Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stalingrad (Tsaritsyn) - Slaget vid Stalingrad aug. 1942—febr. 1943 - Stalinkanalen, Vitahavskanalen - Stalino, Stalin (Juzovka) - Stalinogorsk - Stalinorgel - Stalinpris - Stalinsk - Stall (musik) - Stall (flygväsen) - Stallare - Stallarholm, Uno
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
885
Stalinkanalen—Stallarholm
886
Moskvarikets försvarspunkt först mot
kalmucker-na, senare mot kosackerna. Under inbördeskriget
1918—20 var S. medelpunkt i sovjetmaktens kamp
mot de kontrarevolutionära stridskrafterna.
Försvaret leddes framgångsrikt av Josef Stalin, efter
vilken staden fått sitt nuv. namn. En liknande
positiov fick S. under 2:a världskriget (se
nedan). Under striderna då ödelädes staden totalt.
Efter krigets slut påbörjades stadens
återuppbyggande och återupprättandet av
industrianläggningarna. S:s betydelse i ekonomiskt och strategiskt
hänseende har ökats genom byggandet av Volga
—Donkanalen. Genom sitt läge vid Rysslands
viktigaste trafikled, Volga, och som knutpunkt
för järnvägar till bördiga samt kol- och
mineralrika trakter har S. sedan länge varit en
viktig omlastningsplats för spannmål, virke, salt,
fisk, stenkol, petroleum, sydfrukter och olika
industrivaror. I samband härmed ha i S. uppvuxit
betydande industrianläggningar, bl. a. stora
traktorfabriker (i drift sedan 1930), metallverk,
oljeraffinaderier och kemisk industri.
Slaget am Stalingrad aug. 1942—febr. 1943.
Efter segerrika strider i Don-bågen fortsatte 6:e
tyska armén under generalöverste Fr. v. Paulus
23/s anfallet mot S. Armén ingick i armégrupp B
under generalöverste v. Weichs och stöddes på
sin h. flygel av 4æ pansararmén. Flygunderstöd
lämnades av 5:e luftflottans c:a 1,000 flygplan.
Kraftsamlingen mot S. insattes från n. v., och
delar av 4:e pansararmén angrepo från s. v. I
början av sept. nåddes S., som försvarades av
62 :e armén under general Tjukov samt stora
styrkor arbetarmilis, och % var staden inringad
från v. 13/9 igångsattes huvudanfallet mot S., och
två dagar senare nåddes Volga, varigenom staden
delades i två delar. Därefter vidtogo häftiga
och förödande strider om själva bebyggelsen och
de stora fabriksanläggningarna. Tyskarna,
vilkas krafter efter hand mattades, bl. a. beroende
på de svåra underhållsförhållandena, lyckades
härvid aldrig helt ta den av flyganfall och strider
förstörda staden, vars försvar understöddes från
ö. Volga-stranden. Under striderna om S.
på-gingo ryska motanfallsförberedelser, och 19/n
ansattes anfallet från trakten av Kletskaja i
hu-vudsakl. s. riktning (Don-fronten under general
Rokossovskij) samt 2%i från s. ö. om S.
(Sta-lingrad-fronten under general Jeremenko, senare
general Malinovskij) mot v. Det tyska försvaret,
som i dessa riktningar var svagt och främst
sköttes av rumänska trupper, genombröts mycket
snabbt, och de båda ryska armégrupperna
förenades vid Kalatj. 22/n anmälde v. Paulus, att
ringen var sluten om hans armé. Hitler
anbefallde, att utbrytning från staden icke fick äga
rum utan att den skulle försvaras. Underhåll
från luften organiserades, och armégrupp Don
under fältmarskalk v. Manstein bildades för att
rädda S. 12/i2 anföll v. Manstein med huvudsaki.
4:e pansar armén från trakten av Kotelnikovo men
vann endast mindre framgång. Då därjämte ett
stort ryskt anfall igångsattes norrifrån över Don
för att avskära v. Mansteins och den tyska
armégruppens i Kaukasus förbindelser över Rostov,
avbröts det tyska motanfallet. 10/i igångsatte
Rokossovskij ett omfattande anfall från v. mot S.,
vars sista försvarare kapitulerade % 1943.
Därmed hade 6:e armén förintats. Av dess 300,000
man blevo c:a 90,000 fångar, övriga hade
förlorats i striderna. — Slaget om S. var en av
vändpunkterna i 2:a världskriget och var den
för tyskarna olyckliga kulminationen av 1942 års
sommarfälttåg.
Stalinkanalen, Vitahavskanalen, förenar
Onegasjön med Vita havet och skapar därigenom
en förbindelseled även mellan Ishavet och
Östersjön (Vitahavs—östersjö-kanalen) via den förut
befintliga Neva—Svir-kanalen samt mellan
Ishavet och Volga genom Mariakanalsystemet. S. har
en avsevärd strategisk och ekonomisk betydelse.
S:s längd är 227 km mellan Povenets vid Onega
och vitahavshamnen Soroka. Kanalen har 19
slussar och byggdes av straffångar på 20 mån. samt
öppnades för trafik 1933. Under 2:a världskriget
förstördes S. delvis men har nu åter iståndsatts.
Stalino [sta’ljina], Stalin, till 1925 J u z o
v-ka, stad i Stalin-området, ö. Ukraina, vid
järnvägen Charkov—Mariupol; 462,395 inv. (1939) •
S. är det viktigaste centrum för Donetsbäckenets
järn- och stålindustri, har c:a 25 stenkolsgruvor
och kolossala metallverk, Stalinverken, med
tillverkning av räls, järnvägsmateriel, lokomotiv
och stålkonstruktioner samt med kemisk industri.
Teknisk högskola. S. var besatt av tyskarna 1941
—43, varvid industrianläggningar förstördes.
Stalinogorsk [staljinagå’rsk], stad i
Moskva-området, RSFSR, 50 km s. ö. om Tula; 76,207
inv. (1939). Industristad med brunkollager, som
utnyttjas vid ett väldigt kraftverk samt vid tillv.
av kvävegödsel.
Stalinorgel, vapentekn., se Salvkanon.
Stalinpris, ett antal belöningar, som sedan 1943
utdelas i Ryssland för insatser inom konst och
litteratur samt för vetenskapliga arbeten. S.
kunna vara av i:a el. 2:a storleken, om resp. 100,000
och 50,000 rubler. Med anledning av Stalins
70-årsdag 1949 instiftades ett internationellt
S. för ”stärkande av freden mellan folken” (årl.
5—10 premier om vardera 100,000 rubler).
Stalinsk [sta’ljinsk], tidigare Kuznetsk,
stad och industricentrum i Kuznetskbäckenet i
Novosibirskområdet, v. Sibirien, vid Kondomas
inflöde i Tomi-floden, som är segelbar hit, och
Temir—Tau—Anzjero—Sudzjenskbanan; 169,538
inv. (1939). Metallindustri med Sovjetunionens
största järnverk, kemisk industri, kolgruvor och
ett stort ång-elverk. 1923 var S. endast ett litet
gruvsamhälle.
Stall, mus., på stränginstrument den tunna,
upprättstående träplatta mellan lockets ljudhål,
varöver strängarna spännas.
Stall [stål], eng., flygv., se överstegring.
Stallare, medeltida nordisk ämbetsman i
konungens hird, som urspr. främst hade uppsikten
över konungens stallväsende.
Stallarholm, Uno Viktor Emanuel, konstnär
(f. 1894 27/n), har studerat vid Althins
målarskola samt vid Konsthögsk. Han har varit
verksam som tidnings- och bokillustratör (Fredrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
