Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. Vi sätta kurs på Godthaab. — Klimatet och snöförhållandena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en förhexad kälke.
441
värre än i går; att säga, att det var som att draga på blålera,
skulle knappast vara tillräckligt för att beskrifva dess art.
Vi måste för hvart steg taga i allt hvad vi förmådde för att
få de tunga kälkarna fram, och på kvällen voro Sverdrup
och jag, som gingo förut och plöjde väg, tämligen schackmatt.
De andra hade det jämförelsevis bättre, då de kunde gå i
våra spår, och deras kälkar med stålskodda medar gledo
lättare. Dock, aftonen i tältet med en god »lapskaus», lagad
af bröd, bönmos och pemmican, kommer oss att glömma
alla dagens mödor.»
De här meddelade utdragen skola säkerligen vara
tillräckliga att visa förets beskaffenhet. För öfrigt bör det
måhända tilläggas, att den kälke, Sverdrup och jag tillsammans
drogo, hela tiden var tyngre än de andra, hvarför vi också
till slut lämnade den efter oss. Jag skrifver därom: > Den 11
september funno Sverdrup och jag, att det blef värre än värre
med vår kälke; det var nätt och jämt vi kunde få fram honom.
Vi kunde ej förstå hvad det var som fattades honom; han
har alltid varit värre att draga än de andra kälkarna, och
Sverdrup menade, »att det måste vara den onde själf som satt
bakpå». Den förmiddagen beslöto vi därför lämna honom
kvar och togo Baltos kälke i stället, medan han lade sin
last på Ravnas, och de båda lapparne drogo alltså efter den
dagen tillsammans. Genom denna förändring gick en ny sol
upp öfver mitt och Sverdrups lif; vi kommo med vår nya
kälke så fort fram, att de andra hade svårt att följa med,
och vi funno, att tillvaron blef nästan behaglig.»
För öfrigt var det nog icke endast vi som funno, att det
var tungt. Lapparne klagade ständigt, och en dag stannade
Balto plötsligt och sade till mig: »När du i Kristiania
frågade oss två lappar, hur mycket vi kunde draga, svarade vi,
att vi kunde draga 3 vog hvar; men nu ha vi öfver 6 vog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
