Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Salisbury (England) - Salisbury (Syd-Rhodesia) - Salisbury, Earl of (titel) - Salisbury, 1. Robert Cecil - Salisbury, 2. Robert Gascoyne-Cecil - Salisbury, 3. James Edward Hubert Gascoyne-Cecil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
637
Salisbury
638
Katedralen i Salisbury. Se även bild 2 å pl. vid
Engelsk konst.
Salisbury [så’lzbari], huvudstad i Wiltshire
i n. England, 30 km n. v. om Southampton; c:a
35,000 inv. Biskopssäte, handelscentrum. S:s be-
römda katedral är uppförd omkr. 1220—60 i eng-
elsk nygotisk stil och är genom väl avvägda pro-
portioner samt stilrenhet en av Englands märk-
ligaste kyrkor (se bild 2 å pl. vid Engelsk konst);
den 123 m höga tornspiran är från omkr. 1350.
— Det ursprungliga S., romarnas Sorbiodunum,
som låg något nordligare, blev på 500-talet resi-
dens för konungarna av Wessex (Searesbyrig)
och kallades senare Old Sarum. 1220 flyttades
biskopssätet till New Sarum, det nuv. S.; Old
Sarum förföll och låg redan på 1500-talet i
ruiner men var ända till 1833 representerat i par-
lamentet, ett känt exempel på ”rotten boroughs”.
Salisbury [såJzbari], huvudstad i Syd-Rhode-
sia, vid järnvägen Bulawayo—Beira, 1,470 m ö.
h.; c:a 70,000 inv., därav 20,000 vita. S. är
medelpunkt i ett majsodlings- och guldgruvedist-
rikt. Flygstation.
Salisbury [så’lzbari]. Titeln Earl of S. bars
under medeltiden av flera olika, engelska kunga-
huset tillhörande el. närstående personer. Den till-
delades 1605 nedannämnde S.i) av släkten Cecil
och bars av huvudmannen i dennes ätt, tills 1789
7:e earlen av S., farfar till nedannämnde S.2),
upphöjdes till markis av S.
1) Robert Cecil, i:e Earl of S., engelsk
statsman (d. 1612), son till William Cecil, Lord
Burghley. S. blev medl. av rådet 1591 och stats-
sekr. 1595. Utan att vara så betydande som
fadern var S. en duglig ämbets- och förvaltnings-
man. För att bibehålla sin ställning strävade han
att hålla sig väl med drottning Elisabets antag-
lige efterträdare, Jakob VI av Skottland; vid
Elisabets död genomförde han Jakobs erkännande
som engelsk konung. Som riksskattmästare under
Jakob höll han med fast hand rikets finanser i
ordning. — Litt.: Biogr. av A. Cecil (1915); V.
G. A. Tressler, ”Die politische Entwickelung Sir
Robert Cecils” (1901).
2) Robert Arthur Talbot G a s c o y n e-C e-
c i 1, 3:e markis av S., statsman (1830—1903).
S. inträdde 1853 i underhuset, övergick 1868 vid
faderns död till överhuset och väckte tidigt upp-
märksamhet som en av torypartiets stridbaraste
medlemmar. I Derbys 3:e ministär ingick S.,
efter den äldre broderns död 1865 med titeln
Lord Cranborne, som statssekreterare för
Indien (juli 1866). Strider i representationsfrå-
gan förmådde emellertid S. att redan efter 7 mån.
lämna ministären i öppen konflikt med Disraeli,
som inspirerat ministärens rösträttspolitik. Men
inom kort sammanfördes han med Disraeli i ge-
mensam opposition mot Gladstone och inträdde
1874 i Disraelis andra
ministär åter som
statssekr. för Indien.
Under den snart ut-
brytande orientaliska
krisen kom han att
spela en betydelsefull
roll, övertog i mars
1878 ledningen av ut-
rikesministeriet, yrka-
de ivrigt på San Ste-
fanofredens revision
och var jämte Disraeli
Englands främste dele-
gerade vid Berlinkon-
gressen, som förverkli-
gade denna politik. Sedan ministären 1880 stör-
tats och Disraeli 1881 avlidit, blev S. det kon-
servativa partiets ledare först i överhuset, sedan
i dess helhet. Han störtade juni 1885 Gladstone
och bildade sin första ministär men blev själv
störtad febr. 1886 och återkom ånyo i aug. som
chef för en ministär, som satt kvar till 1892 och
i vilken han från jan. 1887 tillika var utrikes-
minister. S. förde under denna period ingående
förhandlingar med trippelalliansens makter, åsyf-
tande ett närmande till dem. Under S:s tredje
ministär, 1895—1902, då han också var utrikes-
minister till 1900, följde nya förhandlingar om
förbund med Tyskland, varvid S. i motsats till
kolonialministern Chamberlain intog en misstro-
gen återhållsamhet. Även andra svåra utrikes-
politiska problem kom det nu på S:s lott att be-
handla, främst en skarp tvist med Frankrike 1898
och nya slitningar med boerrepublikerna i Syd-
afrika, vilka ledde till boerkriget. — S. vann med
åren allt större erkännande som statsman genom
sin av både fasthet och moderation präglade ut-
rikespolitik. — Litt.: Biogr. av G. Cecil (4 bd,
1921—31).
3) James Edward Hubert Gascoy-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
