Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjölejon el. hårsälar - Sjömalm - Sjöman (sjöfolk) - Sjömana - Sjömansbiff - Sjömansgarn el. lårding - Sjömanshem - Sjömanshus - Sjömanskap - Sjömansknop, råbandsknop - Sjömanskåren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
289
S j ömalm—S j ömanskåren
290
Sjölejon.
Stilla havet
från
Berings-sund till
Falk-landsöarna.
Bland viktigare
arter må
nämnas S t e 11 e r s
sjölejon, O.
(Eumetopias)
jubatus, den
största av alla,
med en
kropps-längd hos
hannen av 4 m och
en omkrets av
3 m. Den
finnes i n. delen
av Stilla havet.
Närstående är
det
kaliforniska s., O.
(Eumetopias) cali-fornianus. I
s. delen av
Stilla havet finnes m a n s ä 1 e n, O.
by-ronia.
Sjömalm, på sjöbottnen på ringa djup bildade
avsättningar av oren limonit (järnoxidhydrat) i
korn och klumpar. Alltefter dessas form har s.
växlande benämning (pärl-, penning-, bön- och
skraggmalm o. s. v.). I Sverige (särskilt
Småland, n. Svealand och Norrland) och Finland äro
s. vanliga. Järnet härstammar, liksom i fråga
om myrmalmerna, från de lösa jordlagren och
berggrunden, varur det löses av grundvattnet. Där
detta senare kväller fram som
undervattenskäl-lor nere på sjöbottnen, fälles järnet åter ut,
varvid s. bildas. I äldre tider spelade s. en ej
obetydlig roll som järnmalm. Smältning av s.
förekommer numera ej sedan början av
1930-talet. Vid Huseby togs 1951 upp 14 ton, vilka
försåldes såsom reningsmedel till gasverk. Vid
Äminne upptogs sjömalm (3,000 ton) sista gången
1933 ur sjön Vidöstern. — Litt: J. Nihlén,
”Studier rörande äldre svensk järntillverkning”
(1932).
Sjöman (plur. sjöfolk), person, som ägnar
sig åt sjölivet som yrke.
Sjömana, ombord utföra arbeten med
tågvirke, ss. splitsa, lägga platting, vevla och tagla.
— Subst.: S j ö m a n i n g.
Sjömansbiff, se Biff.
Sjömansgarn el. 1 å r d i n g spinnes av 2—5
kabelgarn (2—5-strängat), ombord ofta av
gammalt uppslaget tågvirke, och begagnas till
klädsel, najning m. m.
Sjömanshem, hotell el. pensionat, där aktivt
sjöfolk under vistelse i land i väntan på
anställning, vid semester o. dyl. kunna mot billig avgift
få kost och logi. I Sverige finnas 10 s., det
största i Göteborg (invigt 1943) med plats för 190
gäster. I Malmö invigdes 1954 ett nytt s.,
”Sjö-fartshotellet”, med plats för 117 gäster. Även i
några utländska hamnar med livlig frekvens av
svenska fartyg finnas svenska s., ss. i Narvik,
NF XIX — 10
Buenos Aires och New York. Skandinaviska s.
finnas dessutom i en del hamnar, ss. i
Antwer-pen, Rouen och Hamburg. S. ha i stor
utsträckning tillkommit genom donationer, och
verksamheten har grundats på privata bidrag. Numera
understödes verksamheten av staten. Med s. äro
förbundna läs-, skriv- och sällskapsrum, och
sådana finnas i många svenska hamnar även utan
direkt samband med s.
Sjömanshus, svensk statsinstitution med
ändamål att inom för varje s. angivet distrikt föra
förteckning över sjömän i handelssjöfart samt
anteckningar ang. deras tjänstgöring och
värn-pliktsförhållanden; att verkställa på- och
avmönstring av sjöfolk å handelsfartyg; att, i den
ordning gällande värnpliktsförfattningar
föreskriva, biträda vid de värnpliktiges
inskrivning och redovisning; att förvalta till s.
hörande kassor och fonder jämte inflytande
avgifter och övriga medel samt att ägna eftersyn
åt sjömännen och bereda understöd åt såväl
sjömän som änkor och barn efter sjömän. Den
allmänna uppsikten över s. utövas av
Kommerskollegium, och varje s. förvaltas av en direktion,
bestående av 5 medl. Därjämte skall finnas 1
ombudsman, vilken är föredragande hos
direktionen och tillsättes av Kommerskollegium. Svensk
undersåte, vilken idkar sjöfart som yrke, bör
vara inskriven vid s. och måste så vara, om
på-mönstring sökes t. ex. å fartyg i utrikes fart el.
passagerarfartyg i inrikes fart. S. utdelar
understöd till änka efter sjöman, som under minst 20
år varit inskriven vid s., och må även bevilja
tillfälligt understöd till behövande sjömän, deras
änkor och bam. S:s inkomster utgöras dels av ränta
å fonderade medel (sjömanshuskassan), dels av
tonavgifter från fartyg, som avgå från Sverige
till utrikes ort, dels av årl. beviljade statsmedel,
dels slutl. av vissa bötes- och vitesmedel.
Tidigare funnos s. i varje stapelstad. Genom
omorganisation av s. 1939 begränsades antalet och
utgör nu 30. Utredning rörande s:s verksamhet
pågår.
Sjömanskap, kännedom om fartygs tackling
och manöver. Även dets. som (korrekt)
uppträdande till sjöss.
Sjömansknop, råbandsknop, se Knop
och Knut.
Sjömanskåren, örlogsflottans manskap.
Bemanningen till Flottans fartyg, båtsmännen,
uttogs under 1500-talet genom förhyrning för
helt år el. för visst sjötåg och genom
utskrivning. Under Gustav II Adolfs tid sattes
utskrivningen i system (ständiga båtsmanshållet, se
In-delningskompani), och systemet bestod till
1800-talets slut. Vid sidan av båtsmansinst. antogos
skeppspojkar och värvades sjöfolk,
kof-ferdikarlar. 1824 skapades en värvad
matro s k å r, vilken alltmer utvecklades för att
vid båtsmanshållets vakansställning 1878 helt
ersätta den gamla inst. — S. är fördelad på
Karlskrona, Stockholms och Göteborgs
örlogs-stationer, vilkas chefer samtidigt äro k å r c h
e-f e r. S. indelas i 4 yrkesavd., i sin tur indelade i
yrkesgrenar enl. följ.: däcksavdelning, be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
