Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Skidor och skidlöpning samt skidans historia och utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skidlöpningen som idrott. 65
någorlunda fast, så att skidorna ej sjunka ned för djupt. En
mycket god snö för skidlöpning är därför den som fallit i
mildväder, fått sjunka väl ihop och därefter utsatts för köld.
Ännu bättre är det, när snön varit utsatt för mildväder och
därefter för köld, så att det bildat sig en fast skare på den.
Kommer så ofvanpå denna ett helt tunnt lager — 1 cm.
eller så — lös snö eller helst rimfrost, så blir föret af yppersta
slag och skidorna glida med en rent förvånande lätthet; vid
den allra minsta lutning går det af sig själft. Glatt och hård
•skare utan snö är äfven bra, om skidorna glida lätt på den.
Han har emellertid den olägenheten att vara för hård.
Skidorna ha svårt att få fäste och äro, så framt de icke äro
särskildt gjorda för skare, benägna att slira. I bruten terräng
är det därför svårt att styra på sådant före, så mycket mer
■som skidorna vanligen få en våldsam fart.
Skidlöpningen är den mest nationella af alla norska
idrotter, och en härlig idrott är hon. Förtjänar någon namn
af idrotternas idrott, så är det i sanning hon. Ingenting förmår
i samma grad som hon härda musklerna och göra kroppen
stark och spänstig. Ingenting är så ägnadt att gifva
rådighet och själsnärvaro, liksom ingenting så stärker viljan och
gör sinnet friskt som skidlöpningen. Kan det väl tänkas
något sundare och renare nöje, än att en frisk vinterdag
sticka fötterna i skidorna och sträcka af till skogs? Kan
det väl tänkas något finare och ädlare än vår nordiska natur,
när snön ligger hvit och mjuk alnsdjupt sållad öfver skog
■och åsar? Kan det väl tänkas något friare och härligare,
•än när man, snabb som fågeln, sträcker fram öfver de
skogklädda sluttningarna, medan vinterluft och grankvistar fläkta
en om kinderna och ögon, hjärna och muskler äro spända,
beredda att undgå hvarje okändt hinder, som nästa ögonblick
kan kasta i ens väg? Är det icke som om hela kultur-
Nansen. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
