Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ryssland - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
467
Ryssland
468
för förräderi. I mars 1938 utspelades ännu en
skådeprocess, den största av de öppna rätte-
gångarna, varvid bl. a. Bucharin, N. Krestinskij
och Rykov dömdes till döden. Men rensningarna
och processerna 1936—38 försiggingo blott till
en ringa del i offentlighetens ljus. Nästan hela
bolsjevismens gamla garde undanröjdes. Samti-
digt fortgingo massrensningar i partiet, förvalt-
ningen och de ekonomiska organen, vidare i offi-
cerskåren och bland diplomaterna. Mot slutet av-
rättades även chefen för politiska polisen, G. Ja-
goda, och hans efterträdare N. Jezjov, vilka ha-
de organiserat de stora processerna. Jezjov efter-
träddes i sin tur av L. Beria. Den slutliga makt-
uppgörelsen fick även till följd, att partiets
centralkommitté definitivt förlorade sin politiska
betydelse; all makt koncentrerades i den av Sta-
lin ledda politbyrån samt i partiledningens övriga
nyckelorgan (orgbyrån, sekretariatet och parti-
kontrollkommissionen). Rensningarna hade med-
fört en mängd vakanser på alla områden av det
offentliga livet. Dessa fylldes huvudsaki. av unga
nyutbildade funktionärer, tekniker, ekonomer o. a.
specialister. Partiet hade förlorat det mesta av
sin urspr. proletära karaktär och präglades nu
övervägande av dem, som innehade administra-
tiva och ekonomiska nyckelposter. Mitt under
processerna utfärdades 1936 den nya författ-
ningen (”Stalinförfattningen”), som återspeglade
regimens konsolideringssträvanden och trots sin
demokratiska terminologi avsåg att befästa det
rådande systemet under det kommunistiska stats-
partiets ledning. Som statsöverhuvud (ordf, i
högsta sovjets presidium) kvarstod Kalinin.
Utrikespolitiken 1936 — 41. Anti-
kominternpakten, som ingicks mellan Tyskland
och Japan 1936 och till vilken Italien anslöt sig
1937, hade spets mot R. R. syntes vilja animera
västmakterna till en koalition mot Tyskland, men
dessa ställde sig kallsinniga. Münchenöverens-
kommelsen 1938 ledde till att det franska allians-
systemet bröt samman och att R. isolerades. Un-
der tiden mellan Münchenkonferensen och Tysk-
lands besättande av hela Tjeckoslovakien i mars
1939 intog R. en passiv el. avvaktande hållning
men dolde icke sina misstankar om att västmak-
terna ville uppmuntra Tyskland till expansion
åt ö. Under upptakten till 2:a världskriget för-
de R. ett dubbelspel, som blev avgörande för
maktgrupperingen. Den västorienterade Litvinov
entledigades i maj 1939 och efterträddes av Mo-
lotov. R. föreslog å ena sidan Frankrike och
Storbritannien en allians jämte en militärkon-
vention, å andra sidan gjorde Stalin trevare i
Berlin om ett tyskt-ryskt närmande. Som villkor
för anslutning till västmakternas ”fredsfront”
krävde R. rätt till inmarsch på polskt och ru-
mänskt territorium samt till besättande av de
baltiska staternas viktigaste hamnar. Randsta-
terna ställde sig avvisande och funno i London
och Paris förståelse för sin hållning. En fransk-
brittisk militärkommission anlände först i mitten
av aug. s. å. till Moskva för fortsatta förhand-
lingar. Vid denna tidpunkt hade dock redan
Hitler beslutat att träffa en politisk uppgörelse
med R. på basis av de ryska säkerhetskraven i
randstatsområdet. 23/s mottogs tyske utrikesmi-
nistern v. Ribbentrop i Moskva. Härvid under-
tecknades omedelbart en nonaggressionspakt, i
vars hemliga tilläggsprotokoll Finland, Estland
och Lettland samt Bessarabien erkändes som rys-
ka intressesfärer. Vidare delades Polen i ryska
och tyska intressesfärer.
Sedan tyskarna hade gått till angrepp och
krossat det polska försvaret, överskredo ryska
trupper 17/o 1939 gränsen och ockuperade ö.
Polen. 28/g undertecknades vid ett nytt besök
av v. Ribbentrop i Moskva ett tyskt-ryskt vän-
skaps- och gränsfördrag. Enl. ett bifogat hem-
ligt protokoll försköts demarkationslinjen i Polen
till Tysklands förmån, från Weichsel till Bug;
till gengäld erkändes även Litauen tillhöra den
ryska intressesfären. R. hade redan i aug. lovat
att förse Tyskland med viktiga varor och åtog
sig nu kraftigt ökade leveranser av spannmål,
olja och industriråvaror. Efter Polens delning
inledde R. en diplomatisk offensiv mot de baltiska
staterna, vilka sept.—okt. s. å. förmåddes att av-
sluta biståndspakter med R. Estland och Lett-
land nödgades utarrendera flera områden för an-
läggande av ryska flott- och flygbaser. Även
i Litauen upprättades ryska garnisoner. Enl. pak-
ten med Litauen tillerkändes detta land Vilna-
området, som hade annekterats av Polen 1920.
5/io 1939, samma dag som Lettland gav vika för
påtryckningarna, vände R. sin uppmärksamhet
mot Finland (se d. o., sp. 471 ff., och Finsk-ryska
vinterkriget 1939—40). Efter tyskarnas segertåg
april—juni 1940 stod R. inför ett Tyskland, som
helt behärskade v. Europa och kunde vända sin
huvudstyrka mot ö. Stalin påskyndade de ryska
rustningarna och utvidgade hastigt de ryska po-
sitionerna utanför förkrigsgränsen. De baltiska
staterna ockuperades i juni s. å. Deras regeringar
avgingo, och val i kommunistisk regi förrättades
med kort varsel, varefter alla tre länderna in-
förlivades med Sovjetunionen. Skenet av vän-
skap bevarades t. v. både på rysk och tysk sida.
En redan inledd dragkamp om Balkan skärpte
motsättningen. Inför ultimativa krav avträdde
Rumänien 27/« s. å. Bessarabien samt n. Buko-
vina till R., som omedelbart besatte dessa om-
råden och därigenom blev en Donau-stat. I sam-
band med skiljedomen i Wien 30/s s. å., genom
vilken större delen av Transsylvanien tillföll
Ungern, garanterade axelmakterna Rumäniens
nya gränser. Dessa åtgärder och en följande
stark tysk militär penetration av landet hade
tydlig spets mot R. Redan tidigt på hösten s. å.
började Hitler allvarligt överväga ett angrepp
mot R. och beordrade omgruppering av de tys-
ka styrkorna i ö. Europa. I nov. s. å. reste Mo-
lotov till Berlin, men resultatet av besöket blev ne-
gativt. I dec. s. å. undertecknade Hitler stabsplaner
för angrepp mot R.; krigsmakten skulle avsluta
alla förberedelser till 15/s 1941. R. gjorde fruktlösa
försök att motverka det ständigt växande tyska
inflytandet på Balkan. 5A 1941, dagen innan
Tyskland angrep Jugoslavien, avslöt R. en pakt
med detta land, vilken dock icke fick reell be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
