Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rumänien - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
327
Rumänien
328
te in i dessa områden, som avträddes 28/e. Sam-
tidigt började en tysk militär infiltration i R. I
juli s. å. blev Gigurtu ministerpresident, och järn-
gardesledaren Sima inträdde i regeringen som
kulturminister. Genom skiljedomen i Wien 30/8
tvingades R. av axelmakterna att till Ungern
avträda n. ö. Transsylvanien, den storrumänska
nationalismens ögonsten. Även Bulgarien reste
territoriella krav; till denne granne avträdde R.
s. Dobrudscha enl. en i sept. s. å. i Craiova under-
tecknad överenskommelse. General I. Antonescu
erhöll av konung Karl uppdrag att med dikta-
torisk fullmakt bilda en nationell samlingsrege-
ring men beslöt att i stället regera med stöd av
Järngardet. 6/a abdikerade Karl och lämnade lan-
det. Kronprins Mikael blev konung (1940—
47) utan någon verklig makt. Antonescu förkla-
rade sig själv som conducätor (ledare) och ut-
färdade en författning, enl. vilken R. skulle vara
en ”nationallegionär” stat. Sima blev v. minis-
terpresident. Stora tyska truppstyrkor anlände
till R., som i nov. s. å. anslöt sig till tremakts-
pakten. Jänrgardet började en hänsynslös
terror. Men Antonescu stöddes av tyskarna och
kväste under flera dagars blodiga strider ett upp-
ror i jan. 1941. Sima och flera andra järngar-
desledare funno fristad i Tyskland. Antonescu
upprättade militärdiktatur. I febr. s. å. avbröt
Storbritannien de diplomatiska förbindelserna
med R., som i juni, samtidigt med Tysklarfd, för-
klarade Sovjetunionen krig. Under Antonescus
överbefäl deltogo V2 mill. man rumänska trupper
i fälttåget på östfronten. De återtogo Bessarabien
och Bukovina och trängde vidare in i s. Ryssland.
Ett betydande område ö. om Dnjestr (Transnistri-
en) ställdes under rumänsk förvaltning. I dec. s. å.
förklarade England och U.S.A. R. krig. 1943 blev
stark krigsleda märkbar i R. I april 1944 angrep
amerikanskt och brittiskt bombflyg häftigt Bu-
karest och de rumänska oljefälten. I aug. s. å.
gick röda armén på bred front över Dnjestr och
ryckte hastigt fram till nedre Donau. Denna
offensiv bragte krisen i R. till utlösning. Kung
Mikael tog initiativet i samråd med ett antal mi-
litärer och diplomater. 23/s kallade han general
Antonescu och v. regeringschefen M. Antonescu
till slottet, där de arresterades av vaktstyrkan.
Genom radion proklamerades, att R. utträdde ur
kriget. Kungens adjutant, general C. Sänätescu,
bildade en regering, bestående av militärer; dess-
utom inträdde partiernas ledare som ministrar utan
portfölj. Regeringen meddelade, att rumänska ar-
mén icke skulle på eget initiativ företa fientliga
handlingar mot Tyskland utan tillät en ordnad
reträtt av de tyska trupper, som voro beredda att
frivilligt lämna R. Som svar på konungens ”för-
räderi” flygbombade tyskarna Bukarest och för-
sökte upprätta en ”fri rumänsk regering” under
Horia Sima. 25/s förklarade R. Tyskland krig, och
rumänska trupper hjälpte ryssarna att utdriva el.
avväpna de tyska styrkorna i landet. Hela s. ö.
Europa öppnades för Röda armén, som ryckte
hastigt fram i Donau-bäckenet. Enl. vapenstille-
ståndsavtalet mellan R. och de allierade, under-
tecknat i Moskva 12A s. å., skulle R. med minst
12 div. delta i kriget mot Tyskland och Ungern.
R. skulle ånyo avträda Bessarabien och n. Buko-
vina till Ryssland men återfå n. Transsylvanien
från Ungern. Ryssland skulle av R. få krigs-
skadestånd i varor till ett värde av 300 mill $.
15 rumänska div. deltogo i operationerna i Ung-
ern och Slovakien. Efter ryska anmärkningar på
uppfyllandet av vissa vapenstilleståndsvillkor av-
gick Sänätescu i nov. s. å. men bildade en ny
regering, sammansatt av politiker. Nu arrestera-
des många j ärngardesmän. De antijudiska lagarna
upphävdes, och den tyska minoriteten fördrevs
från Transsylvanien. Efter kort tid föll även
denna regering, sedan kommunisterna beskyllt in-
rikesministern för att skydda fascister. Sänätescu
efterträddes av general N. Rädescu, som själv
övertog inrikesministeriet.
Vid Röda arméns inträngande bröt administra-
tionen samman i stora delar av R., särsk. i Mol-
dova och s. Bukovina; här insatte ryssarna kom-
munister och medlöpare i lokalförvaltningen. I
n. Transsylvanien, där oroligheter utbröto, upp-
rättades t. v. rysk militärförvaltning. De ru-
mänska kommunisterna voro ytterst aktiva. Rä-
descus ställning var svår. En akut kris inträffade
i febr. 1945 som följd av blodiga uppträden vid
Malaxaverken i Bukarest och skottlossning vid en
kommunistisk massdemonstration. Ryska trupper
besatte rumänska arméns högkvarter och avväp-
nade huvudstadens garnison. Bitr, ryske utrikes-
ministern Vysjinskij anlände samtidigt till Buka-
rest och krävde, att kungen skulle tillsätta en
regering på basis av Nationella demokratiska
fronten, som behärskades av kommunisterna och
innefattade socialdemokraternas vänsterflygel, en
grupp liberaler under G. Tätärescu samt bonde-
fronten. Kungen gav vika och lät 8/s bondefronts-
ledaren P. Groza bilda en regering, i vilken kom-
munister blevo chefer för inrikes-, justitie- och
ekonomiministerierna. En jordreform dekreterades
omedelbart, och utrensningen inom förvaltningen
skärptes. En ny vallag användes av myndighe-
terna till kommunisternas fördel. I juni 1947
arresterades bondepartiledarna Maniu och I. Mi-
halache. Deras parti förbjöds, och själva dömdes
de efter en process s. å. till livstids fängelse för
konspiration. Samtidigt likriktades socialdemo-
kratiska partiet. I nov. 1947 genomdrevo kommu-
nisterna, att vänsterpartierna sammanslogos un-
der benämningen Förenade arbetarpartiet. Kung
Mikael måste vanmäktigt åse, huru R. steg för
steg förvandlades till en rysk vasallstat med
praktiskt taget helt kommunistisk ledning. På
hösten 1947 reste han tills, m. sin moder till Lon-
don för att närvara vid prinsessan Elisabets
bröllop. Han stannade utomlands några veckor
och förlovade sig under denna tid med prinsessan
Anne av Bourbon-Parma. Då han återvände till
Bukarest, tvingades han att abdikera 30/i2 s. å.
och lämnade åter landet. Vid nya val i mars 1948
erhöll regeringsblocket, som hade omdöpts till
Demokratiska folkfronten, 405 mandat. De övriga
9 platserna tillföllo två obetydliga oppositions-
grupper. Det nya parlamentet proklamerade R.
som en folkrepublik, Republica popularå romånä,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
