Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skellefteå - Skellefteå distrikt - Skellefteå landskommun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
345
Skellefteå distrikt—Skellefteå landskommun
346
höll stadsprivilegier först 1845 och
stapelstads-rättigheter 1892. I början utvecklade sig S.
ganska långsamt men har, särsk. sedan
Bolidengru-van (jfr Skelleftefältet) började exploateras,
under de senaste årtiondena gått hastigt framåt.
1860 hade S. 347 inv., 1880 877, 1900 1,279, 1920
2,983 men 1930 5,203 och 1940 10,257 inv. 1912
fick S. förbindelse med landets övriga
järnvägsnät genom statsbanelinjen Bastuträsk—Skellefteå
—Skelleftehamn. Från S. utgå ett stort antal
busslinjer. — Den äldre delen av staden har en
regelbunden rektangulär stadsplan och har
fortfarande karaktär av typisk norrländsk trästad.
Kyrkan är uppförd efter ritningar av K.
Norden-skjöld och G. Falk samt invigdes 1927. Tidigare
fanns endast en enkel kyrksal från 1873
(landskommunens mycket rymliga kyrka i Storgatans
v. fond ligger omedelbart v. om staden). I
Skel-leftehamn finns även en kyrka, S:t örjans kyrka
(arkitekt J. Åkerlund), invigd 1935. I s. v.
ligger vid älven lärov. och strax intill ett
hembygds-museum (tillhörande Västerbottens norra
forn-minnesfören.), vars huvudbyggnad utgöres av ett
militärboställe från början av 1700-talet, Nyborg,
som står kvar på sin ursprungliga plats intill
den forna, invid landskommunens kyrka och
kyrkstad belägna marknadsplatsen samt Skellefteå
kompanis gamla mötes- och exercisfält. Sedan de
stora smältverksanläggningarna på Rönnskär
påbörjades 1928, har byggnadsverksamheten i de
yttre stadsdelarna varit betydande.
En av orsakerna till att Bolidens gruv-ab:s
smältverk förlädes till Rönnskär var den, att
där omedelbart intill fanns en hamn för
djupgående fartyg, Skelleftehamn, vars anläggning
påbörjades i samband med framdragandet av
järnvägen från Bastuträsk. S:s hamnområde
består av fyra enheter: Skelleftehamn med 390 m
kaj vid 3,5—7,5 m djup, Ursviken med 192 m
kaj vid 4 m djup, Rönnskär med 368 m kaj vid
6—8 m djup och örviken (i Bureå sn) med 632
m kaj vid 1,7 —7,1 m djup. 1953 ankommo och
avgingo fartyg om tills. 908,314 nettoton. I S:s
hamnar lastas nästan uteslutande malmer och
trävaror. 1952 funnos c:a 60 industriella
anläggningar med sammanlagt c:a 3,500 arb. och en
förvaltningspersonal på c:a 840. De största
industrierna äro Bolidens gruv-ab:s smältverk på
Rönnskär (1,500 arb. 1952) och ab. Scharins
söners träsliperi, sågverk och wallboardfabrik i
Klemensnäs (595 arb.). Vidare märkas
metall-varu- och mekaniska industrier (i egentliga
staden), kalkbruk i Bergsbyn, mekanisk verkstad
(i Ursviken) samt parkettfabrik och
siporex-fabrik (i Skelleftehamn). S. äger kraftverk vid
Finnfors, Selforsen, Krångfors och Granforsen
med en sammanlagd kapacitet av 80,000 kW. —
S. har högre allm. lärov., tekniskt gymnasium
och museum (se ovan), länslasarett och
epidemisjukhus samt två dagliga tidn., Norra
Västerbotten och Nordsvenska Dagbladet. S. bildar ett
pastorat i Västerbottens n. kontrakt, Luleå stift.
— Litt.: K. Fahlgren, ”S. stads historia” (1945).
Skellefteå distrikt, adress Skellefteå, del av
Domänverkets lokalförvaltning med en överjäg-
Kyrkan i Skellefteå.
mästare som chef, omfattar Hortlax samt delar
av Arjeplogs, Arvidsjaurs och Piteå socknar inom
Norrbottens län samt Malå, Norsjö, Jörns,
Byske, Bygdeå, Nysätra och Lövångers socknar
jämte del av Sorsele inom Västerbottens län. Till
distriktet höra Arjeplogs, N. Arvidsjaurs, S.
Arvidsjaurs, Malå, Piteå, Jörns, Norsjö och
Burträsks revir.
Skellefteå landskommun, i Skellefteå tingslag
i Västerbotten, är belägen kring Skellefte och
Kåge älvar och omfattar 1,338,39 km2, samt är
med sina 20,676 inv. (1954) Sveriges näst efter
Gällivare och Huddinge folkrikaste landskommun.
Sedan 1933 är den delad i två församlingar,
Skellefteå landsförsamling (1,025,02
km2, med 16,345 inv.) och Kågedalen (313,37
km2, med 4,331 inv.), omfattande trakten kring
Kåge älv, av vilka var och en bildar ett pastorat
i Västerbottens n. kontrakt av Luleå stift. S.
ligger inom Skelleftefältet och sträcker sig från
kusten c:a 50 km in i landet kring de båda
älvdalarna, som närmast mynningsområdena äro
tätt bebyggda liksom trakterna kring de många
små sjöarna här; det inre uppfylles däremot av
vidsträckta skogs- och myrmarker. 15,469 har
åker. 1949—52 skedde omfattande
gränsregleringar gentemot såväl staden som Byske,
Burträsk och Bureå, varvid bl. a. med Skellefteå stad
inkorporerades det 1937—51 existerande
munici-palsamhället Skelleftestrand (18,90 km2,
med 4,951 inv. 3Vi2 1951). Bland kommunens
många tätorter märkas främst gruvsamhället
Boliden samt municipalsamhällena Kåge och Sun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
