Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Saxo Grammaticus - Saxon, Johan Lindström - Saxonisk bergsbildning - Saxon & Lindströms förlags ab. - Saxstil - Saxtorp - Saxån (Malmöhus län) - Saxån (Ångermanland) - Say, 1. Jean Baptiste - Say, 2. Léon - Sayce, Archibald Henry - Sayers, Dorothy - Sazonov, Sergej Dimitrijevitj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
775
Saxo Grammaticus—Sazonov
776
Saxo Gramma’ticus, se Saxo.
Saxon, Johan Lindström, tidningsman
(1859—1935). Han var från 1880 red. för ett
flertal landsortstidningar. 1905 grundade S. vec-
kotidningen Såningsmannen och utgav från 1903
även månadsskriften Vegetarianen. Han verkade
särskilt för freds- och nykterhetssträvanden, för
vegetarismen samt under senare år framför allt
för hembygdsrörelsen. Genom grundandet av
Gällersta forngård och flera donationer till kul-
turella ändamål förde han särskilt i sin hempro-
vins, Närke, denna framåt. S. var en av grun-
darna av Saxon & Lindströms bokförlag. S.
skrev flera diktsamlingar, romaner och noveller,
handboken ”Umgängeskonst — levnadskonst”
(1911; 9:e uppl. 1934), resebeskrivningar (”Det
nya Palestina”, 1921, ”Australien i våra dagar”,
1929, m. fl.) samt skildringar från Närke. —
Biogr. av O. Vinberg (1924) och L Nilsson
(1930); självbiografi 1918.
Saxönisk bergsbildning, geol., av H. Stille
präglad benämning på de dislokationer, såväl
veckningar som förkastningar, vilka ägde rum i
det utomalpina Europa samtidigt med den stora
alpidiska bergskedjebildningen.
Saxon & Lindströms förlags ab., Stockholm,
grundades 1928 av J. L. Saxon och hans bröder
Edvard (f. 1877) och David (f. 1882) Lindström
genom sammanslagning av 4 mindre bolag, varav
det största utgjordes av Såningsmannens tid-
skriftsrörelse. S. äger och utger tidskr. Lektyr,
Såningsmannen, Svensk damtidn., Vi damer samt
Trädgårdstidn. Viola; dessutom drives förlags-
verksamhet.
Saxstil, tävlingsstil i höjdhopp med anlopp,
varvid pendelbenet efter passerandet av ribban
svänges nedåt—utåt, medan satsbenet dragés upp
framför kroppen över ribban (benen saxa).
Saxtorp, sn i Malmöhus län, Harjagers hd,
vid Lundåkrabukten s. ö. om Landskrona; 19,70
km2, 990 inv. (1954). Genomflytes av Saxån.
Sandslätt med skogsplanterade flygsandsfält. 1,406
har åker. Egendomar: Tågerup och Flygeltofta.
Tätort: Häljarp (462 inv. 1951). Ingår i V. Ka-
raby och S:s pastorat i Lunds stift, Harjagers
kontr. — Fr. o. m. 1930 ha flera Grand prix-
tävlingar för motorcyklar ägt rum vid S. Sax-
torpsbanan är omkr. 15,000 m lång med start
och mål vid S:s kyrka. Denna är från 1100—
1200-talet, ombyggd på 1860-talet. Tillhör stor-
kommunen D ös j eb ro.
Saxån, å på öresundskusten av Skåne, från
Söderåsens sydsluttningar till Lundåkrabukten s.
om Landskrona; flodområde 340 km2, längd 45
km.
Saxån, i Ångermanland, se Fjällsjöälven.
Say [sä]. 1) Jean Baptiste S., fransk
nationalekonom (1767—1832). Han var 1794—99
red. för Décade philosophique, littéraire et po-
litique. 1799 blev S. led. (för finansärenden) av
tribunatet men avlägsnades 1803 av Bonaparte.
S. grundläde ett bomullsspinneri, som emellertid
ruinerades på gr. av handelsspärren. S. blev 1819
lärare i nationalekonomi vid Conservatoire natio-
nal des arts et métiers och 1830 prof, vid Collège
de France. — S:s förnämsta arbete är ”Traité
d’économie politique” (1803; flera uppl.; övers,
till sv., 2 bd, 1823—24). I stor utsträckning ut-
gjorde detta arbete en popularisering och syste-
matisering av A. Smiths ”Wealth of nations”. S.
införde i den ekonomiska litteraturen begreppet
företagare (entre pr eneur). Denne fick en
del av socialinkomsten i form av en speciell före-
tagarvinst. S:s teori om avsättningens utvägar
blev grundläggande vid förklaring av konjunk-
turväxlingarna. Han förnekade möjligheten av en
allmän överproduktion på varor. I samma mån
som en vara utbjudes, efterfrågas en annan.
Däremot kan en partiell överproduktion inträda.
— S. utgav vidare bl. a. ”Cours complète d’éco-
nomie politique pratique” (6 bd, 1828—29; flera
uppl.).
2) Jean Baptiste Léon S., den föreg:s son-
son, politiker (1826—96). Han verkade redan vid
unga år som författare i nationalekonomiska frå-
gor och var ivrig anhängare av de engelska fri-
handelsidéerna. Han var 1872—73, 1875—79 och
en kort tid 1882 finansminister och hade stor
andel i att krigsskadeersättningen till Tyskland
kunde betalas långt före den utsatta tiden. Som
medlem av senaten och (från 1889) deputerade-
kammaren motarbetade han protektionismen och
tog parti mot socialismen. S. blev 1886 medlem
av Franska akad. Ett urval av hans tal och
skrifter utkom efter hans död under titeln ”Les
finances de la France sous la troisième répub-
lique” (4 bd, 1898—1901). — Biogr. av G. Picot
(1901).
Sayce [séis], Archibald Henry, engelsk
orientalist (1845-—1933), prof, i assyriologi i Ox-
ford 1891—1919. S:s viktigaste forskningar gäll-
de hettiterna.
Sayers [séi’az], Dorothy Leigh, engelsk
författarinna (f. 1893). Hon slog igenom som
förf, av detektivberättelser, kännetecknade av sä-
ker stilkonst, psykologiskt intresse, realistisk mil-
jöskildring, intelligens, humor och en fantasifull
uppfinningsförmåga. Huvudpersonen i hennes pro-
duktion är Lord Peter Wimsey. Bland hennes
många detektivromaner må särsk. nämnas ”The
nine tailors” (1934) och ”Gaudy night” (1935).
Sedan S. omkr. 1940 upphört att odla den genre,
inom vilken hon räknades till eliten i sin samtid,
har hon främst sysslat med religiösa spörsmål.
Hon har skrivit en rad skådespel, några avsedda
för radio, där hon anknutit till det medeltida
religiösa dramat. Bland hennes senare böcker
märkas ”Creed or chaos?” (1947; sv. övers. 1951)
och ”The lost tools of learning” (1948).
Sazonov [sazå’naf], Sergej Dimitrije-
vit j, rysk diplomat (1860—1927). Han blev 1906
ministerresident vid Vatikanen och utsågs 1909
till ställföreträdare åt utrikesministern Izvolskij,
vars efterträdare han blev 1910. S. inledde sin
verksamhet som den ryska utrikespolitikens ledare
med en vänskaplig gest mot Tyskland, då han åt-
följde tsaren vid dennes besök i Potsdam hösten
1910, men drogs småningom alltmera in i enten-
tepolitiken, bidrog till stärkande av förbundet med
Frankrike och arbetade på att förvandla enten-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
