Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skogshögskolan - Skogsindelning - Skogsinstitutet - Skogskyrkogården - Skogslag, skogelag - Skogslagstiftning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
397
Skogsindelning—Skogslagstiftning
398
tens skogsforskningsinst. gemensam, av K. m:t
utsedd styrelse. Stadgar av 24/n 1950. S.
omfattade förr dels en högre kurs, j ägmästarkursen,
dels en lägre kurs, forstmästarkursen, men har
sedan 1938 blott en kurs, motsv. den äldre j
ägmästarkursen. Undervisningen är uppdelad å dels
höst- och vårterminer, alternerande i Stockholm
och på Garpenberg i s. Dalarne, dels
sommarterminer på Garpenberg el. särskilda övningsskogar.
Studierna, som beräknas omfatta 11 terminer,
varav 4 sommarterminer, avslutas med
civiljäg-mästarexamen. Därutöver kan sedan 1940
skogs-vetenskaplig licentiatexamen avläggas.
Lärarpersonalen utgöres av 7 prof, samt ett antal doc.
och speciallärare.
Skogsindelning, det gemensamma namnet för
ett flertal mätningar och beräkningar, som
utmynna i uppgörandet av en hushållningsplan för
en skog. S. börjas ofta, åtm. för större
komplex, med skogens uppdelning i fasta huvudavd.,
s. k. block och skiften, skilda åt antingen
genom naturliga gränser el. genom upphuggna
linjer. Denna rent geografiska indelning har fått
ge namn även åt övriga hithörande arbeten.
Dessa bestå främst i att upprätta en ekonomisk
karta över skogen i täml. stor skala, t. ex. 1:8,ooo
el., i Norrland, ofta 1120,000, varvid den till
skogsbruk dugliga marken dels avskiljes från
impedimenten (vatten, berg, mossar, kärr m. m.),
dels uppdelas i skogsbestånd. Jämsides med
kartläggning upprättas beskrivning över bestånden,
varjämte virkesförrådet taxeras (jfr
Skogstaxe-ring) till sin kubikmassa, stundom också till
trädantal, dimensioner och årlig tillväxt. Genom
dessa förarbeten och däröver upprättade
sammandrag över arealer, virkesförråd,
åldersklassfördelning och tillväxt fås underlag för den
egentliga hushållningsplanen jämte beräkningen
över avverkningens storlek.
Skogsinstitutet, förr högre läroanstalt vid
Djurgårdsbrunnsviken i Stockholm för utbildning
av den förvaltande skogspersonalen i Sverige,
grundlädes av hovjägmästaren I. A. af Ström
och fick stadgar 1828. S. upphörde 1915, då
Skogshögskolan trädde i verksamhet.
Skogskyrkogården, i Stockholm,
begravningsplats med krematorium och begravningskapell i
Enskede förs. Gestaltningen av S:s landskap och
byggnader uppdrogs efter en internationell
tävling 1915 åt arkitekterna Gunnar Asplund och
Sigurd Lewerentz. En stor del av kyrkogården
består av barrskog, i vilken förlagts enkla
gravplatser och två begravningskapell, det romantiskt
graciösa Skogskapellet (1920) av Asplund och
det klassicistiskt stränga Uppståndelsekapellet
(1926) av Lewerentz. I anslutning till en
öppen del av området, omgestaltad till ett landskap
av storslaget allvarlig skönhet, har uppförts det
förnämligt grupperade krematoriet (1938—40) av
Asplund (se bild vid d. o., sp. 911, och bild 4 å
pl. vid Eldbegängelse).
Skogslag, s k o g e 1 a g, äldre term för en
flera byar el. enstaka hemman omfattande
organisation för gemensamt utnyttjande av ett
skogsom
råde som betesmark, ex. av en ekskog för
gödande av svin.
Skogslagstiftning. Redan i de gamla
landskapslagarna funnos bestämmelser rörande
skogarna, varigenom enskild skog skyddades
mot intrång, brukandet av samfälld skog och
upptagande av nybyggen å dylik reglerades och
försök gjordes att inskränka de förödande
skogseldarna. Senare stadganden gå likaledes ut på
att genom restriktiva åtgärder förhindra
missbruk av skogen, värna om de ”bärande träden”
(ek, bok, hassel, vildapel) samt stävja svedj
ningen. Avverkning av ek och bok var länge
kringgärdad med stränga bestämmelser. Å
skattehemman fick bok fritt avverkas först 1792, och
ekens frigivande dröjde ända till 1830. Inom
lappmarkerna och vissa delar av Kopparbergs län
rådde sedan 1866 utsyningstvång, men å övriga
enskilda marker var skogshushållningen fri under
hela senare delen av 1806-talet. Behovet av en
hela riket omfattande skogslag gjorde sig dock
alltmer gällande, och 1903 antogs ”lag om vård av
enskildes skogar”; grundprincipen var, att skog
ej fick på sådant sätt avverkas el. efter
avverkning med marken så förfaras, att återväxten
uppenbarligen äventyrades, då avverkare var skyldig
att sörja för ny återväxt genom kultur.
Kontrollen över lagens efterlevnad uppdrogs åt s. å.
inrättade organ, skogsvårdsstyrelser, vilka ännu
fungera. 1903 antogs även en lag om
skyddssko-gar. 1903 års lag avsåg dock ej hela landet. För
vissa delar gällde särskilda lagar, sålunda för
Öland av 1913, Gotland av 1908, Norr- och
Västerbottens kustland ”dimensionslagen” av 1915,
som förbjöd avverkning av träd under viss
storlek, och för lappmarkerna m. fl. områden
”ut-syningslagen” av 1915, enl. vilka mer el. mindre
strängt utsyningstvång rådde. 1923 antogs
skogsvårdslagen, som ersatte samtliga
ovan nämnda regionala lagar utom
skyddsskogs-lagen och utsyningslagen. Från 1938 inordnades
jämväl skyddsskogarna under skogsvårdslagen.
Huvudprincipen i skogsvårdslagen var, att
skogsmark skulle användas till skogsbörd. Yngre skog
fick avverkas endast genom för beståndens
utveckling ändamålsenlig gallring. I äldre skog fick
avverkning ej utföras på sådant sätt el. efter
avverkningen med marken så förfaras, att
skogens återväxt äventyrades. Avverkning fick ej
heller ske i sådan utsträckning, att fastigheten
för framtiden kom att lida brist på
husbehovs-skog. Därest ej återväxt erhölls genom naturlig
föryngring, skulle skogsodling verkställas. För
skogar, där det på gr. av läge m. m. kunde
befaras, att vid ovarsam avverkning återväxten
skulle omöjliggöras el. densamma bli oskäligt
sen el. underhaltig (svår föryngrade skogar),
gällde strängare bestämmelser, som i vissa fall
medförde fullständigt utsyningstvång. 1923 års
skogslag har upphävts av 1948 års skogsvårdslag,
som trädde i kraft 1949. Denna upptar en stor
del av den äldre lagens bestämmelser, dock med
vissa ändringar och tillägg. Huvudprincipen är,
att skogsmark och skog genom lämpligt
utnyttjande av marken skola skötas så, att
tillfreds
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
