Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spiraea, Spirea - Spiral - Spiralnebulosa - Spiranter - Spirdingsee - Spirea - Spiresläktet - Spiritism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
821
Spiral—Spiritism
822
Arkitnedes’ spiral.
Kärrspira.
ter, föras numera till släktet Filipendula (se bild
vid d. o.).
Spiral, i matematiken benämning på ett slags
kroklinjer, som beskriva ett oändligt antal
vindlingar omkring en fast
punkt, den s. k. polen.
Den enklaste s.
(”Arkime-des’ s.”) uppstår, då en
punkt förflyttar sig med
likformig hastighet på
en rät linje, samtidigt
som denna linje vrider
sig med likformig
hastighet omkring en av sina
punkter.
Spirälnebulösa, en form av extragalaktiska
nebulosor, visande spiralformig struktur.
Spira’nter, språkv., se Frikativa ljud.
Spirdingsee [JpiTdigzè], se Masuren.
Spiréa, bot., se Spiraea.
Spiresläktet, Pediculäris, hör till fam.
Scro-phulariaceae, omkr. 250 arter, de flesta i
bergstrakter i Gamla världens tempererade och kalla
bälten. De äro två- el.
fleråriga, örtartade halvparasiter
med parflikade el. parbladiga
blad och i ax el. klase samlade
röda el. gula blommor med
tvåläppig krona och tvåväldiga
ståndare. Fodret är uppblåst.
I Sverige finnas 8 arter,
företrädesvis i fjälltrakterna.
Allmännast är kärrspiran, P.
palustris, med röda blommor.
Störst är Kung Karls
spira, P. sceptrum
caroli-num. Den blir ända till 8 dm
hög, med stora blommor och
gul, rödfläckig krona, och växer ganska allmänt
i Norrland.
Spiritfsm (eng. spiritualism, av lat. spiritus,
ande), tron på att en förbindelse kan
åstadkommas mellan de avlidnas andar och de efterlevande
människorna. Denna förbindelse tänkes äga rum
på tre sätt: 1) genom fysiska föremål, som av
andarna sättas i rörelse och bli medel för deras
uppenbarelser, 2) genom psykiska fenomen,
bestående däri, att andarna taga vissa därtill
tjänliga personer, medier, i besittning och tala el.
handla genom dem, samt 3) genom direkta
uppenbarelser, s. k. materialisationer, då
andarna taga kroppslig gestalt och visa sig för
människorna. S. hör eg. hemma i den
animis-tiska föreställningsvärlden. För primitiv
uppfattning framträder själen gärna som ett luftigt,
genomskinligt väsen inuti kroppen med samma
utseende som denna. I vissa tillstånd, ss. under
sömn, i extas och vid epileptiska anfall, tror
man, att själen temporärt kan lämna kroppen och
dels bege sig till andarnas värld och taga reda
på vad där finnes, dels förflytta sig till olika
trakter på jorden. Vid döden frigör sig detta
andeväsen definitivt från kroppen och beger sig
till andarnas värld, som tänkes fullt analog med
denna världen. En stor del av de primitivas
re
ligiösa kult och magi går ut på att besvärja dessa
andar, genom dem få kunskap om fördolda ting
och begagna sig av deras makt.
Sådan andebesvärjelse, i vilken så gott som
alla de olika fenomenen i den moderna s. ingå,
finnes även på högre utvecklingsstadier. Den var
särskilt utvecklad i den babyloniska religionen
och förekom i den israelitiska religionen, ehuru
all andebesvärjelse fr. o. m. Sauls tid var
offi-cielt förbjuden. Under hellenismens tid hade
andebesvärj are och magiker ett rikt
verksamhetsfält.
I och med kristendomens seger blev det en
stark tillbakagång för den spiritistiska mantiken;
en bidragande orsak var den från judendomen
ärvda uppfattningen, att all förbindelse med
andevärlden är synd. Under hela medeltiden levde
den dock i hemlighet kvar hos många lärda, som
sysslade med magi och förknippade den
spiritistiska mantiken med sökandet efter de vises sten;
icke minst Johann Tritheim och hans lärjungar
Agrippa av Nettesheim och Paracelsus voro
övertygade spiritister. Förelöpare till den moderna s.
var i hög grad Emanuel Swedenborg, vars
skildringar av andevärlden ha haft ofantlig betydelse
för den moderna s. Även de s. k. tyska
pneuma-tologerna, såsom J. H. Jung(-Stilling) och
Jus-tinus Kerner, ha övat synnerligen stort inflytande
på s.
Den moderna s. anses i allm. ha uppstått i
Amerika 1848, då några spökerier ägde rum i
staden Hydesville. De togos som utgångspunkt
för en målmedveten propaganda av A. Jackson
Davis. Av honom bildade spiritistiska
föreningar fingo en storartad framgång; redan 1850
beräknades de professionella medierna till över
30,000. 1852 kom s. till England, där den fick
en rad av sina mest berömda medier, framför
allt Daniel Dunglas Home, William Stainton
Moses och Elisabeth d’Espérance. 1882 bildades
i London Society for Psychical Research, vars
årsbok, Proceedings of the Society for
Psychical Research, haft stor betydelse för
forskningen på detta område. Till dess mest berömda medl.
höra professorerna W. F. Barett, Henry
Sidg-wick och Sir Oliver Lodge; Frederic W. H.
Myers’ stora arbete ”Human personality and its
survival of bodily death” (1903) räknas nära nog
som den moderna s:s klassiska verk.
I Tyskland har s. till stor del lösgjort sig från
den religiösa inställning, som den har i de
angelsaxiska länderna; den betecknar sig här
vanl. såsom ”ockultism” och vill därmed ange, att
huvudsyftet är att komma till klarhet med de
fenomen, som icke behandlas av den vanliga
vetenskapen. I centrum för diskussionen har stått
frågan om materialisationerna, icke minst genom
de experiment, som nervläkaren frih. A. von
Schrenck-Notzing gjort.
Till någon absolut klarhet om s. har man icke
kommit. Framför allt de fysiska fenomenen, ss.
automatisk skrift, borddans, levitationer och
materialisationer, äro mycket tvivelaktiga och bero
säkerligen i de flesta fall på medvetna
bedrägerier från mediernas sida. Mera intressanta äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
