Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skillingaryd - Skillinge - Skillingmark - Skillingtryck - Skillnad, till säng och säte - Skilondz, Andrejeva - Skilsmässa, äktenskapsskillnad - Skiltvakt - Skilvingarna - Skimmel, skymmel - Skinberga - Skineffekt - Skinfaxe - Skingringsförbud - Skinkmärr - Skinksläktet - Skinktåget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
371 Skillinge—Skinktåget 372
dustrier. I köpingen, som ingår i Tofteryds förs.,
uppfördes ett kapell 1941. S. var 1777—1913
mötes- och lägerplats för Jönköpings reg. 1897
an-lades ett art.-skjutfält med tillhörande
etablissemang.
Skillinge, municipalsamhälle (sedan 1889) och
fiskläge i ö. Hoby sn i Skåne, på kusten 10
km s. s. v. om Simrishamn; o,84 km2, 744 inv.
(1954). Hamnen har 360 m kaj vid 3,9—2,4 m
djup..
Skillingmark, sn i Värmlands län, Nordmarks
hd, vid norska gränsen, kring de av Köla älv
genomflutna sjöarna Askesjön och Björklången;
129,29 km2, 916 inv. (1954). Skogs- och
bergsbygd (i Fågelåsen 322 m ö. h.) med bebyggda
dalar. 537 har åker. I S. ligga Sundhagsfors och
Skillingsfors. Kyrkan av trä härstammar från
medeltiden. Ingår i Köla, Järnskogs och S:s
pastorat i Karlstads stift, Jösse kontrakt. Tillhör
storkommunen Järnskog.
Skillingtryck, populär benämning på
folkupplagor av sagor, visor o. dyl., ”tryckta i år”, vilka
länge utgjort en omtyckt folkläsning.
Skillnad, jur. S. till säng och säte
kunde enl. 1734 års lag utverkas hos domstol vid
”hat och bitterhet” i äktenskap, sedan makarna
varnats av präst och dömts till böter utan att
rättelse skett. I 1700-talets lagspråk användes
samma beteckning även för faktisk särlevnad
makar emellan. Den moderna motsvarigheten till
s. är hemskillnad.
Skilondz [skilå’nts], Adelaide Andrejeva,
rysk-svensk operasångerska, sopran (f. 1882 27/i).
Född i Petersburg och utbildad vid
konservato-riet där, var S. 1910—14 anställd vid hovoperan
i Berlin. 1915 bosatte hon sig i Sverige och var
1916—20 engagerad vid Kungl. teatern, där hon
även senare uppträtt, sista gången 1925, och
vunnit betydande framgångar som högt förtjänt
koloratursångerska. Hon har senare varit
verksam i Stockholm som uppskattad sångpedagog.
Skilsmässa, den äldre termen för
äktenskapsskillnad. Äldre svensk rätt medgav i
likhet med den germanska rätten i allm. s. under
ganska enkla former: uppsägning av äktenskapet
inför vittnen el. på tinget. I barnlöst äktenskap
kunde mannen utan vidare förskjuta hustrun.
Under inflytande av kyrklig rätt infördes under
medeltiden bestämmelser, som försvårade
erhållande av s., och mot medeltidens slut medgavs
endast hävande av sammanlevnaden och icke s.,
som gav makarna rätt att träda i annat gifte,
så länge båda levde. Dessa stränga bestämmelser
kringgingos i praxis genom ökad tillämpning av
reglerna om återgång av äktenskap.
I och med reformationen infördes i svensk rätt
(kyrkoordning och kyrkolag) regler, som
möjliggjorde verklig s. vid hor och förlöpande. Den
skyldige maken ägde dock ej ingå nytt äktenskap.
S. beviljades av domkapitel, sedan domstol
rannsakat och fastställt civila och kriminella påföljder.
1734 års lag stod i huvudsak på samma
ståndpunkt som kyrkolagen men medgav hustrun s.
även för det fall, att mannen rest ”utom riket
för sin kallelses skull i krig, kiöpenskap el. annat
nödigt ärende” och förblivit borta längre tid.
Kom mannen tillbaka, kunde han få ”träda till
sin hustru”, varvid ev. senare äktenskap
upplöstes. Konungen kunde även på andra grunder
medgiva s. Närmare regler härom gåvos i k. f.
1810, vilken medgav s., då ena maken dömts för
vissa brott el. var hemfallen åt dryckenskap samt
vid söndring i äktenskapet, sedan domstol dömt
till skillnad till säng och säte. Enl. samma k. f.,
vars regler ytterligare utvecklades i en k. f. 1860,
kunde domstol döma till s., då ena maken ådömts
livstidsstraff, stämplat mot den andres liv el.
förklarats obotligt sinnessjuk. — Ang. nu
gällande rätt se Äktenskapsskillnad. — Den
romerska rätten medgav s. genom avtal mellan
makarna (divortium) el. genom uppsägning från
ena makens sida. Under inflytande av den
romersk-katolska kyrkan, som i vigseln såg ett
sakrament och därför icke medgav s. med rätt
för makarna att träda i nytt gifte, blev s. i
de flesta länder en rent kyrklig angelägenhet.
Flertalet katolska länder stå fortfarande i
huvudsak kvar på denna ståndpunkt.
Skiltvakt, förr benämning på (vakt) post.
Skilvingarna [Ji’l-], enl. Beowulfkvädet en
svensk kungaätt på 500-talet e. Kr., till vilken
kungarna Ongentheow, Ohtere och Eadgils
hörde. Dessa motsvaras i de isländska källorna av
Egil, Ottar och Adils, vilka räknas till
Ynglinga-ätten.
Skimmel, s k y m m e 1, häst, som har vit
bottenfärg med rikligt inströdda hår av mörk färg.
Man skiljer mellan fux-, brun-, svart- och
grå-skimmel alltefter det mörka inslagets färg. —
S. kan även beteckna dets. som stickelhårig häst.
Skinberga, se Skönberga.
Skineffekt [ski’n-], den elektriska
strömmens förträngning till ledarens yta vid
hög-frekvensström.
Skinfaxe, nord, myt., den häst, med vilken
Dag rider över himlavalvet.
Skingringsförbud, jur., förbud för ägare el.
innehavare av fast el. lös egendom att sälja el.
bortföra egendomen. S. kan av överexekutor
meddelas på ansökan av borgenär el. den, som
påstår sig ha bättre rätt till visst gods. Egendomen
kvarbliver i innehavarens vård och nyttjande,
men får ej, vid straffansvar, bortföras el. säljas.
S. upphör, därest pant el. borgen ställes el. om
sökanden icke inom 30 dagar anhängiggör talan
om sin rätt. S. kan även av polismyndighet el.
domstol meddelas betr, föremål, som kan
antagas ha betydelse för utredning om brott.
Skinkmärr, ombildning av äldre skintmärr, av
ty. Schindmähre, mager, utsvulten häst
(häst)-krake.
Skinksläktet, Sci’ncus, tillhör fam. grävödlor.
Kroppen är jämntjock med korta ben och kort
svans. Fjällen äro små och glatta. Mest bekant
är s k i n k e n, S. officinalis, från n. Afrikas och
v. Asiens ökentrakter, som når en längd av 21
cm. Den livnär sig av insekter. I Sahara ätes
dess kött.
Skinktåget, se Korvtåget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
