Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sotning - Soto, Ferdinando (Hernando) - Soto Major, Antonio da Cunha de - Sotsvampar - Sotsäng - Sottens - Sottern - Sottie el. sotie - Sottis - Sotto - Sottunga - SOU - Sou (mynt) - Soubise, släkt - Soufflot, Jacques Germain - Soulouque - Soult, Nicolas Jean, de Dalmatie - Sousa, John Philip - Sous-chef - Sousse, Susa - Southall - Southampton (England)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
723 Sotning—Southampton 724
Sotning, rengöring av rökkanaler, sker i
bostadshusens vanliga, trånga murade rökpipor i
regel med hj älp av s. k. s o t a r k u 1 a, en vid
en lina fäst järnkula, samt en vid denna fastsatt
riskvast. Större, ”stigbara” rökkanaler befrias
från sot med hjälp av sotarskrapa och
borste. Ångpannetuber rensas med tubrensare av
ståltråd el. elastiska stålband och tubborstar.
Soto [så’tå], Ferdinand o (Hernando),
spansk sjöfarare (omkr. 1496—1552). Han
deltog i expeditioner till Sydamerika 1519, 1528 och
1532 samt tog verksam del i inkarikets erövring.
1538 avseglade S. till Amerika för att söka guld.
1538—42 genomströvade S:s expedition s. ö.
delen av Nordamerika, varvid han nådde Mississippi
(1541) men dog på återvägen utför floden.
Soto Major [så’to majå’r], Antonio da
C un ha, vicomte de, portugisisk diplomat (1812
—94), från 1856 till sin död minister resident i
Stockholm (från 1870 med titeln envoyé), ett
älskvärt original, med sin exotiska typ och
sirliga elegans under årtionden en av huvudstadens
mest kända figurer.
Sotsvampar, se Sot och Ustilaginéer.
Sotsäng (jfr Sotdöd), dödsbädd.
Sottens [såtä’], ort 15 km n. ö. om
Lausan-ne; rundradiostation för franska Schweiz.
Sottern, sjö i ö. Närke, 20 km ö. om
Hallsberg, genomf luten av Nyköpingsån; 72 m ö. h.;
29 km2.
Sottie [såti’] el. s 01 i e, fr., narrspel, en art
komiskt medeltidsdrama, som leder sitt ursprung
från narrfesten (la fète des fous) och på
1400-talet utbildades till en självständig diktart. S.
utgör en mellanform mellan moraliteten och
farsen. Liksom den förra har s. ett övervägande
allegoriskt innehåll; från den senare skiljer den
sig genom att alla uppträdande äro narrar (sots)
och kostymerade som sådana. Handlingen
utspelas i narrarnas värld, men allt, som säges el.
försiggår, kan tolkas som satir på
samhällsförhållandena över huvud. S. blomstrade under
Ludvig XII. Den utdog under Henrik IV.
Sottis [såti’s] (fr. sottise), dumhet; dumt
yttrande.
Sotto [så’tå], it., mus., under; anvisning, att
ena handen skall spela under den andra. — S.
voce [vå’t/e], med dämpad röst.
Sottunga [så’-], skärgårdskommun i ö. delen
av Åland, Finland; 25 km2, c:a 300 inv.,
svenskspråkiga.
SOU, förk. för Statens offentliga utredningar.
Sou [so], franskt mynt, präglades från
mero-vingernas tid i guld och omkr. slutet av 11
ootalet i silver samt blev från 1300-talet = V20
livre. På 1700-talet präglades s. i koppar. När
livren 1795 utbyttes mot francen, kom 1 s. att
motsvara V20 franc = 5 centimes.
Soubise [sobi’z], gammal fransk adelssläkt,
vars besittningar 1557 genom gifte övergingo
till huset Rohan. Charles de Ro han, prins
av S. (1715—87), marskalk av Frankrike, var
gunstling hos madame de Pompadour (sedan även
hos madame du Barry), blev kårbefälhavare i
sjuåriga kriget. Slagen vid Rossbach 1757,
bibe
höll han dock sitt befäl, blev krigsminister men
avgick 1763.
Soufflot [soflå’], Jacques Germain,
fransk arkitekt (1713—80). Han verkade en tid
i Lyon, där han bl. a. utförde teatern (1754).
Han flyttade 1749 till Paris, där han blev
generalintendent över byggnaderna. Hans förnämsta
verk där är kyrkan S :te-Geneviève, ett av den
nyklassiska arkitekturens första och ståtligaste
arbeten, under revolutionen förvandlad till
Pan-théon. Ett annat verk av S. i Paris är École de
droit vid Panthéonplatsen.
Soulouque [solo’k], se Faustin.
Soult [solt], Nicolas Jean, hertig de
D a 1 m a t i e, fransk marskalk (1769—1851).
Han utmärkte sig i fälttågen 1792—93, blev 1794
brigadgeneral samt 1804 marskalk. 1 fälttåget
1805 kommenderade han 4:e armékåren och
avgjorde slaget vid Austerlitz. 1807 blev S. hertig.
Han segrade 1808 vid Burgos, 1809 vid Oporto
och stred under flera år under växlande
framgång mot Wellington i Spanien och Portugal. S.
hemkalla des 1813 men försvarade senare s. å.
Frankrikes sydgräns mot Wellington. Efter
Na-poleons fall 1814 slöt sig S. till Ludvig XVIII,
var restaurationens krigsminister 1814—15,
övergick under de ”hundra dagarna” till Napoleon,
var generalstabschef i slaget vid Waterloo 1815
och flydde efter Paris’ fall. Från landsflykten i
Düsseldorf återkom S. 1819, blev ånyo marskalk
1820, pär 1827 och var krigsminister 1830—34
och 1840—44, utrikesminister 1839—40 samt
ministerpresident (mera nominellt) 1840—47. Han
var den militärt mest framstående av Napoleons
marskalkar. Ty. monogr. av K. Bleibtreu (1902),
fransk av J. B. Dumas (1907).
Sousa [sö’za], John Philip, amerikansk
tonsättare (1854—1932). Han skrev populära
danser och marscher, bl. a. ”Stars and stripes
for ever”, samt operetter. S:s självbiografi,
”Marching along”, utkom 1928.
Sous-chef [fr. utt. so-Jä’f, sv. sö’/éf], andre
chef, avdelningschef.
Sousse [so’s], Susa, stad i Tunisien, vid
Hammametbukten av Medelhavet; c:a 36,500 inv.
(1946), därav 8,300 européer. God hamn; stor
export av olivolja och råfosfat.
Southall [sau’bål], stad i Middlesex, s. ö.
England, v. förort till London; c:a 60,000 inv.
Maskin- och kemisk industri.
Southampton [såubä’m(p)tan], 1) Grevskap i
England, se Hampshire.
2) Stad (county borough) i Hampshire i
England, på en halvö mellan floderna Itchen och
Test vid utloppet i Southampton Water, mitt
emot ön Wight; 178,326 inv. (1951). S. har
utvecklats till Brittiska öarnas 3:e hamnstad,
överträffad endast av London och Liverpool. Särsk.
betydande är S. som post- och passagerarhamn.
Det är utgångspunkt för ett flertal transoceana
linjer, och över Vs av samtliga in- och utresande
gå över S. Det är också säte för de flesta av
de större engelska rederierna. Southampton
Water bildar en utmärkt redd, och S:s dockor äro
bland världens största, den ena för fartyg på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
