Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Från Norge öfver Skotland och Färöarna till Island
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IIO FRÅN NORGE TILL ISLAND.
språk; men i början sökte jag förgäfves uppsnappa ett enda
ord. Pratet och tonfallet läto dock alldeles som när man
hör strilerna i Bergenstrakten pladdra sinsemellan.
Efter några timmars uppehåll fortsatte vi färden norrut.
Under vägen råkade vi ut för tjocka. Den var dock ej
tätare, än att vi under förbifärden kunde se Lilla och Stora
Dimon, två små basaltöar, som stiga nästan lodrätt upp ur
hafvet och utgöra tillhåll för otaliga massor af sjöfågel.
Stora Dimon har en enda åbo, hvars gård ligger
högst upp på öns södra sida. Varor och allt som skall ned
härifrån hissas utför den brådstupande bergväggen ned till
stranden. Invånarne själfva komma upp och ned på en
stig, som till en del är uthuggen i fjällsidan. Då kusterna
öfverallt äro branta, kan ingen båt förvaras där om vintern;
alla farkoster måste därför om hösten föras bort från ön.
Behöfva åborna något, måste de ge det tillkänna medels
signaler, och folk kommer då ut från de andra öarna, om
det låter sig göra. Men från början af november till slutet
af mars är det förenadt med stor fara att landa på ön, då
hafvet merendels ligger för våldsamt på. Under denna tid
äro därför dessa öbor som oftast afspärrade från den yttre
världen. Det har berättats mig, att en gång för många år
sedan skulle händt, att elden på ön slocknade. Det var i
midten af november, torrvedsstickor eller något annat att
göra upp eld med hade de icke, och de måste därför
omkring ett halft år lefva på kall mat, utan eld i spisen och
utan lyse de långa vinterkvällarna.
Det var på Stora Dimon som, enligt sagan, norrmannen
Sigmund Bresteson, Färöarnas nationalhjälte, öfverfölls af
sin fiende Trand, och här var det äfven som han, förföljd
af sin fiende, skulle jämte sin bror Thor er och Einar
hoppat i sjön och summit öfver till den en mil söderut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
