Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Salisbury, 3. James Edward Hubert Gascoyne-Cecil - Salisbury, 4. Robert Cecil - Salish - Saliska kejsare - Saliska lagen - Saliska mineral - Salit - Saliv - Salix, jolster, pil, sälg, vide
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
639
Salish—Salix
640
Salix caprea, sälg. T. v. han- och honblommor, t. h. kvist med fruktställningar.
ne-Cecil, den föreg:s son, från 1903 4:e mar-
kis av S. (1861—1947), konservativ underhusled.
1885—1903, tillhörde olika regeringar som under-
statssekr. i utrikesministeriet 1900—03, Lord
Privy Seal 1903—05 och 1924—29, Lord Presi-
dent of the Council 1922—24, kansler för her-
tigdömet Lancaster 1922—23. 1925—29 var S.
dessutom regeringspartiets ledare i överhuset.
Under 1930-talet opponerade han i vissa frågor
mot samlingsregeringarna MacDonald och Bald-
win; 1932—34 var han ivrigt men förgäves verk-
sam för en reform av överhuset.
4) Robert Arthur James C e c i 1, den fö-
reg:s son, 5:e markis av S., huvudman för ätten
Cecil, bar till faderns död i april 1947 titeln
Viscount Cranborne, engelsk politiker (f.
1893). S. var medl. av underhuset 1929—41 och
kallades sistn. år (som Cecil of Essendon) till
överhuset, vars ledare han var 1942—45. Han
var 1935—38 parlamentarisk understatssekr. i ut-
rikesministeriet. I febr. 1938 lämnade han Charn-
berlains regering tills, m. Eden. Han inträdde i
maj 1940 i Churchills regering som Paymaster-
General och blev i okt. s. å. dominionminister.
Febr.—no v. 1942 var han koloniminister och där-
efter lordsigillbevarare. Han blev åter dominion-
minister i sep t. 1943 och behöll denna post även
i Churchills rent konservativa regering maj—juli
1945. Han blev i okt. 1951 lordsigillbevarare i
Churchills 3:e regering samt överhusets ledare.
I mars 1952 blev S. därjämte samväldesminister.
Sistn. post lämnade han i nov. s. å., då han blev
Lord President med bibehållande av ställningen
som överhusledare.
Salish [séi’lij], s e 1 i s h, språk- och folkgrupp
i British Columbia med omnejd. Inom s. höra
de flesta kulturellt till nordvästindianerna.
Säliska kejsare, se Frankiska kejsare.
Säliska lagen (lat. lèx sälica), en omkr. 500
e. Kr. gjord uppteckning på latin av de saliska
frankernas rättssedvänjor. I ett stort antal hand-
skrifter är texten försedd med vanställda, svår-
tolkade och till sin betydelse
omstridda randanteckningar
(”glossor”) på frankiskt
tungomål, vilka oftast inledas
med ordet mall. el. malb. och
ha fått namnet m a 1 b e r g-
s k a g 1 o s s o r n a. Bland de
civilrättsliga bestämmelserna
märkes kapitlet ”De alodis”,
som bl. a. utesluter kvinnor
från arvsrätt till jord. Dessa
åberopades senare av franska
jurister såsom gällande också
för arvsrätten till Frankrikes
krona.
Säliska mineral (av Si och
Al, de kemiska tecknen för
kisel och aluminium), geol.,
den stora grupp av bergarts-
bildande mineral, som inne-
hålla övervägande kiselsyra
(SiO2), aluminiumoxid
(AI2O3) och alkali (K och
Na), alltså företrädesvis kvarts och fältspat. De
bergarter, där dyl. mineral överväga, benämnas
därför saliska el. sura bergarter och äro
vanl. ljusa till färgen.
Salit, min-er., se Pyroxenmineral.
Saliv (lat. saliva), se Spott.
Sa’lix, j o 1 s t e r, pil, s ä 1 g, vide, det stör-
sta släktet inom fam. Salicaceae. Skiljer sig från
Popidus genom färre ståndare, vanl. upprätta
hängen och insektblommor med en el. två ho-
nungskörtlar. Bladen äro oftast lansettlika. 20
arter växa vilda i Sverige. I tempererade länder
växa salices upp till resliga träd, t. ex. 5. alba,
v i t p i 1, allmänt planterad upp till Gästrikland,
den närstående S. fragilis, pil, knäckepil,
urspr. inplanterad, numera vild på stränder upp
till s. Norrland, och N. pentandra, j o I s t e r, som
förekommer ända upp till Lappland och blom-
mar efter lövsprickningen. A. daphnoides, dagg-
vide, igenkännes på sina gråblå kvistar; växer
vild på Klarälvens stränder och planteras mången-
städes. Allmännast bland de trädartade ända upp
till Lappland är S. caprea, s ä 1 g. Den blommar
på bar kvist, varför hängeskaften endast bära
fjäll. Knopparna och de unga kvistarna äro glat-
ta. Den närbesläktade N. cinerea, gråvide,
uppträder vanl. som en ända till 4 m hög buske;
den har ludna kvistar och knoppar. S. repens,
k r y p v i d e, som tillhör s. och mell. Sverige,
är en vanl. nedliggande buske med små, på under-
sidan silkesludna blad. Ovan trädgränsen på svens-
ka fjäll bilda Salix-arter upp till 3 m höga bus-
kar, ss. S. lapponum, 1 a p p v i d e, med bladlösa
hängeskaft, och 5". glauca, r i p v i d e, med blad-
bärande hängeskaft, ett smalt bälte (videbältet).
Båda förekomma mer el. mindre sällsynt även
längre ned, den förra t. o. m. i mell. Sverige.
Högre upp växa arter med under markytan kry-
pande stam, t. ex. N. reticulata, nätvide, med
på undersidan ljusgrå, upphöjt nätådriga blad, S.
herbacea, dvärgvide, med naggade, på under-
sidan gröna blad, och Y. polaris, p o 1 a r v i d e.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
