
terna underlades justitiedep:s kontroll. En all-
män borgerlig lagbok, ”Codul civil”, från 1864
finnes.
Vapen och flagga. Vapen: inom en krans
av ax, sammanhållen nedtill av
ett band i den rumänska flag-
gans färger och på vilket bok-
stäverna RPR (Republica popu-
larä romånä, d. v. s. Rumänska
folkrepubliken), skog och ett
borrtorn mot en bakgrund av
berg, bakom vilka den uppgående
solen; i emblemets övre del en
femuddig stjärna. — Statsflaggan: 3 ver-
tikala fält, blått, gult, rött; det gula fältet be-
lagt med vapnet.
Historia. R. har uppkommit genom förening
av Donaufurstendömena M o 1 d o v a och V a 1 a-
kiet (se dessa ord), som av gammalt stodo un-
der turkisk överhöghet under var sin hospodar.
Känslan av nationell samhörighet framträdde
starkare än förut framemot mitten av 1800-talet,
och de representativa ”divaner”, som bildades i
bägge länderna på gr. av Parisfreden 1856, ut-
talade sig för en gemensam utländsk furste och
gemensam representation. Unionen genomfördes
faktiskt, då både Moldovas och Valakiets ombud
1859 valde till furste Alexander Johan
Ku sa (se vidare d. o.). 1861 fullbordades för-
eningen, och den då skapade enhetsstaten fick
namnet R. Fursten införde omfattande reformer
men hade att kämpa med stora inre svårigheter
och tvangs genom en officerskupp 1866 att ab-
dikera. I hans ställe valdes prins Karl av Ho-
henzollern (se Karl, sp. 35), som gynnades av
Frankrike och Preussen. Under fransk-tyska kri-
get (1870—71) uttalade sig allmänna meningen
för stamfränderna i Frankrike, och furst Karl
hotade under trycket av revolutionära rörelser
att avgå. Det lyckades likväl den konservativa
ministären L. Catargiu (1871—76) att någorlunda
trygga ordningen i landet. Catargiu avlöstes efter
en parlamentarisk kris av den liberale lon Brä-
tianu, som med ett kort avbrott 1881 var R:s
ministerpresident 1876—88, då han på grund av
det växande missnöjet med hans egenmäktighet
nödgades att draga sig tillbaka.
Rysk-turkiska kriget 1877—78 bjöd R. ett till-
fälle att avskudda sig Turkiets överhöghet med
Rysslands hjälp, men Ryssland krävde också att
återfå den s. del av Bessarabien, som enl. Paris-
freden 1856 hade avträtts till Moldova. R. gav
ryska trupperna fritt genomtåg, varpå represen-
tationen 21 maj 1877 beslöt krigstillstånd med
Turkiet och förkunnade R:s suveränitet. Genom
Ber lintraktaten 1878 erkändes R:s självständghet,
men s. Bessarabien måste avstås till Ryssland
mot vederlag i det mindre värdefulla Dobrudscha.
Med samtliga makters godkännande upphöjdes så
R. 1881 till konungarike.
Maktläget i Europa talade för en anslutning
till de med varandra förbundna tyska och habs-
burgska rikena; den förordades av män som Titu
Maiorescu och Petru Carp, grundaren av juni-
misternas ungkonservativa grupp, och genomför-
des av Brätianu, trots hans gamla franska sym-
patier, med biträde av utrikesministern D.
Sturdza 1883. — R:s inre utveckling gjorde un-
der Brätianus ministertid ej ringa framsteg,
ehuru bondefrågan alltjämt väckte oro.
Brätianu störtades av en fientlig partikoalition
1888. Catargiu och Carp (den förre ministerpre-
sident 1891—95) genomförde nya reformer inom
finans-, rätts- och undervisningsväsendet. Sedan
det reorganiserade liberala partiet återkommit till
makten 1895, styrde mestadels ministärer ur dess
led, dock stundom avbrutna av konservativa un-
der Cantacuzino, Carp och Maiorescu (1912—
14), och den yngre lon Brätianu, äldste son till
den förut nämnde, intog faderns plats i spetsen
för regeringen 1909—11 och åter från 1914. För
de transsylvanska frändernas sak ivrade i synner-
het oppositionsledarna och undergrävde därmed
småningom grundvalarna för vänskapen med
Österrike och Tyskland.
R. ingrep i andra Balkankriget på Serbiens
och Greklands sida, och genom freden i Buka-
rest avträdde Bulgarien s. Dobrudscha med Si-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
