Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rundetårn - Rundgren, Herman - Rundgren, Viktor - Rundhorisont - Rundhult - Rundhuvuden - Rundhyvel - Rundhällar - Rundkula - Rundkyrka - Rundmaskar - Rundmunnar - Rundningsmaskin - Rundquist, Per Erik - Rundqvist, Anton - Rundradio - Rundskrift - Rundskrivelse - Rundstav - Rundstedt, Gerd von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
333
Rundgren—Rundstedt
334
vilken sedan 1929 brukats som astronomiskt ob-
servatorium (för förevisning).
Rundgren, Claes Herman, biskop, kyrko-
politiker (1819—1906), fil. dr 1842, teol. kand.
1845 och s. å. docent i homiletik, allt i Uppsala,
prästvigdes 1846. R. blev kyrkoherde i Norrkö-
pings S:t Olai 1852, teol. dr 1860, överhovpredi-
kant 1870 och biskop i Karlstad 1871. Han in-
valdes i Sv. akad. 1887. R. var riksdagsman i
prästeståndet 1856—66, led. av A. K. 1870—72
och 1876—82. Som kyrkomän hävdade R. i bör-
jan långt gående konservativa intressen men be-
varade alltid en fri oppositionsställning. I repre-
sentationsfrågan var han en av regeringsförsla-
gets främsta motståndare. Stort uppseende väckte
hans s. k. avfall till en liberal teologisk och kyr-
kopolitisk ståndpunkt vid 1893 års kyrkomöte. R.
utgav bl. a. ”Minnen” (1870, 1883, 1888), ”Kyrk-
liga frågor” (1894).
Rundgren, Viktor Emanuel, biskop (1869—
1936), fil. kand, i Lund 1890, prästvigd 1892,
teol. kand. 1903, kyrkoherde i ö. Sallerup s. å.,
i Oskar Fredrik 1910, teol. heders-dr i Lund
1918) biskop i Visby 1920. R. var en av Sve-
riges främsta predikanter. Av hans författarskap
märkas ”Statistiska studier rörande svenska kyr-
kan” (1897), ”Betraktelser för hvar dag i året”
(1919), predikosaml. ”På vägen hem” (1906),
”Predikningar” (1911) och ”Evangeliipostilla”
(1927)-
Rundhorisont, fritt hängande bakgrund av vit
el. vitgrå väv, som halvcylindriskt kringsluter
scenrummets fond och sidor i en teater och ge-
nom specialbelysning ger illusion av fri rymd.
Rundhult, gemensam benämning på fartygs
master, stänger, rår, gafflar, bommar o. dyl.
Rundhuvuden (eng. roundheads), i England
under inbördeskriget på 1640-talet spenamn på
parlamentets anhängare, enär de dithörande puri-
tanerna i stor utsträckning brukade kortklippt hår.
Rundhyvel, handhyvel med kupig bottenyta och
kurvslipat stål, avsedd för hyvling av rundstav,
t. ex. för ledstänger. — Rundhyvelma-
s k i n, maskindriven fräs för rundstav.
Rundhällar, berghällar, som av istidens land-
isströmmar blivit avhyvlade och jämnslipade på
den sida, där isen framskridit. Den rundnötta
ytan kallas stötsida, den motsatta åter, där
bergytans ojämnheter bibehållits, för läsida.
Rundkula, artill., se Projektil, sp. 507.
Rundkyrka, en speciell typ av centralbyggna-
der. Den mest bekanta är den av Konstantin upp-
förda runda överbyggnaden över Kristi grav,
Heliga gravens kyrka i Jerusalem. De fornkrist-
na och bysantinska cirkel runda el. polygonala
dopkyrkorna och gravbyggnaderna efterbildades i
Västeuropa, särskilt i Rhentrakten. I Skandina-
vien äro (från den äldre medeltiden) ett tjugo-
tal r. bekanta; de flesta äro cylindriska med be-
fästade övervåningar, en särk. för s. och ö.
