Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 25. Jakttur till Ameralikfjorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vårt renkalas. 561
sent och för mörkt, och föredrogo därför att låta honom
ligga kvar.
Sedan vi öppnat buken, tagit ut hjärtat och lefvern och
förtärt en del af den senare rå, täckte vi honom med sten,
hämtad från älfbädden, kastade ytterligare snö öfver
alltsammans, stötte ned skidstafvarna där bredvid och bundo vid
dem trasor för att hålla räf, korp och roffåglar på afstånd.
Så gingo vi i våra kajaker och begåfvo oss glade på
hemväg. Vi hade ej kommit långt ut på fjorden, förr än
Joel uppstämde melodien till »den muntre kopparslagaren»,
som då var på modet i Grönland och till hvilken voro satta
grönländska ord. Under sång gick det hemåt i den mörka
natten, och man hörde oss redan på långt afstånd. Det blef
en treflig afton i tältet den dagen.
Sverdrup och Balto, hvilka äfven varit ute efter ren,
berättade, att de sett fyra djur i en dal högt uppe, men ej
fått dem inom skotthåll.
Dagen därpå var det fult väder, och renen hämtades
då till tältet med båt, flåddes och styckades. Blodet var
icke så alldeles rent. Genom oförsiktighet hade jag
nämligen skurit hål på en af tarmarna, då jag öppnade buken
på kvällen. Det var dock synd att kasta bort detta goda
blod. Vi vispade det med mjöl och kokade, trots allt, palt
af det i en kaffepanna, läck som ett såll. Hon måste tätas
med gröt och kött och hvad vi kunde hitta på. Om pipen
satte vi ett stort bandage af mjöl, gräs och tåg, som tog sig
prydligt ut.
Så åto vi palt. — De första bitarna hade en stark
benägenhet att komma ut igen, men vanan är en god
läromästare; vi gingo på med dödsförakt, och snart smakade det
bättre. Joel såg missnöjd på hela tillställningen, och när
han bjöds att taga för sig, skakade han på hufvudet och
Nansen. 36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
