Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Schönherr, Karl - Schönlein, Johann Lucas - Schönthan, Franz von - Schöyen, Carl - Sciacca - Scialoja, Vittorio - Schientia - Scilicet - Scilla - Scillyöarna - Scintillation - Scipio, familj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
905
Schönlein—Scipio
906
Schönbrunn.
—1943), läkare. Han skrev karakteristiska dikter
och berättelser från sin hembygd, Tyrolen, men
är framför allt känd som dramatiker, genom
”Erde” (1907), ”Glaube und Heimat” (1910;
uppf. i Sthlm 1911), ”Der Weibsteufel” (1915;
Sthlm 1916) m. fl. Med mästerlig scenisk teknik
förenar S. stor kraft i framställningen.
Schönlein [-lain], Johann Lucas, tysk
läkare (1793—1864). Han var 1824—33 ord. prof,
i invärtes medicin i Würzburg, kallades 1833 till
prof, i Zürich och var 1839—59 prof, i Berlin. S.
bekämpade den inom medicinen förr rådande
naturfilosofiska riktningen och sökte ersätta den
med en exakt, på fysik och kemi grundad forsk-
ning. Han blev även banbrytare för den nutida
kliniken.
Schönthan [-tän], Franz von, österrikisk
dramatiker (1849—1913), skrev oförargliga, yt-
terst populära lustspel, av vilka ”Krig i fred”
(1880), ”Våra fruar” (1881), skrivna i samarbete
med G. Moser, ”Roderick Heller” (1883) och
”Sabinskornas bortröfvande” (1885), skrivna tills,
m. brodern Paul von S. (1853—1905), m. fl.
ofta uppförts i Sverige.
Schöyen [skoi’-], Carl, norsk författare
(1877—1951). Hans begåvning kom först till sin
rätt, sedan han började utnyttja den ingående
kunskap om fiskare, finnar (”kvener”) och lap-
par i Nordnorge, som han skaffat sig under
vandringar och färder däruppe. Han utgav bl. a.
”Nord i Værene” (1915; sv. övers. ”Ett vikinga-
folk”, 1935), ”Tre stammers möte” (1918), ”1
Sameland” (1924), ”Juoigem. Samelandsdikte”
(1925), där han återdiktade lapsk poesi, samt
”Fuglefjell” (1929; sv. övers. ”De tusen par
vingar från Nordnorges fågelberg”, 1933; i ur-
val, ”När fåglarna komma”, 1934) och ”örnen
fra Nupflåget” (1932; sv. övers. 1934), där han
gav intensiva bilder ur nordnorskt djurliv.
Sciacca [/a’ka], gammal hamnstad på Sici-
liens s. v. kust; c:a 18,000 inv. Under forntiden
lågo här Thermae Selinuntinae; f. n. finnes ett
litet svavelbad.
Scialoja [/alå’ja], V i 11 o r i o, italiensk rätts-
lärd, politiker (1856—1933), advokat, prof, i ro-
mersk rätt i Camerino 1879, i Siena 1881, i Rom
1884—1931. Senator sedan 1904, var S. justitie-
minister under Sonnino 1909—10, minister utan
portfölj under Boselli 1917, utrikesminister under
Nitti och delegerad vid fredskonferensen i Paris
1919—20. S. sympatiserade tidigt med fascismen
och användes 1921—31 i stor utsträckning av
Mussolini för viktiga utrikespolitiska värv.
Scie’ntia, lat., vetenskap.
Scilicet, lat., nämligen, underförstått; förkor-
tat s c. el. s c i 1.
Scilla [/i’ el. ski’-], bot., se Blåstjärna.
Scillyöarna [si’li-], eng. Scilly Isles, engelsk
ögrupp 40 km v. om Land’s End i Cornwall; 16
km2, c:a 1,600 inv., av vilka 2/3 bo på S:t Mary’s
(7 km2), ögruppen består av ett 40-tal öar, av
vilka endast de 5 största äro bebodda. De upp-
byggas av granit och äro nästan ständigt omgivna
av svåra bränningar; 2 stora fyrar, Bishop Rock
och Round Island, den senare även radiofyr. Hu-
vudnäringar äro odling av blommor och tidiga
grönsaker samt makrillfiske. Huvudort är Hugh
Town på S:t Mary’s; ångbåtsförbindelse med
Penzance i Cornwall. Ögruppen har befästningar.
Scintillatiön [/in-] (av lat. scinti’lla, gnista),
gnistrande, blixtrande, tindrande. 1) (Fys.) När
korpuskularstrålning (kanalstrålar, a-strålar) träf-
far en fluorescerande skärm (sidotblände), upp-
står ett ljusfenomen, som, när det betraktas ge-
nom en lupp, visar sig bestå av ett antal spridda
ljusblixtar, scintillationer.
2) (Astron.) Tindrande i fixstjärnornas ljus,
som följes av snabba färgväxlingar. Anledningen
till s. är de ständiga förändringarna i luftens tät-
het, vilka orsaka, att ögat träffas av ljusstrålar,
som gått olika vägar. Den till följd härav upp-
komna interferensen förklarar färgvariationerna.
— Scintillomèter kallas en apparat, upp-
funnen av belgaren Montigny, för studium av s.
Scipio [ski’piå], fomromersk familj, gren av
Corneliernas patriciska ätt. De mest bekanta
Scipionerna äro följ.: 1) Publius Cor-
nelius S., led som konsul 218 f. Kr. nederlag
mot Hannibal i Polandskapet (Ticinus och Trebia)
och kämpade sedan i Spanien. Efter avsevärda
framgångar stupade han där 211. — 2) Pub-
lius Cornelius S. Africanus (maior;
f. 235 f. Kr.), den föreg:s son, övertog efter fa-
derns död som prokonsul befälet i Spanien, där
han ådagalade stor politisk och militärisk duglig-
het. Han erövrade Carthago nova (Cartagena) och
vann de spanska stammarna för romarna. Han
var konsul 205, avslutade kriget genom segern
över Hannibal vid Zama, var censor 199, åter
konsul 194 och avgick 190 jämte sin broder kon-
suln L u c i u s S. till Mindre Asien för ledningen
av kriget mot Antiochos den store. Sedan fred
slutits med Antiochos, beskylldes han för att ha
mutats av konungen och för försnillningar, men
efter hans högdragna appell till den allmänna
meningen kom ingen anklagelse till stånd. Efter
att ha dragit sig tillbaka till en villa i Liternum
i Kampanien avled han där 183. S. Africanus’
gedigna fältherregåvor o. a. lysande egenskaper
gjorde honom till den främste av samtida romare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
