Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Växthormoner - Växthus - Växtlim - Växtlöss - Växtmorfologi - Växtpaleontologi - Växtpatologi - Växtriket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
713
Växthus—Växtriket
714
tionspunkterna reglera blombildningen.
Sexual-hormon ha hos växterna påvisats endast hos
Chlamydomonas-^xter (gröna flagellater), som i
ljus bilda vissa karotinoider, vilka framkalla
befruktning. Till v. kunna räknas även
gronings-hämmande ämnen, blastokoliner, som
förekomma i saftiga frukter, t. ex. i tomater, och
förhindra frönas groning. — De syntetiska s. k.
auxinhomologerna (numera enl. överenskommelse
även kallade auxiner), indol-, naftol-,
naftoxi-och fenoxiföreningar, ha under senare år fått
mycket stor praktisk betydelse inom växtodlingen
som regulatorer av blomning, fruktsättning,
rotbildning m. m.; till denna grupp av ämnen höra
även de derivat av fenoxiättiksyra, som
användas som ogräsbekämpningsmedel.
Växthus, byggnader, avsedda för odling el.
övervintring av växter. V. kunna anses leda
sitt ursprung från drivbänkar, i vilka man låtit
den bakre väggen skjuta upp för att ge stöd åt
mer el. mindre brant mot s. sluttande lösa
fönster el. fasta spröjsar med på dem anbragt glas.
Ett enkelt v. av denna typ kallas h a 1 v t a k
s-h u s, ofta även kast. De voro under en lång
tid de mest använda, och de lämpa sig väl för
tidig drivning av t. ex. vin och persikor.
Moderna v. äro i allm. dubbelsidiga s. k.
sadeltakhus med längdriktning i n. och s., alltså
med takfall mot ö. och v. För att husen skola
bli tillräckligt ljusa, utföras bärande
konstruktioner av smäckert järn. Under senare år har man
med framgång prövat aluminiummaterial (s. k.
legal), där den bärande konstruktionen samtidigt
tjänstgör som spröjs. Uppvärmningen av
v. sker medelst varmvatten, som cirkulerar i
dragna tuber, el. medelst ånga, då i allm. täml.
smala rör äro till fyllest, el. slutl. medelst
varmluft, som på olika sätt blåses in i anläggningen.
Beskuggning måste vid alltför starkt
solljus ordnas för vissa växter och åstadkommes
genom bestrykning el. besprutning av glaset med
uppslammad krita el. med andra för ändamålet
framställda s. k. skuggfärger. Uppspänd gles väv,
spjäljalusier o. dyl. kunna i vissa fall även
användas. För vissa kulturer är ti 11 skott
s-belysning under den mörka årstiden
värdefull, särsk. under växtens tidigare skeden. I
för-ökningshus förekomma ofta anordningar för
artificiell belysning. I v. installeras även speciella
anordningar för bevattning. Efter
amerikansk förebild har odling av v.-kulturer vid
s. k. konstant vattenstånd (constant waterlevel)
prövats. — Äldre tiders orangerier saknade
vanl. glastak men hade stora fönster mot s. De
tjänade huvudsakl. till övervintring av
apelsinträd (varav namnet), som på sommaren
flyttades ut i det fria. K a 11 h u s (frigidarier) äro
v., vari temp. på vintern får sjunka till c:a +5°.
I ett tempererat hus bör termometern ej
gärna visa mindre än 8°, i varmhus
(kali-darier) ej under 140, för vissa tropiska växter
ej under 200. Förökningshus är ett vanl.
rätt smalt och lågt hus, utrustat med
föröknings-bäddar för småplantor och så konstruerat, att
det kan hållas varmt och fuktigt. Drivhus
i egentlig bemärkelse äro sådana v., i vilka man
genom täml. hög temp. vill frambringa tidig
blomning el. viss annan utveckling före den
normala (se Drivning 3). Kulturhus avpassas
efter de olika växternas behov av utrymme, temp.,
ljus m. m. Sålunda skola palmhus vara
mycket höga, då vissa där odlade arter hastigt nå
en ansenlig höjd.
Växtlim, se Gluten.
Växtlöss, Phytophthires, Aphidtna, tillh.
halvvingarna (förr oriktigt
skinnbaggarna), underordn. Homoptera, omfatta former, som
äro växtätare. Till v. höra bladloppor, mjöllöss,
sköldlöss och bladlöss.
Växtmorfologi, se Botanik, sp. 616 ff.
Växtpaleontologi, dets. som paleobotanik (se
Paleontologi).
Växtpatologi, läran om växternas sjukdomar
och deras bekämpande.
Växtriket (lat. règnum vegetäbile) utgör den
ena stora avd. av den organiska världen,
djurriket den andra. Om skillnaden mellan dessa
båda avd. se Djur.
I likhet med djurriket uppdelas v. i arter
(species-, se Art). Sammanfattningen av alla de
arter, som ha väsentligen samma byggnad,
särskilt i fråga om blomma, frukt, könsorgan o. dyl.,
kallas släkte (genus). I den botaniska
litteraturen har varje art ett släktnamn (substantiviskt,
t. ex. Carex) och ett artnamn (vanl. adjektiviskt,
t. ex. Carex hirta, el. genitiv av ett egennamn,
t. ex. Carex Goodenoughii). Detta sätt att
benämna arterna (den binära nomenklaturen)
genomfördes konsekvent av Linné 1753. Arterna
uppdelas ofta i systematiska enheter av lägre
rang, underarter (subspecies), vilka betecknas
med subsp. el. asterisk (*) efter artnamnet,
åtföljt av ett namn, bildat på samma sätt som
artnamnet, och varieteter (varietates, variationes),
betecknade med var. el. a, b, c, etc. el. a, P, y
etc. samt ett namn, bildat på enahanda sätt.
Släktena sammanföras i familjer, familjerna i serier,
serierna i klasser, klasserna i stammar (el. avd.).
Mellan dessa systematiska enheter infogas av
skilda författare en del andra av mellanliggande
rang, ss. underklasser och underavd.
Av system finnas två slag med helt olika
ändamål, de naturliga och de artificiella.
Mest bekant bland de senare är Linnés
sexualsystem. Det naturliga
systemet har hos skilda forskare något olika
utseende alltefter den betydelse, som tillmätes de
från skilda discipliner inom botaniken hämtade
likheterna el. olikheterna mellan olika växter. I
senare tid ha därvid ej minst embryologiska och
serodiagnostiska förhållanden gjorts gällande
som systematisk princip. Den äldre indelningen
i fanerogamer och kryptogamer begagnas ännu
ofta av praktiska skäl men är inom vetenskapen
uppgiven, sedan det visat sig, att den klyfta,
som man tidigare ansåg förefinnas mellan dessa
två grupper, utfyllts huvudsakl. genom numera
kända, utdöda växter, vilka bilda en jämn
övergång mellan kryptogamer och fanerogamer. Som
v:s huvudgrupper räknar man tallofyter (se
Bål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
