Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige - Växtvärld - Djurvärld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
485
Sverige
486
utsättes för periodisk genomdränkning av
saltvatten, och aerohalofytbältet, påverkat
blott av luftens salthalt. Regionen är
vidsträcktare på flacka kuster än på kuperade, där
vindskydd ernås ej långt från stranden och skog kan
hävda sig. — b) Alpina kalregionen el.
fjällregionen vidtager i de svenska
fjällen ovanför bj örkskogsgränsen, i Torne
lappmark 750—800 m, i Dalarne 800—1,000 m ö. h.,
och sträcker sig till de högsta, nedisade topparna.
Den indelas i 2 underregioner, den undre alpina
och den övre alpina regionen. Undre alpina
regionen har ett sammanhängande växttäcke,
längst ned av videbuskar, högre upp av rishedar,
t. ex. med dvärgbjörk, kråkbär, blåbär, kantljung
el. fjällsippa som dominerande, gräshedar med
vårbrodd, axtåtel, stagg, styvstarr o. s. v., ängar
med smörblomma, skogsnäva m. fl. Övre
alpina regionen, ofta täckt av block el.
företeende flytjordsfenomen, hyser ännu några
fane-rogamsamhällen med framför allt dvärgvide och
renblomma, men ju högre upp man kommer, desto
större roll spela samhällen av mossor, t. ex.
Andre aèa-, Anthelia- och Cesia-arter, samt av
lavar, ss. Gyrophora rigida och G. rugifera. — c)
Baltiska stäppregionen täcker stora
delar av Öland och Gotland, är företrädd på
Västergötlands silurområden och även på ö.
Skånes sandfält. På de nämnda öarna kallas den
a 1 v a r samt är betingad av ett sommartorrt
och sommarvarmt klimat och av ett tunt jordlager
på kalkplatåerna. Den kan sägas vara den sista
utlöparen mot v. av den rysk-sibiriska
stäppregionen. Viktiga samhällen äro Festuca
ovina-och H elianthemum oe landi cum-heåar.
3) Barrskogsregionerna omfatta
största delen av S. ned till granens s. v. gräns
och bestå av norra och södra
barrskogs-regionen. Gränsen mellan dem är ekens
nordgräns, i båda förekomma rena gran-, resp,
tallskogar jämte barrblandskogar. Viktiga samhällen
äro de blåbärs- och de lingonrika barrskogarna,
de ljungrika, de lavrika och de mossrika
tallskogarna samt de mossrika och de nakna
granskogarna. Inom båda regionerna inta mossar
och kärr stora arealer, i den n. regionen
förekomma lövskogar, i synnerhet i floddalarna, av
Salix-arter, asp, gråal och rönn, i den s. av ek,
vinterek, bok och björk, varjämte ljunghedar och
ängar bilda betydande inslag.
4) Lövskogsregionerna äro 2,
geografiskt helt skilda och sociologiskt olika, näml,
den sub alpin-maritima björkskogsregionen och
bokskogsregionen. S u b a 1 p i n-m a r i t i m a
björkskogsregionen intar en gördel
mellan barrskogsregionen och den alpina
kalregionen, är i ö. av obetydlig, i v. av större
utsträckning och når i n. Norge t. o. m. ända ned till
den maritima kalregionen. De viktigaste
skogsträden äro fjällbjörk, gråal, rönn, asp, sälg och
andra NaZw-arter. De viktigaste typerna äro de
risrika (kråkbär, blåbär, lingon) och de gräsrika
(stagg och kruståtel) hedbjörkskogarna och den
örtrika (skogsnäva, nordstormhatt, tolta och
ormbunkar) ängsbjörkskogen. — b)
Bokskogs
regionen el. e k-b okskogsregionen
omfattar hela Skåne utom n. ö. delen, s. v.
Blekinge och ett smalt kustband i Halland och
Bohuslän. I n. och ö. markeras den av granens s. v.
gräns. De viktigaste skogbildande träden äro bok,
ek (i ö. Quercus Robur, i v. även Q. sessilis),
alm, ask, lönn, avenbok, björk samt i vissa delar
tall. Skogarna äro dels hedskogar med
blåbär, lingon och kruståtel, dels ängsskogar,
i vilka fältskiktet uppbygges av ett mycket stort
antal gräs- och örtarter, t. ex. vit- och gulsippa,
gulplister, hålört, ramslök och lundslok. Inom
området spela ljunghedar, uppkomna genom
kalhuggning el. svedj ning, en betydande roll.
Mycket stora delar äro uppodlade el. utlagda till
betesmarker, endast smärre arealer äro nu mossar
och kärr.
Djurvärld. Land- och sötvattensfaunan har
invandrat efter istiden gradvis, beroende på
geografiska och klimatförhållanden. När södra S.
blev isfritt, inträngde söderifrån en arktisk
fauna, bl. a. ren och ripa. Då klimatet
förbättrades och tundran förvandlades till skog, fick
denna fauna vika för en vida rikare, som utom
vissa nu utdöda djur, ss. uroxe, bison och
vildsvin, bestod av bl. a. älg, kronhjort, bäver m. fl.
gnagare, björn o. a. rovdjur samt många fåglar.
Klimatet bättrades så hastigt, att skogen följde
tätt efter den smältande isranden. Tundradjuren
kunde sannolikt ej fortsätta till S:s n. delar,
men, sedan isen avsmält även i n., inträngde
sådana österifrån längs Ishavskusten, fjällren,
fjällräv, järv, snö- och lappsparv, fjälluggla,
fjällvråk, ripor, fjällgås m. fl., som bebo fjällen.
Då Norrlands lågland frigjorts från is, öppnades
väg över Finland för talrika djurarter, bl. a.
sidensvans, lapp-, slag- och hökuggla samt
lappmes, som ännu leva i Norrlands barrskogar.
Många djur invandrade både från s. och n. ö.,
men deras utbredning sammansmälte senare. För
några gäller detta ännu ej, utan de ha ett sydligt
och ett nordligt område, t. ex. sävsångaren.
Kärrsnäppa och ljungpipare ha skilda raser i n. och
s. etc. Några sydliga invandrare ha trängt högt
upp i Norrland, framför allt längs kusten. Andra,
ss. nötväcka, rörsångare, gröngöling, ha ej
kommit längre än omkr. 6o° och en del ej ens så
långt. I vissa fall kan ett s. ö. ursprung spåras,
då spridningen koncentrerats i ö. Götaland, t. ex.
blåkråka, rödspov, skratt- och dvärgmås,
grön-fläckig padda. S. v. invandrare äro färre, t. ex.
ringtrast, gulnäbbad hämpling och stinkpadda.
Den nu kända faunan omfattar 60
landdäggdjur, omkr. 250 häckande fåglar, 6 kräldjur, 12
groddjur, 160 fiskar, varav 45 sötvattensformer,
över 17,000 insekter, omkr. 1,400 lägre maskar,
bortåt 500 ringmaskar, över 1,200 kräftdjur,
över 1,000 spindeldjur, mer än 500 blötdjur och
900 urdjur. Sammanlagda kända artantalet
uppskattades 1940 till över 24,000 djurarter. Ett
nyupptäckt ryggradsdjur är lappnäbbmusen,
ny-invandrade el. täml. nyinvandrade häckfåglar
gulhämpling, rosenfink, lilla flugsnapparen,
nordsångaren, trastsångaren, ängshök, stäpphök, brun
glada och svarthalsad dopping, av vilka dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
