Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skåne - Konsthistoria - Folkkultur - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
503
Skåne
504
vanställda kyrkan i Trelleborg, äldre partier av
Mariakyrkorna i Hälsingborg och Ystad m. fl.
kyrkobyggnader) och nyttjades allmänt under
den senare medeltiden. Förr än i arkitekturen
bryter den mogna gotiken igenom i
träskulpturen (”Ignabergamästaren” vid 1200-talets mitt
och hans efterföljare). Representativ för den
gotiska arkitekturen under nordtysk påverkan är
Petrikyrkan i Malmö (1300-talets förra del).
Mera betydande byggnadsverk i tegel äro det
till stor del bevarade franciskanklostret i Ystad,
korpartierna till kyrkorna i Falsterbo och
Skanör (1400-talets förra hälft), Fru Alstads kyrka
m. fl. Från medeltidens senare del härstamma
många torn vid förut tornlösa kyrkor samt
talrika vapenhus. I borgerliga byggnader
dominerar korsvirket från 1400-talet in på 1700-talet.
Borgerliga sten- och tegelbyggnader från
medeltidens senare del finnas i Malmö, Lund, Ystad
och Åhus. Nordtyskt stilinflytande präglar S:s
sakrala träskulptur fr. o. m. 1300-talets senare
del; enstaka importerade arbeten av hög kvalitet
förekomma (Kristofersbilden i Falsterbo av
mäster Bertram). Ett nederländskt inflytande på
skulpturen spåras vid medeltidens slut. Bevarade
medel tidsmålningar i S:s kyrkor äro dels av
romanskt ursprung, dels gotiska
(”Snårestads-gruppen” från 1300-talets förra del; sengotiska
målningar mycket vanliga, vackrast de stilistiskt
ensamstående vägg- och valvmålningarna i
”Krä-markapellet” i Malmö Petrikyrka kort före
reformationen). — Av medeltida borgar märkas,
utom den ovan nämnda Kärnan i Hälsingborg,
Bollerup (delvis ombyggd på 1500-talet), det
välbevarade Glimmingehus samt rester av äldre
anläggningar i Åhus och Falsterbo. Vid
medeltidens slut efterträdes den kvadratiska el.
rektangulära borgbyggnaden av en sluten, ofta
fyr-längad byggnadsgrupp kring en borggård
(Sva-neholm). Reformationstidevarvets borg- och
kyr-koarkitektur fortsätter i huvudsak medeltida
traditioner (Malmöhus, Skarhults, Torups och
Vitt-skövle slott, Genarps kyrka), till dess att
Kristian IV:s stil inbryter. Dennas huvudmonument
äro Svenstorps slott och Kristianstads kyrka.
Rikast är tidens yppiga dekorativa skulptur
representerad i Malmö S:t Petri kyrka
(altar-uppsats av Statius Otto och Jakob Kremberg,
predikstol och epitafier av Daniel Tommisen) och
i Gårdstånga kyrka (talrika arbeten av Jakob
Kremberg). Viktigare byggnadsminnesmärken
från tiden efter S:s övergång till Sverige äro
åtskilliga herrgårdar från 1700-talet (främst
övedskloster), kyrkan och flera militära och
borgerliga byggnader i Landskrona från samma årh.
samt de borgerliga empirehusen från 1800-talets
början i Malmö och Ystad. Märkligare
företeelser från det senaste årh. äro C. G. Brunius’
tegelstil i flera byggnader i och utanför Lund
samt i de av honom utförda slotts- och
kyrkorestaureringarna och vidare det provinsiellt
betonade måleriet, som bragtes till konstnärlig
mognad av G. Rydberg, i vars spår en skånsk
landskapsmålarskola av talrika konstnärer
utvecklat sig.
Folkkultur. S. har utgjort ett med Danmark
och Baltikum samhörigt kulturområde, som starkt
skilt sig från de svenska landskapen n. därom,
överallt i den skånska allmogekulturen finnas
ex. härpå: den kringbyggda gården, korsvirket,
treskiftesbruket, hjulplogen, stolarna med
halmsits, de stora kistborden, de ritade almanackorna
(i st. f. runstavar), det mjuka brödet,
fjäder-bolstrarna, majsjungningen, fastlagsridningen.
Vissa av dessa företeelser kunna också påträffas
ett gott stycke upp i de v. kustlandskapen.
Varken konstvävnaderna el. silversmyckena ha i
frodig rikedom motsvarigheter på andra håll i
Sverige. Smyckenas formförråd visar, att det
närmast är under 1500-talet, som den skånska
allmogen lagt sig till med den till modedräkten
hörande utstyrseln. Välmaktstiden räcker in på
1600-talet och ger de skånska bönderna tillfälle
att i hög grad vara med sin tid i både bohag
och dräkt. Framför allt är det de
jordbruks-idkande bygderna på slätterna i s., som på detta
sätt följt med sin tid. Skogsbygden i n. skapade
ett helt annat näringsliv, där skogsbruk och
boskapsskötsel med foderfångst ha dominerat.
Befolkningen här har varit fattigare. I vissa fall
påträffar man här en äldre kultur än söderut. I
det brytningsområde mellan slätt- och skogsbygd,
den s. k. risbygden, som går tvärs över S., har
utbildat sig en intressant blandningskultur.
Den stora omkastningen genom S:s erövring
från Danmark kom att sätta djupa spår i den
skånska kulturen. Från att ha varit en gammal
huvudbygd blev S. en gränsprovins, som snart
kom att härjas av krig och tyngas av pålagor.
Välståndet försvann, man fick hålla sig till det
gamla. S. blev ett reliktområde, och dess
allmogekultur har därigenom kommit att uppvisa
likheter med konservativa bygder i övre Sverige,
t. ex. i Dalarne, utan att något direkt
kultursammanhang existerar. I st. f. att kulturnyheterna
i S. tidigare gått söderifrån mot n., kommo de
under 1700-talet den motsatta vägen.
Slättbygderna i s. bli nu starkt efterblivna områden i
förhållande till skogsbygden, och särskilt gäller
detta sydöstra S. samt Torna härad. Så är läget
ända till efter 1800-talets mitt. — Om S:s
folkmål se svenska språket.
Historia. Det medeltida S. var förenat med
det övriga danska riket genom bekväma
sjöförbindelser, medan ett svårtillgängligt skogsbälte
skilde det från Sverige. Skånskt deltagande i de
danska vikingafärderna har satt spår i en mängd
ortnamn i Normandie. Kristendomen trängde
tidigt in i S. genom hamburgsk och angelsaxisk
missionsverksamhet. Redan Adam av Bremen
omtalar, att 300 kyrkor funnos i S. Om det
skånska biskopsstiftets framväxt och dess övergång
(från 1100-talets början) till ärkestift se Lund.
Klosterväsendet främjades särskilt genom
ärkebiskop Eskil. En del av de danska
inbördesstri-derna på noo-talet utspelades i S. S.:s
utveckling kännetecknas dels av bondepartikularismens
nedslående genom ärkebiskop Absalons seger vid
Dysie å 1180, dels av ärkebiskopsdömets
tilltagande inflytande och kamp under 1200-talet mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
