Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tägtström, David - Täljare - Tälje, Telje, Telge - Tälje tokar - Täljsten - Tällberg - Tält - Tämnaren - Tämta - Tändapparat, tändare - Tänder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
631
Täljare—Tänder
632
1894 16/8), studerade för E. Stenberg 1911—12,
vid Konsthögsk. 1912—16, sedan i Frankrike,
Schweiz, Italien, England och Amerika. T. är
mycket anlitad som porträttmålare och fortsätter
som sådan E. Stenbergs realistiska tradition.
Bland hans grafiska arbeten märkas motiv från
Dalarne.
Täljare, mat., se Bråk.
Tälje, T e 1 j e, T e 1 g e, svenska städer och
socknar, se Norrtälje, Södertälje, Västertälje och
östertälje.
Tälje tokar (väl efter Södertälje),
dumhuvuden, enfaldiga och kälkborgerliga personer,
huvudpersoner i en art skämtsamma anekdoter om
otroligt dumma personer.
Täljsten, en huvudsakl. av talk jämte
klo-rit och växlande mängder pyroxen, hornblände,
karbonatmineral m. m. bestående, vanl. gröngrå
bergart, som kan täljas, skäras och sågas med
lätthet. T. är hållfast och eldfast och därför
lämplig till många olika ändamål. Den nyttjas
sålunda till byggnadssten (Trondheims
domkyrka), ornament- och skulpturarbeten (t. ex. i
Uppsala domkyrka) samt till ugnar, kaminer,
grytor (s. k. g r y t s t e n) o. a. husgerådssaker samt
prydnadsföremål. I Sverige finnes t. på ett
flertal ställen, i större skala har den brutits endast
vid Handöl i Jämtland.
Tällberg, by och turistort i Leksands sn i
Dalarne, vid Siljan, 268 inv. (1951). På
byhöjdens krön, Holen, konstnären G. Ankarcronas
gård med ålderdomliga, kulturhistoriskt
värdefulla byggnader, numera hembygdsmuseum.
Tält. Moderna t., av impregnerat tyg, ofta
med stomme av lättmetallstänger, finnas för
camping och för militärt bruk. De militära t.
användas vid förläggning utomhus. De voro
urspr. fyrkantiga, sedermera koniska, avsedda för
intill 25 man, och medfördes i fält på fordon.
Då kravet på truppernas större rörlighet
ökades, övergick man till t., bildade av trekantiga
t.-delar, vilka (jämte t.-stångdelar) buros av
varje man. Numera användas inom svenska armén
s. k. tälthyddor för c:a 20 man el.
skydds-t ä 11. De förra äro hopsydda t., medan de
senare iordningställas av medförda tältdelar. För
uppvärmningen finnas tältspisar.
Tälthydda.
Tämnaren, Upplands största sjö, kring
gränsen mellan Uppsala och Västmanlands län; 39
km2, 35 m ö. h. Avrinner genom Tämnarån mot
n. ö. till Lövstaviken av Bottenhavet. Sänktes
1871—76 och 1950—53-
Tämta, sn i Älvsborgs län, Vedens hd, n. om
Borås, vid sjön Säven; 35,73 km2, 318 inv. (1955).
Skogs- och bergstrakt med bygd på sjöns ö.
strand, 299 har åker. Kyrkan av sten uppf.
1865. Ingår i Sandhults, Bredareds, T. och Vänga
pastorat i Skara stift, Ås kontrakt. Tillhör
storkommunen Fristad.
Tändapparat, ”t ä n d a r e”, benämningar på
ett flertal mekaniska och elektriska anordningar
för åstadkommande av eld el. för initiering av
explosion. Ang. t. för explosionsmotorer etc. se
Tändstift; betr. t. för elektrisk avfyring av
sprängskott se Sprängning.
Tänder, i ryggradsdjurens munhåla belägna
hårda bildningar, som skjuta upp över
slemhinnan och tjäna till att gripa och i vissa fall
sönderdela födan. De lägsta ryggradsdjurens,
rundmunnarnas, t. äro överhudsbildningar och bestå
endast av horn, horntänder. De äro därför
ej likvärdiga med t. hos övriga ryggradsdjur,
äkta t., som till största delen bildas av
läderhuden. Dessa t. anses ha utvecklats från
brosk-fiskarnas fjäll, som bestå av en basalplatta och
en från denna utskj utande bentagg, h u d t a n d.
Liksom dessa bildas t. från papiller, som bestå
av en central bindvävsbildning, den senare
tandpulpan, vars yttre lager bilda tandbenet
el. d e n t i n e t, och en denna omgivande
epitel-säck, emalj organet, som avsöndrar det
dock ej hos alla t. förekommande emalj
skiktet. Den på detta sätt bildade tanden motsvarar
endast kronan hos däggdjurens t, hos vilka
tillkomma en el. flera rötter, som ej omges
av emalj organet och därför bestå blott av dentin.
I stället bildas här genom förkalkning av den
omgivande bindväven cementet, som fäster
roten i den hålighet i käkarna, a 1 v e o 1 e n, i
vilken denna är nedsänkt. Hos de lägre
ryggradsdjuren saknas rötter och alveoler (undantag
krokodil), och t. fästas här endast genom tandköttet
vid underliggande ben. De lägre ryggradsdjuren
äro polyfyodonta, d. v. s. hos dem bildas
nya tandgenerationer i obegränsat antal under
djurets hela liv, vissa kräldjur
oligofyodon-t a, d. v. s. med endast en tanduppsättning,
dägg-dj uren åter äro i regel d’ i f y o d o n t a, d. v. s.
hos dem framkomma två tandgenerationer. Den
första uppsättningen t. hos dessa, m j ö 1 k t
ände r n a, äro vanl. färre och enklare byggda än
t. i den andra uppsättningen, de definitiva
t. Hos de lägre ryggradsdjuren äro t. i regel
likartade, homodonta, vanl. enkla,
enspetsa-de och sitta vanl. i rader ej blott på käkbenen
utan även på benen i munhålans tak och hos
fiskarna på gälbågarnas insida och på tungan.
Hos däggdjuren sitta de endast i käkbenen och
äro här vanl. olika utbildade, heterodonta.
Man skiljer här mellan framtänderna, vilka
liksom hörntänderna, en i varje käkhalva,
äro enspetsade, samt kindtänderna, som ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
