Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thüringen - Thüringer Wald - Thyroxin - Thyrsos - Thyselius, släkt - Thyselius, 1. Carl Johan - Thyselius, 2. Erik - Thyssen, 1. August - Thyssen, 2. Fritz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
77
Thüringer Wald—Thyssen
78
och bayerska områden och intog en framskjuten
ställning bland de tyska folkvandringsstaterna.
Detta rike dukade 531 under för frankerna.
Konungariket T. delades: en nordlig del tillföll
Sachsen och en sydlig Austrasien, medan det
egentliga T. nu fick sina definitiva gränser. 804
administrerade Karl den store T. som en ”mark”,
som styrdes av särskilda ”markhertigar”. T.
hade kristnats redan på 600-talet genom
iro-skotsk mission och lydde i kyrkligt avseende
under ärkebiskoparna av Mainz. 1130 uppnådde
Ludvig I (d. 1140), medl. av en ansedd
grevesläkt i T., värdigheten av lantgreve av T. och
var därmed överordnad alla makthavare och
myndigheter, som icke hade grevlig rang. Ludvig
den fromme av T. (d. 1190) spelade en
rikspoli-tisk roll som kejsar Fredrik I:s anhängare;
Herman I (1190—1216) är känd som
minnesångarnas beskyddare och förläde det lantgrevliga
residenset till slottet Wartburg. Henrik Raspe
(d. 1247) var riksregent för konung Konrad
IV :s räkning och valdes 1246 till tysk konung
i opposition mot hohenstauferna. Efter hans
död övergick T. till Henrik III, markgreve av
Meissen, och därmed till huset Wettin. Fredrik
I (d. 1323) och Fredrik II (1324—49) stärkte
lantgrevarnas makt. Balthasar (d. 1406)
grundläde 1392 ett univ. i staden Erfurt. 1403
tillföll T. huvudgrenen av huset Wettin,
kurfurstarna av Sachsen. 1485, då de kurfurstliga
länderna delades mellan wettinemas albertinska och
ernestinska grenar, klövs T. definitivt i en
nordligare och en sydligare del. Det delades längre
fram ytterligare, framför allt efter 1603. Först
1920 har T. återuppstått som ett samlat ”land”
inom det tyska rikets ram. — Litt.: E. Kaiser,
”Landeskunde von T.” (1933).
Thüringer Wald [va’lt], bergstrakt i
Thü-ringen, sträckande sig med en bredd av 10—35
km ung. från Wesers källflod Werra i
närheten av Eisenach c:a 100 km åt s. ö., där den
utan naturlig gräns övergår i Frankenwald. De
största höjderna äro i n. v., där Donnershauk når
993 och Grosser Beerberg 982 m ö. h. T. ingår
i den gamla variskiska bergskedjan. Den är en
horst av växlande byggnad: gnejs, granit, por fyr
och glimmerskiffer i n. v., kambrosilur och
rot-liegende (med smärre kolflötser) i s. ö. T.
omges av flerstädes avbrutna stråk av
zechsten-formationen (järnmalmsförande). T. övertväras
av 5 järnvägar. Skog, särsk. av barrträd,
förekommer allmänt. T. räknas bland Tysklands
vackraste landskap och har livligt besökta
kur-och vintersportorter. — Se bild 5 å pl. vid
Europa.
Thyroxin, C15H11O4NJ, sköldkörtelns
jodbärande hormon (jfr Thyreoideahormon).
ThyTsos, grek, t y r s, med vinrankor el.
mur-gröna prydd stav, som 1 spetsen hade en
pinjekotte; den tillhörde Dionysos’ kult och bars av
backanter (menader); kallas ibland narthex.
Thysélius, släkt, härstammande från
Tyss-linge socken (Närke), känd sedan början av
1700-talet.
1) Carl Johan T., ämbetsman, politiker
(1811—91). Efter avlagda jur. examina
inträdde T. i verken, blev 1853 expeditionschef i
Jus-titiestatsexpeditionen. 1856—60 var han
justitie-råd och 1860—63 ecklesiastikminister i De Geers
första ministär, varunder han framträdde som
en ovanligt dugande och kunnig
departementschef. Efter sin avgång utnämndes han till
landshövding i Kronobergs län, var 1864—75
president i Kammarkollegium och 1875—80
civilminister i De Geers andra ministär. 1869—86 var
T. led. av Första kammaren, där han intog en
politiskt täml. oberoende ställning. Efter stor
tvekan åtog sig T. 1883 att på ett år övertaga
posten som statsminister (juni 1883—maj 1884;
Sveriges förste ofrälse).
2) Johan Erik August T., skriftställare
(1854—1924), fil. kand, i Uppsala 1878,
riks-dagsnotarie 1887—95. T. var en verksam och
uppmärksammad medarb. i tidningar och
tidskrifter, där han förfäktade 1880-talets litterära och
politiska idéer. Han utgtv 1895—99 Nordisk
Revy. Utom smärre monogr. över samtida sv.
politiker författade han ”Släkten Thysélius”
(1909), ”Karl XV och hans tid” (1910) och
”Den stora franska revolutionen” (1911—12)
samt utgav uppslagsboken ”Vem är det?” 1912
—20. Han var 1923—24 huvudred, för Nordisk
Familjeboks 3:e uppl.
Thyssen. 1) August T., tysk
industrimän (1842—1926). T. grundade 1871 firman
Thyssen & co. i Mülheim a. d. Ruhr. Ur denna
framväxte en trust, den s. k. Thyssengruppen,
som omfattade icke bott ett stort antal
storindustriella anläggningar utan även kol- och
malmfält samt handelsföretag för produkternas
avsättning, med egen handelsflotta och egna
hamnanläggningar. Före 1 :a världskrigets utbrott
sysselsatte Thyssenverken 59,000 arb. Omedelbart
före T :s död uppgick T.-koncernen i Vereinigte
Stahlwerke.
2) Fritz T., den föreg:s son, industriman
(1873—1951). T. inträdde tidigt i faderns
koncern, spelade en framträdande roll vid bildandet
av Vereinigte Stahlwerke 1926 samt blev en av
dess ledare och därmed en förgrundsgestalt i
Tysklands ekonomiska liv. T. var en varm tysk
patriot, opponerade livligt mot Versaillesfreden
och ledde under Ruhrockupationen 1923 det
tyska passiva motståndet mot fransmännen. Han
kom i kontakt med det nationalsocialistiska
partiet och blev en av dess främsta ekonomiska
understödj are, från 1931 partiansluten. Han blev
1933 preussiskt statsråd och var 1933—39 medl.
av tyska riksdagen. Efter hand som Hitlers
ekonomiska politik blev allt äventyrligare, blev T.
alltmer kritisk. Han kvarstod dock inom partiet
ända till krigsutbrottet 1939, då han i st. f.
att hörsamma kallelsen till riksdagsmöte begav
sig till Schweiz och härifrån lät meddela Hitler,
att han var emot krig. Diktatorn svarade med
att beröva T. hans tyska medborgarskap och
konfiskera hans egendom. Från Schweiz begav
sig T. på tillfälligt besök till Frankrike men
råkade vid tyskarnas ockupation falla i dessas
händer och insattes i koncentrationsläger 1940.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