Skandinavien utmärkande egendomlighet (Born-
holm, kalmartrakten, stockholmstrakten; se bild
vid Bornholm, sp. 547, Bromma och Hagby). —
Litt^ H. F. Frölén, ”Nordens befästa r.” (2
bd, 1911).
Rundmaskar, Nemathelmi’nthes, en klass bland
maskarna, utmärkt av cylindrisk el. trådformig
kropp och frånvaro av såväl yttre som inre seg-
mentering. R. omfatta två ordningar, n e m a-
toder och Acanthocephali (se Echinorhynchus).
Den förra omfattar ett mycket stort antal for-
mer, varav flertalet lever parasitiskt hos män-
niskor och djur (trikiner, spolmaskar, palissad-
maskar m. fl.) el. i växter (klöver-, havre-, bet-
ålen m. fl.), den senare ett fåtal parasitiska
former.
Rundmunnar, Cyclo’stomi, grupp bland rygg-
radsdjuren, i systematiskt hänseende än räknad
som en självständig klass, än sammanförd med
fiskarna. R. sakna fjäll och pariga fenor, kotorna
äro endast ofullständigt utvecklade, varför rygg-
strängen är kroppens viktigaste stödjeorgan,
äkta tänder saknas och ersättas av hornartade
taggar, varjämte gälskelettet såväl som gälappa-
raten förete en från de egentliga fiskarnas av-
vikande byggnad, varigenom r. komma att intaga
en särställning bland ryggradsdjuren. R. indelas
i två familjer, nejonögon och pirålar.
Rundningsmaskin, se Plåt.
Rundquist, Per Erik, författare (f. 1912
2ä/a). Efter en tids målarstudier framträdde R.
som skönlitterär förf, med några skildringar ur
stockholmsk medelklassmiljö, romanerna ”Sven-
Patrik” (1938), ”Medan ingenting händer”
(1939), ”Luft under vingen” (1940) och ”Två
rum på Gärdet” (1941). I ”Pank bland fågel-
fria” (1942) utspelas handlingen bland förfallna
och vinddrivna existenser i Barcelona. R. har
sedan i romanerna ”Farväl till sommaren” (1945),
”De små vid havet” (1948) och ”Kalla mig Is-
mael!” (1950), hans förnämsta verk (dramati-
serat 1951; urpremiär på Dramatiska teatern
s. å.), med förfinad psykologisk och artistisk
egenart tecknat äktenskapskonflikter i borgerlig
miljö. Han har framträtt som lyriker med dikt-
saml. ”Horisontlinje” (1944) och som novellist i
”Den strimma av verklighet” (1946) och ”Utsatt
till vargarna” (1950).
Rundqvist, Anton Wilhelm, jurist (f. 1885
W12), jur. kand, i Lund 1907, assessor i Skånska
hovrätten 1917, hovrättsråd 1928; t. f. exp.-chef
i Försvarsdep. 1925, ord. 1927, häradshövding i
Hallands läns s. domsaga 1931—51. R. blev
konsultativt statsråd under C. Ekman W12 1930
och var försvarsminister under C. Ekman och
F. Hamrin 19/b 1931—24/b 1932.
Rundradio, se Radio och Radiotjänst.
Rundskrift, ett slags upprättstående skrivstil
med starkt rundade och breda penndrag.
Rundskrivelse, se Cirkulär.
Rundstav, i arkitektur och möbelsnickeri an-
vänd list, som i genomskärning har formen av
en halvcirkel el. del av en sådan.
Rundstedt [ro’nt/tät], Gerd von, tysk mi-
litär (1875—1953), officer vid inf. 1893, general-
major 1927, generalöverste 1938 och generalfält-
marskalk 1940. R. var under l:a världskriget
huvudsaki. i generalstabstjänst. Han var armé-
gruppchef 1932—38 och deltog då bl. a. i in-
marscherna i Österrike och Sudettyskland. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
