Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Ombord på Jason
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
209 OMBORD PÅ JASON.
En dag kom en af besättningen och klagade öfver, att
han var så eländig i hela kroppen. Det värkte i alla leder
och lemmar på honom. Jag frågade honom, hvar det kändes
värst. Jo, det var allt i ryggen. Uppledsen vid alla dessa
människor, som hade värk än här än där, sade jag honom,
att det var gikt, och att det ej var mycket att göra vid.
Han skulle kläda väl på sig och icke gå mer i blåsten, än
som var alldeles nödvändigt.
Men ett par dagar därefter kom han igen och sade, att
nu måste jag göra någonting vid honom, ty nu kunde han
omöjligt härda ut längre, så ondt gjorde det. Nu hade det
slagit sig i högra armen, sade han, och den hade börjat
svullna. Min misstanke väcktes, och jag frågade honom strax,
om han icke haft något sår på högra handen; men han
svarade nej. Jag fann det underligt, men fick i detsamma
på ena fingret se en skålla och frågade hvad det var. Åh,
det var ingenting, sade han. Han hade bara för några dagar
sedan kommit att stöta ena knogen litet, så att skinnet gått.
af. På min fråga, om det ej värkt något, svarade han, att
det nog kunde hända; det hade allt värkt litet. Jag sade
honom då, att han här hade orsaken till värken i armen.
Han hade för öfrigt själf varit skuld till alltsammans. Nu
måste han tvätta fingret väl och blotta armen, så skulle jag
komma och se på den. Det visade sig ganska riktigt vara
en starkt utvecklad blodförgiftning; armen var betydligt svullen
ofvanom armbågen. Tills vidare ansåg jag mig dock
ingenting kunna göra. Armen lades i band, och han fick sträng
tillsägelse att icke begagna den och att hålla sig stilla.
Men det blef värre för hvar dag; armen svullnade allt
mer, och smärtorna tilltogo. Han måste lägga sig till sängs.
För att något lindra plågorna, lade jag kalla omslag om
armen. Han hade stark feber och kunde föga eller intet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
