Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Schelling, Friedrich Joseph von - Scheltopusik - Schema - Schemnitz - Schendel, Arthur van - Schenectady - Schenström, Carl (”Fyrtornet”) - Scherchen, Hermann - Scherer, Wilhelm - Scherfig, Hans - Scherif - Schering, Arnold - Schering, Emil - Scherl, August
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
807 Scheltopusik—Scherl 808
över det teoretiska och det praktiska ett högre
tredje, näml, konsten, i vilken motsatsen mel-
lan teoretiskt och praktiskt och därmed över hu-
vud alla motsatser skola lösas. Konsten är så-
lunda filosofiens egentliga organ. 3) I d e n t i-
tetsfilosofien, S:s mest betydande skapelse,
framställd i ”Darstellung meines Systems der
Philosophie” (1801), ”Bruno” (1803) m. fl. Hö-
jande sig över både transcendental- och naturfilo-
sofi, drar S. här ut metafysikens konsekvenser
till det yttersta. Det absoluta el. Gud kan varken
ensidigt bestämmas som natur el. som ande utan
som identiteten av natur och ande. I detta abso-
luta, den yttersta förklaringsgrunden, är över hu-
vud all differens och motsats upphävd, det är
indifferensen av objektivt och subjektivt, av änd-
ligt och oändligt, av realt och idealt o. s. v. 4)
Frihetsfilosofien, framställd i ”Unter-
suchungen über das Wesen der menschlichen Frei-
heit” (1809) m. fl., i vilken de redan förut skönj-
bara mystiska tendenserna framträda skärpta ge-
nom studiet av J. Böhme. S. vill här förklara
det ondas möjlighet och möjligheten av ett fritt
val mellan ont och gott. Han antar härför i
Guds väsen en dualism, som går igen hos allt
skapat, mellan Gud själv och grunden till Gud,
vilken senare är en blind, rolös vilja och prin-
cipen för det onda. 5) Den positiva filo-
sofien, framställd i ”Philosophie und Religion”
(1814), som dock har ringa betydelse. Det är här
fråga om en ”mytologiens och uppenbarelsens fi-
losofi” med ännu mer mystisk läggning än fri-
hetsfilosofien.
S:s saml. skr. utgåvos 1856—61 i 14 bd. —
Litt.: E. von Hartmann, ”S:s philosophisches
System” (1897); H. Larsson, ”Den intellektuella
åskådningens filosofi” (1920).
Scheltopu’sik (av ry. zjeltopuzik, gulbuk),
OphiosaVrus (PsaVdopus) äpus, meterlång, täml.
grovt byggd, fotlös ödla, tillhörande fam. orm-
slår (se ödlor). Färgen är kopparbrun, och
längs kroppssidorna löper en djup fåra. Födan
utgöres av insekter, snäckor och mindre rygg-
radsdjur. S. är ett omtyckt terrariedjur. Den
är inhemsk i ö. Medelhavsområdet, Kaukasus-
länderna och Sydryssland.
Schema, mönster, utkast; timplan. — Adj.:
Schemätisk. — Verb: Schematisera,
framställa i grunddrag; göra abstrakt.
Schemnitz, se Banskå Stiavnica.
Schendel [skä’n-], Arthur van, hohändsk
författare (1874—1946). S. var den förnämste
företrädaren för den romantiska reaktionen mot
naturalismen i holländsk litteratur under slutet av
1800-talet. Han debuterade 1896 med medeltids-
berättelsen ”Drogon” och gav i de små roma-
nerna ”Een zwerver verliefd” (1904) och ”Een
zwerver verdwaald” (1907) i skildringen av en
vagabonderande förrymd munk stämningsfulla
bilder från Italiens medeltid. I sina senare ro-
maner hämtade S. motiv från sitt eget land un-
der 1800-talet, ss. i ”Het fregatschip Johanna
Maria” (1930; sv. övers. 1937), ”De waterman”
(1933), ”Een Hollandsch drama” (1935), ”De riij-
ke man” (1936) och ”De grauwe vogels” (1937).
