Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21. Ned mot Ameralikfjorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svår is. 485
I en tillfrusen spricka kröpo vi i lä för den bitande
vinden och åto vår middag, medan solen gjorde sitt bästa
att göra vår tillvaro behaglig.
På återvägen föll jag ned i en spricka, men hade den
tuien att bli hängande med armarna öfver iskanten. Oaktadt
sprickan just på det stället var smal, var det ej alldeles lätt
att med skidorna komma upp igen på den hala iskanten.
Jag var dessutom ensam; Sverdrup hade på ett annat håll
gått förut. Efter något sprattlande kom jag dock åter på
säker grund. Underligt nog, föllo vi aldrig djupare.
Vi hade ej kommit mycket långt på återvägen, då jag
fick se vårt bruna tält norr om oss, just på den isrygg som
bestämts till rastställe. De andra hade kommit för omkring
en halftimme sedan och strax satt på kaffepannan; vi voro
ju nära västkusten, och då hölls ej så strängt på
kaffeförbudet. Det dröjde emellertid en stund, innan det blef färdigt,
hvilket dock ej var så illa, då litet hvila efter vår skidtur
gjorde godt.
Sedan kaffet var drucket, togo vi ned tältet och satte
kurs sydpå för att komma söder om den i fjorden utfallande
isström, på hvilken vi varit nere. Isen var i början god,
och det gick raskt framåt, oaktadt blåsten allt emellanåt gjorde
sitt bästa för att kasta kälkarna tvärs framför oss. Fram
på aftonen, då det redan börjat skymma något, kommo vi
emellertid till en rygg med starkt söndersliten is. Här måste
vi söka oss väg, innan vi drogo vidare, och vi slogo därför
upp tältet för att invänta följande dag. Medan kvällsvarden
tillagades, gjorde ett par af oss en tur framåt. Isen såg
onekligen stygg ut, ännu styggare än den på hvilken vi varit
nere dagen förut; men vi kunde dock genom att se oss vä
för komma någorlunda fram, och isryggen var lyckligtvis,
ej bred.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
