Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Starbäck, 2. Karl - Stargard (Preussisch-Stargard, Polen) - Stargard (Pommern) - Starhemberg, släkt - Starhemberg, Ernst Rüdiger von - Stark, Johannes - Stark, Sigge - Starkad (Starkodder) - Starkeffekt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
899
Stargard—Starkeffekt
900
en framskjuten ställning i partiets och i
Frisinnade landsföreningens förtroenderåd. Sedan han
1917 lämnat partiet, var han åter, nu som
medlem av Lantmanna- och borgarepartiet, led. av
Andra kammaren 1921—24. Han hade många
kommittéuppdrag och var 1907—19 telegraf
fullmäktig. S. gjorde en betydande insats som
föregångsman och ledare i den svenska
naturskyddsrörelsen och som främjare av svensk
hembygdsvård.
Stargard [Jta’rgart] (P r e u s s i s c h-S t a
r-gard), stad i Polen, se Starogard.
Stargard [/ta’rgart], po. Starogröd el.
Starogard, stad i Pommern, vid floden Ihna, knutpunkt
på järnvägen Stettin—Danzig; 9,700 inv. (1946;
39,800 1939). S. är Hinterpommerns forna
huvudstad; det nämnes 1124 som slavisk borg, blev
stad 1243 och var medl. av Hansan. Inre staden
hade (åtm. fram till 2:a världskriget) åtskilliga
medeltidsbyggnader.
Starhemberg [Jtä’rambärk], österrikisk släkt
av uradel, känd sedan omkr. 1150, 1643 upphöjd
i riksgrevligt, 1765 i riksfurstligt stånd.
Ernst Rüdiger, furste von S., politiker
(f. 1899). S. gick vid 17 års ålder in i
österrikiska armén och deltog efter 1 :a världskriget
i olika tyska frikårer och nationalistiska grupper.
Efter studier vid tyska univ. ägnade han sig åt
den österrikiska Heimwehr-rörelsen och blev dess
ledare 1930. S. å. var S. några månader
inrikesminister i Vaugoins kabinett. Från 1932
samverkade han nära med förbundskansler Dollfuss
och framträdde alltmer som vapendragare för den
s. k. austrofascismen. Inom Heimwehr kom han
i skarp motsättning till rörelsens ledare i Wien,
E. Fey, och efterträdde denne som v. kansler
1934. S., som upprätthöll livliga förbindelser med
Mussolini, spelade en betydande roll i Österrikes
politik. Han kom dock i maktkonflikt med
förbundskansler Schuschnigg och nödgades 1936
lämna regeringen. S. å. upplöstes Heimwehr. Vid
Tysklands annektering av Österrike 1938 befann
sig S. i Schweiz. Under 2:a världskriget lät S.
enrollera sig i general de Gaulles fria franska
styrkor. Efter kriget slog han sig ned i
Argentina. S. har utg. memoarer (sv. övers. ”Mellan
Hitler och Mussolini”, 1942).
Stark [/t-], Johannes, tysk fysiker (f.
1874). Han tog 1922 avsked från sin professur
i Würzburg och levde därefter som privat
vetenskapsman i
Grosshes-selohe (vid München).
Efter den
nationalsocialistiska revolutionen
blev S., som tidigt
aktivt deltagit i denna
rörelse, president för
Physikalisch-technische
Reichsanstalt i
Berlin-Charlottenburg (1933).
Från denna befattning
avlägsnades han vid
det nazistiska
sammanbrottet och sattes i
fängelse. S. studerade
kanalstrålarna och fann 1905 dopplereffekten vid
dessa. Under sina studier av kanalstrålarna
upptäckte han 1913 den inverkan av det elektriska
fältet på atomernas ljusemisson och
Ijusabsorp-tion, som efter honom benämnes starkeffekt (se
d. o.). S. erhöll 1919 års Nobelpris i fysik.
Stark, Sigge, pseud. för Signe
Björnberg, f. Petersén, författarinna (f. 1896 22/s).
Med en lång rad romaner och noveller, vanl. med
erotiskt innehåll och med skildringar från
landsbygden, rappt skrivna men utan konstnärlighet
och djupare människosyn, har S. vunnit en väldig
popularitet hos den bredare publiken.
Starkad (från medeltidens slut det mindre
riktiga Starkodder), fornnordisk sagohjälte.
Berättelserna om S:s liv och dåd utgöra ej något
enhetligt epos utan ha spritts över alla Nordens
länder och överallt mottagit nya tillskott ur
lokaltraditionen. Gestaltens ursprung är att söka i
fornsvensk hjältediktning som reminiscenser av
svenska vikingars stordåd under härfärder i det
inre Ryssland. Både den danska och den norska
traditionen framställa S. som en hänsynslös och
djärv krigisk vagabond. Man kan indela de hos
Saxo och i de spridda kvädena föreliggande
motiven i 3 cykler: 1) S:s färder som viking i
österled (den urspr. svenska traditionen). Denna
sägengrupp är den äldsta och går tillbaka till en
period av vikingatiden, då nordborna ännu icke
kommit i kontakt med slaverna; namnen på de
sagokämpar, vilka S. övervinner, Hama, Visin
och Vaze, motsvara näml, finska och karelska
stammar, varför den svenska S.-diktningens
ursprung ligger före mitten av 800-talet. 2) Den
spec. danska sägenkretsen: S:s kämpadater hos
danakungarna i Lejre. 3) Den tredje perioden i
S.-diktningen är den norska, vari S. är av
jättesläkt och icke blott hjälte utan även den
oför-vägne utövaren av en serie nidingsdåd. S.
favoriseras av Oden, som skänker honom en hjältes
goda och ädla egenskaper, men för var och en
av dem ger honom Tor en ond. S:s största
illdåd försiggår i Uppsala, där han tjänar konungen
Ole den djärve men låter muta sig att dräpa
honom. Efter detta dåd vandrar hjälten i livsleda
från land till land med sitt vunna guld för att
köpa sig en baneman. Äntligen dräper honom
med hans eget svärd den unge hjälten Hader,
vars fader Hleme S. dräpt. Ännu i döden värjer
han sig ofrivilligt, och hans avhuggna huvud biter
ursinnigt i gräset. — I norsk-isländsk diktning
anknöto sagorna om S. till andra sagokretsar, bl. a.
till sägnerna om Bråvalla slag. — Litt.: A. Olrik,
”Danmarks heltedigtning”, 2 (1910), ”Folkelige
afhandlinger” (1919).
Starkeffekt, fys., ett av den tyske fysikern
J. Stark 1913 upptäckt elektrooptiskt fenomen,
som består däri, att det från en ljuskälla
emitterade ljuset undergår förändring, om ljuskällan
inbringas i ett elektriskt fält. Ett analogt
fenomen består däri, att det av ett ämne absorberade
ljuset förändras, då ämnet inbringas i ett
elektriskt fält (invers s.). Sönderdelas ljuset
spekt-ralt, befinnes det elektriska fältets inverkan bestå
i en förskjutning av spektrallinjerna med el.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
