Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Ett eskimåläger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PANTOMIM. 289
i arm eller ben, och så blir förhållandet ofta lika ömt som
förut, i synnerhet om hustrun har barn. Men understundom
är det här, som på andra ställen, mannen som vid dylika
tillfällen får sitta emellan. Sålunda berättar Holm, huru en
karl, som hade två hustrur, kom i delo med den ena och
blef af henne grundligt genomprvglad.
Mellan vårt tälts invånare synes råda det bästa
förstånd. Mot oss voro de mycket vänliga, logo och pladdrade
oupphörligt, oaktadt de för länge sedan fått klart för sig, att
vi ej förstodo det allraringaste. En af de äldre, som
tydligen var en betydande storhet ibland dem, sannolikt en
angekok* med ett förslaget, slugt uttryck och en värdig min,
lyckades, efter många bemödanden, genom tecken göra oss
begripligt, att några af dem komme norr ifrån och ämnade
sig söder ut, medan andra kommit söder ifrån och ämnade
sig norr ut. De hade nu händelsevis mött hvarandra här,
och så kommo vi, och detta hade då varit så obegripligt
nöjsamt. Men så ville han veta, hvarifrån vi kommit; det
var värre. Vi pekade ut mot hafvet och drifisen och antydde
så godt vi kunde, att vi hade brutit oss igenom denna och
kommit i land längre söder ut, och därefter rest norr ut.
Vid denna berättelse togo de på sig en mycket
allvarsam min, och det blef en ny korus af råmande kor. Vi
vore helt säkert knappast naturliga människor. På detta
sätt fortsattes konversationen, och vi förstodo hvarandra efter
omständigheterna ganska bra. Men en utanför stående måste
det ha förefallit ytterst komiskt att se den pantomim som
här uppfördes.
Jag skall icke påstå, att de voro så öfver sig rena, alla
dessa späckglänsande ansikten, som omgåfvo oss. Af naturen
hade de flesta af dem en tämligen gulaktig eller smutsbrun
* Så kallas de hedniska eskimåernas vise män och andebesvärjare.
Nansen. 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
