Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Vidare norr ut längs kusten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
314 VIDARE NORR UT LÄNGS KUSTEN.
än vanligt påpasslig för att ej få båten krossad. Och värre
blef det, ju längre vi kommo. En gång hade vi kommit in
mellan två långa flak, som plötsligt genom en stöt från två
andra foro emot hvarandra med en våldsam fart; endast en
hastig reträtt räddade oss i sista ögonblicket.
Fram på aftonen i mörkret nådde vi i godt behåll
landet på andra sidan; men stranden var mycket brant, och
det var ingen lätt sak att finna ett landningsställe. I en
bergklyfta var det dock så pass mycket utrymme, att vi, sedan vi
tömt båtarna, kunde med tillhjälp af ett hissblock draga upp
dem. Ett stycke därifrån var uppe i bergväggen en afsats,
jämt och nätt så stor att vi där kunde få rum för tältet.
Det hela hade en viss likhet med ett örnnäste på en
klippbrant, och vi kallade därför också stället Örnnästet. På
eskimåiska heter landet däromkring Ingerkajarßk (62° 10’
n. br. och 42° 12’ v. 1.). Berget under tältgolfvet utgjorde
just icke den bästa sofplats jag haft; det var till den grad
sluttande, att när vi följande morgon vaknade efter en
oklanderlig sömn, vi befunno oss liggande ofvanpå hvarandra nere
i den ena sidan af tältet.
Följande dag var det åter solsken och härligt väder.
Strax söder om oss sköt en väldig jökel långt ut i hafvet;
blå och söndersliten som han var, skimrade han kristallartadt
i solskenet. Efter en i hast intagen frukost sattes båtarna
i sjön och lastades, och sedan vi tagit en fotografi af
landskapet närmast söder om oss, drogo vi vidare. Öfver allt
låg drifis, men han var dock så pass öppen, att vi i
allmänhet någorlunda lätt kunde slingra oss fram igenom honom.
Något efter middagen nådde vi en liten holme utanför
Mogens Heinesens fjord, där vi i en ypperlig hamn lade i
land för att äta middag. Denna holme föreföll oss vara den
vackraste fläck vi någonsin sett: där växte gräs, ljung och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