Schenectady [skine’ktadi], stad i staten New
York, U.S.A., vid Mohawk River och Eriekana-
len, n. v. om Albany; 92,000 inv. I S. har Gene-
ral Electric Co. (se d. o.) sitt säte och sina
största verkstäder (över 20,000 arbetare). Även
tillv. av lokomotiv (American Locomotive Co.).
Schenström, Carl (”F y r t o r n e t”), dansk
filmskådespelare (1881—1942), utbildades till bok-
bindare men uppträdde samtidigt i biroller på
Nörrebro teater i Köpenhamn. Därifrån hämta-
des han av Lau Lauritzen s:r till filmen. Sin
världsberömmelse vann han från 1921 i ett 70-
tal ”Fyrtornet och Släpvagnen”-filmer tills, m.
Harald Madsen.
Scherchen [Ja’rkon], Her man n, tysk di-
rigent (f. 1891). S. började sin musikerbana som
altviolinist, anställdes 1914 som dirigent i Riga
och har sedan efter i:a världskriget gjort sig
bemärkt som en av Tysklands mest framstående
orkesterledare och särskilt framträtt som tolk
för samtida musik. S. har utgivit en mycket
uppskattad ”Lerbuch des Dirigierens (1929).
Scherer, Wilhelm, tysk germanist (1841—
86), prof, i Wien 1868, i Strasburg 1872, i Ber-
lin 1877. S:s viktigaste verk äro ”Deutsche Stu-
dien” (3 bd, 1870—78), ”Geschichte der deutschen
Dichtung im 11. und 12. Jahrhundert” (1875),
”Zur Geschichte der deutschen Sprache” (1868),
monogr. över Jacob Grimm (1865) och K. Mül-
lenhoff (1896) samt ”Geschichte der deutschen Li-
teratur” (1883), hans förnämsta verk. — S. var
epokbildande i den tyska litteraturhistoriska forsk-
ningen, och hans skola behärskade den akademiska
undervisningen långt in på 1900-talet. S. var ute-
slutande filolog, hans metod var språkvetenskap-
lig och språkhistorisk, han behandlade modern lit-
teratur på samma sätt, som den klassiska filolo-
gien behandlat sitt material, men försummade icke
att ställa verken i relation till det upplevda.
Scherfig, Hans, dansk författare och må-
lare (f. 1905). Han utställde f. f. g. på Kunstner-
nes efteraarsudstilling 1928; som målare är han
närmast naivist. S. är sedan 1945 medarbetare
i den kommunistiska tidn. Land og Folk. S:s
marxistiska inställning har återverkat på hans
författarskap. Han utgav först två barnböcker
och har sedan publicerat, bl. a. fyra starkt sa-
tiriska romaner, ”Den döde mand” (1937), ”Den
forsvundne fuldmæktig” (1938; sv. övers. 1945),
”Det forsömte foraar” (1940; sv. övers. ”Minns
du den lyckliga tiden”, 1941) och ”Idealister” (tr.
på sv. 1944, utg. i Danmark 1945).
Scherif (arab, scharif), ”hög”, ”upphöjd”,
”ädel”, ”ättling av Muhammed”, titel, som nytt-
jas särskilt om dynastien i Marocko, som besteg
tronen 1550 och uppges härstamma från profeten.
Schering, Arnold, tysk musikhistoriker
(1877—1941), prof, i Leipzig 1915, i Halle 1920,
i Berlin 1928, president för tyska sällskapet för
musikvetenskap 1933. I ett flertal arbeten har
han behandlat äldre och nyare musik.
Schering, Emil, tysk skriftställare (1873—
1951), känd framför allt för sina övers, av
August Strindbergs arbeten.
Scherl, August, tysk förläggare (1849—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
